Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar över andra huvudstycket: Andra katekespredikan

Andra katekespredikan, § 22

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 22.

Ändteligen hinne vi nu til vår Frälsares Jesu tredje ämbete, som är det Konungsliga. Men jag fruktar mig redan hafva uttröttat mina kära Åhörares tålamod, och skall därföre bjuda til at i det återstående vara så kort som möjeligit är. At han är en Konung, bekänne vi nog tydeligen i vår tros Artikel, när vi säge: at vi tro på Jesum Christum vår Herra, hvarest vi bekänne honom icke allenast vara en Herre, utan at han äfven är vår Herre, och med det samma erkänne oss vara hans undersåtare. Denna sanning behöfver ibland oss icke många bevis. Den himmelske bådbäraren säger uttryckeligen till Jungfru Maria för Jesu aflelse, at han skulle varda stor, och Herren Gud skall gifva honom hans Faders Davids säte. Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid, och på hans Rike skall ingen ände vara. Luc. 1:32,33. Tiden tål ej at bland nästan otaliga andra bevis anföra flera. At få ett tydeligit begrep om detta Jesu ämbete måste vi vända vår eftertanka til det ordet Konung, hvaraf hans ämbete hafver sitt namn. Konungar tilhöre i gemen tvänne ting, nemligen rättigheter och skyldigheter. Båda tilkomma vår dyre Frälsare, så som Konung. Men en Konung tilhörer först at värkeligen äga ett eller flera riken, annars bär han Konunga-titel förgäfves; vi måste därföre förut och innan vi komme til hans Konungsliga rättigheter och skyldigheter, först undersöka hvad Riken denne vår Konung måste äga. Betrakte vi honom såsom en san Gud och en Treenighetens Person, som med Fadren och den Helga Anda skapat alt ting, och i sin Guddomeliga visdom, allmakt och godhet alt ting styrer och regerar, hvilken Guddomeliga styrelse aldrig honom kan fråntagas, så är aldeles oryggeligit at han är tillika med Fadrenom och den Heliga Anda en Konung, som råder och regerar öfver hela verlden, himmel och jord och alt hvad däruti är, hvilket annars kallas kraftenes eller allmakts Rike. Eftersinne vi äfven huru vår Frälsares människliga natur i den Personliga föreningen, blifvit af den Guddomeliga delagtig gjord af all den makt, ära och Majestät som den Guddomeliga ägde och kunde meddelas, så finne vi at den människliga äfven tilträdt detta allmakts Rike, hvilket Frälsaren tydeligen gifver tilkänna då han säger, at han såsom människones son, det är til sin människliga natur skall sitta på kraftenes högra hand, hvilket icke annat är än regera i Guddomelig Allmakt och komma i himmelens sky Matth. 26:64. Ej eller kan detta rike någonsin tagas ifrån honom, emedan han aldrig kan återvända at vara verldenes skapare och uphofsman tillika med de öfriga personerna i Guddomen. Men om detta Rike är nu icke egenteligen talet, eller denna gemensamma rätt, som Christi Person hafver därtil med de andra, utan här talas om Christi enskildta Rike, som tilkommer honom såsom vår medlare och hjelpare, hvilket Apostelen Paulus säger, at han förvärfvat med sitt blod: Apostl. G. 20:28. som således är ett af Jesu sjelf förvärfvadt rike, som ock i anseende til sjelfva sättet, huru han fått det, är ganska dyrtköpt; ty det är återtaget af mörksens förste satan genom et fullkomligit nederlag af all hans makt. Ebr. 2:14,15. och riket är igenlöst, ingalunda med förgängeligit silf eller Guld, utan med Christi eget dyra blod, 1. Pet. 1:18,19. hvarföre Apostelen Paulus äfven kallar hans rikes undersåtare dyrt köpte. 1. Cor. 6:22.1 Hans på detta sättet förvärfvade Rike är således den samling eller det antal människor, som Christus Jesus genom sin pina och död, genom sin tilfyllestgörelse och förbön hos sin Fader hafver ifrån syndenes och mörksens väldigheter bragt under sin lydno, hvilka öfvergifvit djefvulen sin förra ledare, och antagit Jesum genom trona allena för sin Herre och Mästare och försäkrat honom om den oinskränktaste vördnad, kärlek och lydna. Ser mine älskade, detta är nu det af Jesu förvärfvade Riket, hvars Konung han är. Hvilket rike, emedan där hvarken synes någon verldslig Regent, eller några krigshärar at försvara det, eller några Domstolar och utvärtes straff, intygar sjelfve dess Konung, at det icke var af denna verlden, Joh. 18:36,37. utan måste vara ett andeligit Rike, och kallas, i anseende til den ömnoga och oförtjenta nåd som där meddelas alla rätta undersåtare och tilbjudes alla syndare, rätteligen ett nådenes Rike, öfver hvilket vår Frälsare efter fulländadt försonings Offer är blefven en Konung äfven til sin människliga natur.


  1. bör vara 1 Kor 6:20

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: