Föregående avsnitt: Andra katekespredikan, § 27
Följande avsnitt: Andra katekespredikan, § 29
§. 28.
Här slutar sig ändteligen i Herrans namn vår betraktelse om Jesu Christo Guds Son vår Herra, den jag sökt beskrifva för eder, först til sin dyra person, och för det andra til sina välgärningar. Jag har blifvit för vidlyftig i min betraktelse, men ändock ofelbart för kort i hvarje serskild omständighet, då jag nödgats förbigå mycket af det jag trodt mig böra säga eder i detta så vigtiga som vidsträckta ämne. Ingen sak i verlden kan föreställas eder som är rikare på lärdomar än denna: intet ämne som mera bör röra vårt hjerta, än just denna artikel, hvilken lika som utgjuter hela strömmar af Jesu brinnande kärlek på vårt hjerta, at smälta och upvärma det. Men jag har på få ställen i sjelfva betraktelsen fått rådrum1 at leda denna ström på hjertat af mina Åhöra re, och nu pålägger åter både tiden och vidden af mit tal at straxt sluta. Låner allenast en liten handvändning öron och hjerta til mina sidsta ord til eder i dag, ho vet det kan snart vara den sidsta gången. I seen Guds Son blifva människa för eder skull, vandra fattig och ringa i verlden, våndas och arbeta, torka blodig svett och ändteligen dö af kärlek til eder. I hören honom visa eder vägen til himmelen: I kännen med hvad trohet han söker draga och samla eder såsom hönan samlar sina kyklingar under sina vingar. Frågen i då icke hvarföre gör vår Jesus alt detta? Jag svarar på hans vägnar, han gör det endast därföre at i skulle blifva hans egne och lycklige i tid och evighet genom honom. Hvad sägen i härtil? en arbetare är ju sin lön värd. Viljen i dock lämna denna dagakarlen, denna trogna arbetaren utan lön? Nej ingalunda, utan lät oss betala honom lönen: lät oss göra det straxt i denna dag, at solen icke därmed nedergår. Hvad är det då för lön han äskar af oss? intet annat än at i i dag viljen blifva hans egne. Det är, med blygsel erkänna at i, jag menar mången ibland eder sålt själ och kropp til syndenes och satans slafveri, och med innerlig längtan ropa efter denna Jesus, eder Förlossare, fatta och tilegna eder hans fullkomliga försoning, icke annorlunda än en olyckelig, som är på vägen at drunkna, fattar med innerligaste begär och det lifligaste hopp sin hjelpare i handen och släpper den ingalunda förän han undgått faran. Erinren eder dock, at i ingalunda ären edre egne, utan med Jesu blod dyrt köpte. I hören ju honom til med kropp och själ. Men viljen i icke lyda mig och antaga mit råd för Jesu skull, hafven i nog kall blod at se på alla Jesu smärtor, som han utstått för eder, utan at röras af all hans kärlek; ack så görer det då för eder egen salighets skull, för eder egen välfärd: Eller hvarföre viljen i dö? det är störta eder sjelfve i timmeligit och evigt förderf? det vore faseligit at med öpna ögon löpa emot helvetet, när ingen undanflygt vore, men det är mera än ömkeligit at se syndare godvilligt rusa dit, då Jesus Christus banat oss väg til himmelen. En så stor blindhet och dårskap föder nödvändigt af sig en tärande ånger, men ack! at den ej för någon af eder komme för sent! än vore tid at vända om til eder Förbarmare. Görer det i dag med et ångerfullt, uprigtigt och nådsökande hjerta. Såsom eder Konung och eder herde vil han taga sina förlorade får på sina nådes axlar, och föra eder til sin hjord, där vil han gif va eder nåd och förmåga at tjena eder Frälsare, at blifva och lefva under honom i hans rike och honom tjena i evig rättfärdighet, menlöshet och salighet.2
Föregående avsnitt: Andra katekespredikan, § 27
Följande avsnitt: Andra katekespredikan, § 29
Platser:
Personer: Luther (Lutherus), Martin
Bibelställen:
Teman: