Föregående avsnitt: Andra katekespredikan, § 1
Följande avsnitt: Andra katekespredikan, § 3
§. 2.
Med evinnerligit lif förstår Frälsaren ingalunda här allena den osägeliga frögd, som Guds barn efter döden skola få smaka i alla evighet uti de sällas boningar, ehuru det ej kan nekas, at den måste utgöra den största och väsendteligaste del deraf; utan i gemen all den lycksalighet, som han genom sin pino och död, genom sin fullkomliga lydnad och hela sin försonings tillämpande förskaffade människorna; Ty såsom all olycka, timmeligit och evigt elände tilsades våra första Föräldrar om de skulle öfverträda Guds bud under det namnet döden, så beteknas ock med lifvet så här som mång annorstädes i den heliga Skrift allsköns sällhet och lycksalighet; och såsom döden dö utmärkte i Paradiset den aldrahögsta möjeliga olycksalighet, så innefattar åter evinnerligit lif den aldrastörsta grad af sällhet både i tid och evighet. Hela vårt begär syftar ju på intet annat än lycksalighet: all vår diktan och traktan1 sysselsätter sig med intet annat, än at vinna den; må vi då icke gå til denna himmelska Läromästaren och fråga honom, huru vi dock måtte vinna detta alla våra gärningars endaste ändamål, nemligen vår lycksalighet. Vi få et tydeligit svar derpå i de anförda orden, då vår Frälsare säger: detta är evinnerligit lif, at vi först känne Gud Fader och sedan den han sändt hafver, hans enda Son Jesum Christum. Hvilken höga anvisning at rätt fatta, blifver för oss nödigt anmärka tre ting, nemligen först hvilken vi skole känna, för det andra huru han rätt skall kännas och för det tredje huru vi uti denna kännedomen få eller äge evinnerligit lif.
Föregående avsnitt: Andra katekespredikan, § 1
Följande avsnitt: Andra katekespredikan, § 3
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: