Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar över andra huvudstycket: Andra katekespredikan

Andra katekespredikan, § 18

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 18.

Den andra förrättningen, som nu hörer til Christi Öfversta Presta ämbete är den, at han äfven fullbordade lagen för oss. Guds vrede och eviga hämd på oss människor för syndenes skull, blef väl genom vår medlares fullkomliga försonings offer stillad, hvarigenom människorna kunde undgå den eviga förbannelsen, men deruti låg ännu ingen orsak för oss at vinna saligheten. Den kunde ej tilhöra någon annan än den som fullbordade Guds heliga fordringar, och dertil gafs oss syndare ingen förmåga; derföre åtog sig vår store Öfversta Prest äfven denna vår sak, nämligen at å våra vägnar och i vårt ställe fullborda eller fullkomligen hålla lagen. Til denna förrättning finne vi en fullkomlig grund uti hans helighet, i det han var aldeles utan synd Ebr. 4:15. Ja så at han ej en gång viste af synd. 2 Cor. 5:21. Hvarigenom han var i stånd, at til pricka hålla Guds lag. Den andra grunden härtil fås igen uti hans öfversvinneliga kärlek emot oss, som nogsamt lyser af det föregående, ty ingen kan hafva större kärlek, än när han utgifver sit lif för sina vänner Joh. 15:13. Huru hade hans ömma hjerta kunnat fördraga, at se oss sina från döden köpta barn blifva utan välsignelse och salighet? Men at vår Jesus värkeligen gjort det och upfyllt lagen, därom vitnar vår dyre Apostel nog tydeligen Rom. 5:19. där det heter såsom för ene människos olydnad äro månge vordne syndare; så varda ock för ens lydnos skull månge rättfärdige. Här gör Paulus en jämförelse emellan den första och den andra Adam1 och vil säga, at såsom hela verlden blef syndig genom det våra första föräldrar öfverträdde Guds bud, så blifver och saligheten förvärfvad åt alla genom Jesu Christi fullkomliga lydna, som består i lagsens fullkomliga hållande för oss, eller uti vårt ställe. Och hvad kan vara tydeligare än det, som samme Apostel säger härom Gal. 4:4,5. Tå tiden vardt fullkomnad, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen, det är at fullkomligen hålla den samma. Men til hvad ända? Jo på thet han skulle förlossa them, som under lagen voro, genom des upfyllande i deras ställe, at vi skullom få barnaskapet, det är genom denna oss tilegnade Christi helighet eller lagsens upfyllelse blifva berättigade til alsköns välsignelse och salighet; Til oförgängeligt, obesmittadt och ovanskeligt arf, hvilket i himmelen förvaradt är 1 Pet. 1:4. såsom hvaruti barnaskapet egenteligen består; emedan vi därigenom få en arfsrätt, at en gång få följa vår Frälsare såsom hans medarfvingar til denna osägeliga härligheten. Rom. 8:17. Men vår dyre Frälsares Jesu egna ord må sluteligen afgöra saken och häfva alla tvifvelsmål härom, då han säger: Jag är icke kommen til at uplossa lagen, och frisäga människor ifrån des förbindelse, utan til at i deras stad och ställe fullborda den. Matth. 5:17. Således har vår Jesus uti sitt Öfversta Presta-ämbete uträttat tvänne stora ting, nämligen det första, at vi icke skulle förgås, och det andra, at vi värkeligen skulle få evinnerligit lif. Joh. 3:16.

Men härtil kommer ännu den tredje vår Frälsares Öfversta Presta-förrättning, som består, uti förebedjandet. Den var tydeligen afbildad uti gamla Testamentets Öfversta Prests göromål, genom det rökvärk hvarmed han skulle ingå i det aldraheligaste 3 Mos. 16:13. Ty såsom et kosteligit rökvärk upfyller hela rummet med en angenäm och behagelig lukt, så äro ock alla rättskaffens bedjares rop och suckningar en söt lukt Herranom, den de troligen frambära, hvarföre ock bönen i gemen kallas rökvärk på flera än et ställe i den Heliga Skrift. Så säger til exempel Konung David Ps. 141:2. Min bön gälle in för tig, såsom et rökoffer, och mina händers uplyftande, såsom et afton offer. Och om de tjugu fyra äldsta läse vi uti Uppenbarelse bokens 5:8. at the hade hvar och en gyllene skålar fulla med rökvärk, hvarom Johannes säger, at de äro eller därmed beteknas the heligas böner. Då nu altså Öfversta Presten i gamla Testamentet, som var förebild til vår stora Öfversta Prest, gick in i det aldraheligaste med rökelse-kar och rökvärk, var tydeligit, at därmed skulle beteknas vår Frälsares Jesu förböner för oss syndare til vår försoning. Hvilka likväl, at tydeligen kunna föreställa denna saken, äro tväggehanda, nämligen antingen de hvilka vår Jesus redan offrade för oss under sin vandring här på jorden, eller ock de, som han efter sin upståndelse och himmelsfärd ännu dageligen frambär för sina barn, och emedan de äro hvarannan mycket olika, må vi ock omröra hvardera serskildt. En och samma Guddomliga Christi Person förrättar väl dem båda, ämnet är ock enahanda i gemen nämligen hela människoslägtets frälsning, men hans rök-offer här var dock i många afseenden olika med det som sker i himmelen. Christi person, som bad för syndare här på jorden var i sin aldradjupaste förnedring, han stod i syndares ställe och såsom en Guds tjenare. Han frambragte äfven derföre sin förbön i aldra djupaste ödmjukhet, med uplyfte ögon til himmelen Joh. 11:41. med nedfallande på sina knän, Luc. 22:41. ja til och med på sitt ansigte Matth. 26:39 med djupa suckningar Marc. 7:34. med svår bedröfvelse. Matth. 26:38. Och Apostelen Paulus berättar at han på sina kötsdagar2 offrat bön och åkallan med starkt rop och tårar. Ebr. 5:7. Ämnet som han i detta tilståndet bad om var, at Hans himmelske Fader ville emottaga och godkänna det offer, som han skulle genom sin död frambära, och at Gud ville gifva dem, för hvilka han nu gaf sig i döden, nåd at genom tron kunna begagna sig af Hans lidande. Joh. 17:1,2, m. m. Däremot är hans förebedjande i himmelen af helt annan beskaffenhet, först i anseende til Person emedan han nu är uphögd och sitter äfven til sin människliga natur uti Guddomeligt Majestät, ära och härlighet på sin himmelske Faders högra hand, eller såsom Johannes såg honom efter sin Personliga ordning, midt i stolenom. Upp. B. 5:6.3 Olika är den ock til ämnet. Han behöfver icke mera bedja om godkännandet af försoningen; ty den är allaredan antagen af Gud och såsom fullkomlig til alla delar gillad; han beder allenast nu at denna försoning må tillämpas på syndare, at de därigenom få nåd och frälste varda. I synnerhet måste ock sjelfva bönesättet vara i himmelen helt olika med den förbön som skedde på jorden. Han bad då som en tjenare med djupaste undergifvenhet. Sådan bön har nu ingalunda rum, utan den är ett slags kärleksfullt påstående4 af sin himmelske Fader, med hvilken han deltager i enahanda härlighet, at hans betalning för syndare måtte såsom fullkomlig lända dem til befrielse ifrån sitt välförtjenta straff, och hans fullkomliga lydna dem til evig salighet. Härom säger Apostelen Paulus: Christus är den, som sitter på Guds högra hand och manar godt för oss. Rom. 8:34. Och Apostelen Johannes yttrar sig härom sålunda til sina Åhörare: Thetta skrifver jag eder, at I skolen icke synda: och om någor syndar, tå hafve vi en försvarare när Fadrenom Jesum Christum, then rättfärdig är. 1. Joh. 2:1. Evangelisten brukar här ett märkvärdigt talesätt; Han kallar Jesum Christum vår försvarare. Det ord som här förekommer i Grekiskan gafs bland de Greker åt sådana ansedda och stora Män, dem brottslige och anklagade hade med sig för Domstolen, at icke allenast såsom deras Måls-män förklara deras oskuld, utan ock at med sitt anseende, sin vänskap med Domaren och sitt gällande förord hjelpa den bråttslige til nåd eller åtminstone til någon lindring i straffet. Si en sådan, så hög och värkande förebedjare försäkrar Johannes de trogna om uti Herranom Jesu hos sin himmelske Fader. Hvarföre han ock kan evinnerliga saliga göra them som genom honom komma til Gud, och lefver altid och beder altid för them, som Apostelen Paulus säger Ebr. 7:25. och lägger detta til: En sådan Öfversta-Prest höfdes oss hafva, then ther helig vore, oskyldig, obesmittad, skild ifrån syndare och högre än himmelen. v. 26. Åter säger han: Han nemligen Christus är ingången i sjelfva himmelen, på thet han skall nu vara i Guds åsyn för oss. Cap. 9:24. Det är, at vara där vår förespråkare. Väl an mine välsignade Åhörare! Efter vi nu hafve en stor Öfversta-Prest, Jesum Guds son, som i himmelen faren är, så lät oss hålla bekännelsen; Ty vi hafve icke en Öfversta-Prest, som icke kan varkunna5 sig öfver vår svaghet, utan then som frestad är i alt ting lika som vi, dock utan synd; therföre lät oss trösteliga framgå til Nådastolen, at vi måge få barmhertighet, och finna nåd på then tid oss hjelp behöfves. Ebr. 4:14,15,16.


  1. den andra Adam: avser Jesus, det nya förbundets första människa
  2. på sina kötsdagar: under sitt liv på jorden
  3. Johannes såg honom ... midt i stolenom. Upp. B. 5:6.: Upp 5:6 lyder i Karl XII:s bibel (1703) ”Och jagh såg / och sij / mitt i stolen / och ibland de fyra diuren / och mitt ibland the Äldsta / stod ett Lamb ...”.
  4. yrkande, krav
  5. förbarma

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: