Föregående avsnitt: Andra katekespredikan, § 8
Följande avsnitt: Andra katekespredikan, § 10
§. 9.
Sedan vi nu således til vår upbyggelse betraktat vår Frälsares tvänne hufvud-namn, fordrar äfven vår tros visshet, at vi närmare undersöke om Jesus af Nazaret Mariæ son, som föddes i Bethlehem, är den samme i gamla Testamentet Fäderne utlofvade Messias eller hela verldenes Frälsare. At han var i det gamla förbundet lofvad människom, derom vitnar icke allenast det första Evangelium som verlden fick uti Adam, då Gud straxt efter fallet för1 Luc. 2:25,26. men om denne Jesus nu var den rätte och i gamla Testamentet utlåfvade verldenes Frälsare, derpå beror hela vår Christelige läras sanning. Är Jesus Christus, så hafve vi lif i hans namn, Joh. 20:31. men är han det icke, så är vår predikan fåfäng, så är ock edor tro fåfäng, 1 Cor. 15:14. Men här är icke stället at lägga denna dyra sanningen med alla sina bevis eder för ögonen, dertil fordrades långt mera än i en hel predikan, om det ock vore den vidlyftigaste, kunde anföras: nog af om jag allenast helt kort för denna gången kan anföra de hufvudskäl, hvarpå denna sanning oryggeligen hvilar.
säkrade honom, at qvinnones säd skulle söndertrampa ormsens hufvud, 1 Mos. B. 3:15. utan ock alt för många sednare därom gifna ganska nådefulla försäkringar, såsom åt Abraham, at alt folk på jorden skulle varda välsignade i hans säd, Cap. 22:18. åt David 1 Chrön. B. 17:11,12,13,14. men ännu tydeligare genom de heliga Propheterna på alt för många ställen, bland hvilka jag allenast må nämna et hos Propheten Esaiam, där det heter: Et ris skall upgå utaf Isai slägte och en telning utaf hans rot frukt bära, hvilken sedan i det följande beskrifves såsom begåfvad med de största fullkomligheter, hvilka icke kunna träffas hos någon annan människa, Cap. 11:1,2,3,4. och et annat hos Propheten Zachariam, då Herren säger til Jehosua: Jag vil låta komma min tjenare Zemah, hvilket betyder en telning, genom hvilket namn han förenar denna prophetian med den nyss anförda och berättar tillika i det följande, at han skulle borttaga thes lands synder på enom dag, Cap. 3:8,9. hvaraf tydeligen kan inses i hvad ärende han blefve sänd. I anseende til hvilka tydeliga och mångfaldiga löften äfven bland Juda folket var i synnerhet vid Christi tid en allmän längtan efter Messias och hopp at få honom, hvarföre ock Evangelisten Lucas berättar om Simeon: at han vänte efter Israëls tröst och hade fått löfte at med sina egna ögon få se Herrans Christ,Det första beviset härtil hämte vi af prophetiernes fullbordan, som voro gifne om honom i gamla Testamentet, hvilket skäl de helige Evangelister genom hela deras Evangeliska historier med alfvare påyrka. Han var förut noga beskrifven til sin slägt, at han skulle födas af Isai rot och af Davids stam, och at han är värkeligen född af den, vitna icke allenast Evangelisterne, utan ock de af Mattheo och Luca anförda noga slägt-register öfver honom. Den som nu ej vil erkänna vår Jesus för Messias,2 noga utmärkt och tidpunkten hvarifrån samma års veckor, som göra 490 år, skulle räknas, tydeligen faststäld, nemligen at den började ifrån den allmänna befallning, som skulle utgå til Jerusalems stads upbyggande, hvilket skedde uti 20:de året af den Persiske Konungen Artahasaste3 eller som hedniske häfdateknare kalla honom Artaxerxis den långhändtes regemente, Neh. 2:1,5,7,8. hvilket åratal, ehuru den Judiska tideräkningen för denna tiden ej finnes så noga uplyst, dock med tilhjelp af de Grekers och Romares årsräkning tydeligen igenfinnes på det nogaste inträffa på vår Messie födelse. Vise nu andra som vilja beröfva vår Jesus detta namnet någon annan sanskyldig,4 så stor eller större människa, som vandrat denna tiden på jorden, och gjort sig däraf förtjent. Jag är viss därpå at de kunna det icke. På flera ställen hos Propheterna var förkunnadt om hedningarnas omvändelse, at den skulle i Messie tid blifva märkelig. Den blef ock sådan straxt i Apostlarnas tid, och ådrog sig på det högsta den tidens Konungars och Kejsares upmärksamhet. En sådan allmän omvändelse kunna hvarken äldre eller yngre handlingar upvisa hafva tildragit sig för eller alt sedan, til icke ringa bevis för oss, at han och ingen annan är den rätta. Här kunde flera prophetier anföras, såsom om orten hvarest han skulle födas,5 den dryck honom gafs på korset,6 om hans kläders lottning,7 med många flera, men tiden tål ej at dröja vid dem, då större bevis på vår sats hopetals erbjuda sig.
vise då någon annan af denna ätt, som förtjent Messie namn; men jag försäkrar Judarne sjelfve äro ej i stånd dertil, och nu mera är hela Davids slägt så förlorad och bortblandad at Judarne sjelfve ej veta om den nu mera gifves til eller icke, och et sådant af Gud gifvit kännemärke således aldrig mera kan utmärka någon annan Messias. Tiden då han skulle komma var genom Propheten Daniel Cap. 9:de genom 70 års veckorBland hvilka med alt skäl må nämnas främst alla Apostlarnas enhälligt instämmande vitnesbörd om honom, til hvilket de hvarken med penningar, löften eller förhoppning om jordisk ära eller sällhet blefvo bragte, utan tvertom af deras mästare blefvo tilsagde derom, at de för detta namns skull blefvo försmädade och förfölgde, Matth. 5:11. och at de skulle derföre banlysas och dräpas, Joh. 16:2. hvilke icke desto mindre med mun och penna, med lif och blod hafva vitnat at Jesus var Christus, och bestyrkt sin bekännelse med8 såsom då han säger, Matth. 3:11. til Judarna, at efter honom skulle komma den, som var starkare än han, hvilkens skor han ej ansåg sig värdig at bära, som skulle döpa dem med den Heliga Anda och eld, och Evangelisten Johannes införer äfven flera af hans9 vitnesbörder om Jesu såsom verldenes Frälsare, hvilket icke litet förvissar oss om sanningen häraf; ty hade han burit fram något falskt vitnesbörd, hade det ofelbart varit til hans egen ära och förmån, men ej en annars, då han likväl med den största uprigtighet ej allenast afsäger sig aldeles denna heder, då den tilböds honom af det Judiska stora andeliga Rådet, utan ock på et märkeligit sätt förödmjukar sig ganska långt under Messias, på det han allena skulle vara stor. Huru mycken styrka vinner icke åter vår dyra tros artikel af så ojäfviga vitnen. Och detta må nu stå som det andra oryggeliga bevis til vår tro om Messia.
många undervärk, som af alla Evangelisternas och Apostlarnas skrifter så tydeligen kan inhämtas, at ej något tvifvelsmål kan därom äga rum. Och Johannes Döparens vitnesbörder instämma alla uti detsamma, som af sjelfva Judiska Historie-skrifvaren Josepho berömmes, som en stor och helig man,Men lät oss, at än mera öfvertygas om denna tröstefulla sanning, göra som Judiska Rådet med Johanne, och gå sjelfve til vår Jesus och utaf de heliga Evangelisters skrifter fråga honom: hvad säger du om dig sjelf? Til äfventyrs dina Lärjungar och Apostlar hafva tillagt dig en heder, den du ej erkänt komma dig til? Nej ingalunda; han utgaf sig väl icke i alla sina tal til folket uttryckeligen för Messias, men han nekade det ock aldrig, utan tvertom ofta gaf det tydeligen vid handen, såsom då han svarade sin moder: Visten I icke, at uti de stycken som min Fader tilhöra bör mig vara:10 och nästan uti hela sitt samtal med Nicodemo, Joh. 3. Men när det led närmare til slutet af hans vandring vitnade han härom ännu tydeligare, som kan ses af hans sina lärjungar förestäldta fråga: Hvem säger folket mig Människones Son vara? Matth. 16:13. och en annan i samma ämne: Hvem sägen I mig tå vara? hvaruppå Petrus svarar på allas vägnar: Tu äst Christus lefvandes Guds Son, hvilket svar Frälsaren til alla delar gillar och visar at denna kunskap och öfvertygelse var dem lemnad af hans Fader, v. 16, 17. Ändteligen aflade han på Öfversta Prestens befallning för des domstol liflig11 ed därpå at han var Christus Guds Son, Cap. 26:63,64. hvilken bekännelse han beseglade med sin död, och med de mångfaldiga stora undervärk, som han gjorde, öfvertygade hela verlden om sanningen af den samma. Högre vitnesbörd kan aldrig gifvas på jordenes inbyggare! med hvad trygghet må vi då icke grunda vårt salighets hopp på denna sanning? och då vår Saliggörare tilsatt lifvet för denna bekännelses skull, må vi äfven, för hvilka han dödt, vara redo at häldre våga alt, än sätta denna största sanning i tvifvelsmål.
Dock välsignade Åhörare! Vi hafve ännu det högsta och aldrastarkaste bevis qvar. Ty hvar vi nu anamme människors vitnesbörd, Guds vitnesbörd är större, nemligen det vitnesbörd, som han vitnade om sin Son, 1 Joh. 5:9. Vi måste således få det från himmelen ifrån det stora och sanna vitnet. Vid Jesu dop hördes en röst ifrån himmelen, som sade om den genom den Heliga Anda uti dufvo liknelse utpekade Jesus: Thenne är min käre Son i hvilkom jag hafver et godt behag, Matth. 3:17. Och vil säga: känner nu igen honom, han äret den rätte den utlofvade, han och ingen annan, at ingen må behöfva misstaga sig om hans person. Hvilken underbara händelse äfven de helige Evangelisterne Marcus och Lucas tydeligen12 af. Den himmelske Fadren tillägger här dessa orden: honom hörer, til at därmed upmuntra de tre närvarande vitnen, och alla dem, som genom deras predikan kunde få kunskap om denna uppenbarelsen, at med full trygghet anamma honom, såsom den enda och rätta verldenes Frälsare och Messias, anförtro sig honom och genom hans fullgiltiga försoning allena söka sin salighet. Ingen må då längre våga sig, at hysa mindsta tvifvelsmål i denna sanning. Ingen bland oss må finnas nog djerf at göra Gud til ljugare, utan anammom den ej allenast med full öfvertygelse, utan skyndom oss at med innerlig glädje på denna hörnesten äfven bygga hela vårt salighets hopp i tid och evighet.
besanna. Et annat lika härligt vitnesbörd fick han ifrån himmelen vid sin förklaring på berget, då åter samma höga röst hördes från himmelen utur en ljus sky och ropade: Thenne är min käre Son, i hvilkom jag hafver et godt behag, honom hörer, Matth. 17:5. uti hvilken berättelse de nyssnämnde Evangelister på lika sätt instämma; och Apostelen Petrus, som icke skrifvit något Evangelium, omnämner samma märkvärdiga händelse i sin sednare Epistels 1:sta Cap. och 17:de vers. då han säger at Jesus vid detta tilfälle fått af Gud Fader äro och pris genom en röst, som til honom skedde af den stora härligheten, den han sjelf var åsyna vitne
Föregående avsnitt: Andra katekespredikan, § 8
Följande avsnitt: Andra katekespredikan, § 10
Platser: Betlehem (Bethlehem) Jerusalem
Personer: Adam Abraham Artaxerxes (Artaxerxis, Artahasaste) David Jesaja (Esaia, Esaias, Esajas) Johannes Johannes Döparen Josua (Josuæ) Josephus (Flavius Josephus Lukas (Lucas) Maria Markus (Marcus) Matteus (Matheo, Mattheo, Mattheus) Nikodemos (Nicodemus) S:t Petersburg (Pettersborg, Pettersburg) Sakarja (Zacharia) Symeon (Simeon) Titus
Bibelställen:
Teman: