Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Annan källa: Om koppympningen

Haartman, Gabriel Erik, Ödmjukt memorial 1800

Föregående dokument:

Följande dokument:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

Ing. til Ber. Utsk. d. 22 Febr. 1800. Föredr. i Sällsk. d. 15 Apr.

 

409.

 

Ödmjukt Memorial.

 

I anledning af Herr Probsten Doctor Chydenii til Kongl: Finska Hushålls Sällskpet ingifna Tankar om Koppympningen för Allmogen i Finland, har jag trott mig skyldig at härtill bifoga några anmärkningar, hälst ämnets vigt, både förtjenar upmärksamhet och påkallar grannlagenhet.1 Det nit hvarmed Herr Probsten och Doctorn Chydenius både befrämjat Koppympningens införande bland Allmogen i Österbottn, och äfven sedermera befordrat dess fortsättning, gör Honom berättigad til alla redliga Medborgares aktning. Ofvanförmälte afhandling är et förnyadt vedermäle af Hans outtrötteliga bemödande at både vidmagthålla och äfven vidare utsprida denna hälsosamma inrättning, hvilket utan tvifvel lärer ådraga sig Kongl: Finska Hushållnings Sällskapets förtjenta afseende. För min enskildta del smickrar det, mig at jag så nära träffat denna uplysta Medborgares tankar och erfarenhet rörande detta ämnet i den underrättelse, hvilken jag i anledning af det Högvördiga Dom Capitlets begäran, författat för Allmogen om koppors ympande och hvilken genom Dess föranstaltande blifvit til trycket befordrad, samt til Församlingarna utdelad.2 Men som Herr Probsten och Doctorn i åtskilliga delar, synes hysa skiljaktig mening med Läkares maximer och erfarenhet i detta ämne, torde mig tillåtas at i anledning häraf uplysa de omständigheter, hvilka synas förtjena det.

I början omnämnes det förslag, hvilket blifvit upgifvit, at aldeles utrota kopporna och fördömes såsom vådeligt för Staten, förnämligast af det skäl, at det blefve omöjligt at verkställa, emedan genom communication på Rikets gräntsor, äfven kopp-smittan ifrån3 nästgränsande Länder ofta skulle sprida sig til Landets inbyggare; och som denna sjukdom funnits mera ödeläggande då den yppats efter flera års stillestånd, blefve den härigenom så mycket farligare som den på detta sätt öfver gräntsen insmygda Koppsmittan mera sällan skulle inställa sig. Men utom det at förenämnde förslag aldrig varit upgifvit såsom något hinder emot koppympningen, hälst dess uphofsmän tvärtom antagit ympningen såsom allmänt godkänd och vedertagen, kan jag äfven på andra skäl i anförde omständigheter med Herr Doctoren och Probsten ej vara ense. Merberörde Förslag som af Herrar Juncker i Halle och Faust i Buckeburg4 först blifvit upgifvit och sedermera mycket omtvistadt samt sluteligen af de flästa Tysklands berömda Läkare redan 1798: til et antal af 138: godkändt, är af så mycken nytta för mänskligheten at de vid första utöfningen dervid mötande svårigheter, ingalunda böra gälla som et tilräckeligt skäl at ogilla hela förslaget. Och om det för det närvarande icke kan bringas til verckställighet i Sverige, bör det dock ej såsom äfventyrligt för Riket fördömmas. Rhodeislands, Provincen Quitos5 med flera andra Americanska orters exempel, hvarest man bragt det til verkställighet at bevara sig för kopp-smittans härjande, jemte den framgång detta Förslag redan lofvar sig i Tyskland, torde göra det förtjent af en närmare kännedom äfven hos oss, utan at vi derföre behöfva inskränka vår nit för koppympningen, som är en god förberedelse til koppornas fullkomliga utrotande. Herr Lif Medicus Hedin har i sina vettenskaps handlingar infört Herr Junckers memoire6 om koppornas utrotande til Congressen i Rastadt;7 icke dess mindre torde dock följande utdrag af Herr Fausts memorial til samma Congress8 ej misshaga dem som åstunda underrättelse i detta vigtiga ämne:

1:o Bör menige man genom Folks lärare och andra tjenliga utvägar underrättas om koppornas natur och förskräckliga verkningar, samt om nödvändigheten och nyttan at befria sig ifrån detta onda; /: mången torde anse detta för löjligt och öfverflödigt, men vid närmare öfvervägande af menige mans bekymmerlöshet i denna delen, lär det medgifvas, at dessa underrättelser hos oss vore lika nyttiga som för Turkarne at lära sig frukta och mota Pesten :/.

2:o Borde för hvarje district inrättas et kopphus9 för 10: à 20: sjuka, hvarest så snart smittan yppade sig de sjuka skulle emottagas och med yttersta noggranhet afhållas ifrån andras umgänge.

3:o Skulle underrättelser gifvas huru man skall bevara sig sjelf och andra för koppsmitta.

4:o Så snart smittan på et eller annat sätt blefve gångbar i något district, borde de smittades vistelse utmärkas med en tafla eller något dylikt, hvarigenom alla andra skulle afskräckas ifrån gemenskap och umgänge med dem. Derjemte skulle tryckta underrättelser om den tjenligaste skötseln vid koppor til anslående10 i de sjukas rum utdelas.

5:o Uti alla de districter hvarest kopporna icke äro gängse borde hvar och en som blefve tilfälligtvis smittad, föras på kopphuset, för at noga hindras ifrån andras gemenskap.

Af denna allmänna öfversigt af förenämnde plan lärer ingen kunna neka möjligheten af dess utförande, ehuru svårigheterna dervid öfverväga tilfället at hos oss för det närvarande utföra den. Emellertid har detta förslag det gemensamt med koppympningen, at det förutsätter så mycken uplysning hos allmänheten, at koppsjukdomen är et ondt hvilket man både äger rättighet och är pligtig11 at på alt möjligt sätt mildra och förekomma. Med detta vilkor ser jag ej huru man med skäl kan misströsta hvarken om möjligheten af en god utgång af et förslag, som redan annorstädes blifvit med framgång verkställdt, eller om nyttan deraf, då flera 1 000:de människors lif derigenom kunde räddas. Enligt säkra beräkningar kan man antaga at hvar 10:de eller 12:te människa dör i koppor, som gör en årlig förlust af 8 620: à 10 344: för Sverige då man antar folkmängden til 3 000 000: och at de föddas antal förhåller sig til de lefvande som 1: til 29:, således vida mindre än hvad Herr Probsten upgifvit; men i all händelse en förlust hvars förekommande äfven med någon kostnad för Staten skulle rikeligen löna sig.

Det skäl emot koppornas utrotande som af Herr Doctoren och Probsten anföres, at de äro mera dödande och ödeläggande ju mera sällsynta de varit, hvilket, / i fall man bemödade sig at helt och hållit afhålla dem /, skulle inträffa, är ingalunda mera gällande emot deras utrotande än styrkande för ympningen; ty at underhålla en ständig ympning öfver hela Riket vore hvarken möjligt, eller enligt de påliteligaste Läkares intygande rådligt. Dessutom ehuru denna anmärkning stundom styrkes af erfarenheten, i synnerhet då koppsmittan inkommit i et land hvarest den förr icke varit, så inträffar det dock ej altid, at den är lindrigare för den orsak at den mera nyligen grasserat. I stora städer hvarest hvarje År altid någon ympning anställes, yppas äfven smitt koppor hvarje år och icke dess mindre är dödeligheten ganska skiljaktig; således til exempel i Berlin

 

År

År

År

År

År

År

År

År

År

År

År

 

1784.

1785.

1786.

1787.

1788.

1789.

1790.

1791.

1792.

1793.

1794.

Dödade

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kopporna

51.

1 077.

298.

53.

914.

814.

76.

698.

545.

68.

932.

Personer,. hvilken skiljaktighet tilräckeligen utmärker, at äfven sjelfva sjukdoms lynnet hufvudsakeligen bidrar at öka eller minska dödligheten.

Detta försvar för Junckersska förslaget at aldeles utrota kopporna, är hvarken fullständigt, emedan sådant fordrade mer vidlöftighet än rummet tillåter, eller i den afsigt anfördt, at förringa nyttan af koppympningen. Vare detta långt ifrån mig! Då man ej kan fullkomligen förekomma et ondt, anser jag det för en ovilkorlig pligt, at mildra det samma, så mycket det sig göra låter; och i sådant afseende förtjenar koppympningen at på alt sätt hos oss befrämjas och Herr Doctorn Cydenii berömliga bemödande understödjas. Skälen för koppympningen äro så många och äfven så ofta uprepade jämväl af Herr Doctorn och Probsten i dess ofvanberörde afhandling, at jag anser öfverflödigt dem åter uprepa. En jämnförelse emellan ympade och smittkoppor torde dock här ej olämpeligen anmärkas: År 1796: ympades i kopp Hospitalet vid Pancras i London 1 500: personer, af hvilka endast 3: dogo; men på samma tid vårdades i et särskildt hus derinvid 400: med smitt koppor, af hvilka hvar fjerde dog, ehuru vid skötseln under de skickeligaste Läkares upsigt intet tvifvelsmål kan äga rum. Detta beviser at smittkoppor, åtminstone vid mera illa artade epidemier, döda 125: under det ympkoppor af lika antal döda enast 1:, hvarvid ändock de mångfaldiga lyten och vanställningar, hvilka såsom lämningar efter smittkoppor göra mångas lefnad plågsammare än döden, ej Komma i beräkningen. För mig synes åtminstone denna jämnförelse äga det vitsord til koppympningens förmon, at den, som däruppå ej vill göra något afseende, med skäl bör anses för högst oförståndig, eller i alla måtto ovillig för det allmänna bästa.

Af de undersökningar jag varit i tilfälle at göra, ligga de förnämsta hindren för koppympningen i följande omständigheter;

1:o Är det icke blott Allmogen utan äfven ännu ganska många af de classer hvilka göra anspråk på namn af mera uplysta, hvilka anse koppympningen för et intrång i Guds hushållning som därigenom skulle störas i sin gång. Utom det orimliga i denna tanka, hvartil högmodet, alstradt af vahntron, gifvit första anledningen, förekommer det mig löjligt, at den, som ej vägrar låta öpna ådren för at dämpa en hotande blodstörtning, skall ändock förkasta koppympningen, ehuru ej mera inskränkande Försynens styrsel än denna åderlåtning.

2:o Därnäst hindras koppympningen til en än betydligare del af Allmogens missnöje med en talrik afkomma. Långt ifrån at befrämja denna talrikhet genom barnens conservation, ser Allmogen ganska gärna och skattar sig lycklig om barnhopen minskas. Til en del härleder väl sig detta af en fördom hvars undersökande här förbigås, men förnämligast däraf, at spädare barn äro en tunga för den arbetande hopen, emedan de utan at befordra välmågan åstadkomma kostnad för föda och kläder samt hinder för arbetaren sjelf.

3:o Hindras koppympningen däraf at Allmogen i allmänhet befarar kostnad därvid, hvilken dels af fördom, dels af brist, ej gärna användes til lifvets bibehållande, hälst då endast fråga är om barn.

4:o Änteligen torde ock det kunna räknas för et hinder, at denna operation här i orten härtils endast blifvit anställd af Läkare, då den likväl snarare skulle tillåtas bland Allmogen af dess likar, eller åtminstone af sådane personer med hvilka den umgås mera förtroligt, än af egenteliga Läkare, om hvilkas nedlåtenhet12 den är lika så litet öfvertygad, som den säkert afskräckes genom deras befarade dyrlegdhet.13

Säkraste utvägen til koppympningens befordrande synes i anledning häraf kunna ernås, om dessa hinder undanrödjas. Således bör Allmogen med klokhet uplysas om Försynens hushållning med farsoters tilstädjande, om dessas egenteliga orsaker, och menniskans pligt at mota dem. Om Prästeståndet i någon del behöfver vara försedt med några Allmänna kunskaper utur Medicin, så är det i denna; Och i sådant afseende önskade jag at på dessa kunskaper skulle i Samhället beräknas någon förtjenst. All annan Medicinsk kunskap hos Prästerna är mindre nödig och ökar endast antalet af Qvacksalfvare utan at skaffa det Allmänna någon verkelig båtnad. Jag bör ej tvifla at förenämnde uplysningar meddelas genom våra folk Lärares försorg, men at det sker på olika sätt och följakteligen med olika framgång det torde utan svårighet kunna bevisas. At en Präst som har sina åhörares förtroende och förtjenar det, är i stånd at i denna delen ganska mycket uträtta, bevisar just Herr Probsten och Doctorn Chydenii exempel. Utom hans klokhet, förtroende hos sina Åhörare och nit för den goda saken, är jag öfvertygad at framledne Herr Assessor Hast14 med all sin kunskap och skicklighet, icke mer än andra, varit i stånd at befordra koppympningen ibland Allmogen i Österbottn. Framledne Herr Assessoren och Ridd:n Haartman,15 som obestrideligen har den förtjenst, at i Sverge hafva anstäldt den första koppympningen och det med god utgång, kunde ej oaktadt all sin ifver bringa den i något förtroende hos Allmogen, som jag tror mäst af brist på et så godt understöd, som Herr Probsten Doctor Chydenius. Måtte då en förtjenst, hvarigenom så mångas lif blifvit räddade aldrig förgätas af tacksamma Medborgare!

Hvad det andra hindret beträffar, så är väl onekeligt at väl uplysningen äfven til en stor del skulle afböja det; ty om Allmogen beräknade den vinst, som af många barn med tiden, då desse blefve fullväxte, vore at förvänta, tviflar jag ej, at den med mindre missnöje afbidde denna tiden och emellertid använde alla medel til sina Barns conservation. Men alldenstund många äro så medellöse, at de med sitt egit bestånd svårligen förmå underhålla sina barn och därjämte upfostra dem til nyttiga Medborgare, tror jag säkraste utvägen blefve, at med barnens conservation förknippa et sådant interesse som skulle beveka Allmogen at sorgfälligare sträfva därefter. Om t: ex: genom Publici åtgärd den medellösa delen af Allmogen såsom Inhysingar, Torpare och Landbönder för hvarje genom ympning räddadt barn, af hvad ålder det vara må, blefve hugnad med en viss belöning i penningar, eller som jag tror vore ändock lämpeligare, genom någon afpassad afskrifning af krono utskylderna, tviflar jag ej, at ju många barn sålunda blefve räddade til en förmon för Staten, hvarigenom dess härvid gjorda förskott snart blefve ersatt. Den kostnad kronan användt til koppympningens befordrande i Österbotten är visserligen betydande, men det kan lätteligen bevisas, at dess vinst genom dess frälsta undersåtare fulleligen svarar deremot. Enligt Herr Probsten Doctor Chydenii upgift utbetalte kronan ifrån År 1770: til och med 1786: för ympningen til Herr Assessorn Doctor Hast 10 090 Rd:r som à 32. sk:r för hvarje gör 15 135: ympade personer inom denna tiden af 16: år, skulle af detta antal hvar 4:de dödt af smittkoppor, så äro åtminstone desse 3 784: personer genom koppympningen frälste til Statens förmon. Om nu kronans vinst för hvarje person beräknas til 28 Skill:r för Bevillningar, Tull och andra afgifter årligen, som likväl är ganska litet då fråga är om opriviligerade personer och det af den arbetande classen; så utgör kronans årliga återbetalning 2 207 1/3 Rd:r, hvaraf följer at hela kostnaden inom 5. år blifvit fulleligen ersatt, Den stora vinsten af et folkrikare Land oberäknad. Hvilken ser ej häraf, huru båtande för Samhället det vore om staten genom belöningar, så snart ersatte, upmuntrade menige man at med mera ömhet vårda sin afkomma. Ämnet är så vigtigt, at jag ej tiltror mig häruti upgifva en fullständig plan, men som redlig medborgare önskar jag af upriktigaste välmening at kongl. Hushållnings Sällskapet med sin klokhet och verksamhet ville omfatta det; Et större prof skall aldrig gifvas på dess nit för allmänt och enskildt väl.

Tredje hindret afhjelpes äfven bäst genom Publica anstalter; De hvilka kongl. Hushållnings Sällskapet redan fogat, skola säkert i sin mohn betydligen understödja dem.

I anledning af 4:de anförda hindret, bör jag ej förtiga at så snart koppympningen blir mera allmänt känd gifvas inga ympare, til hvilka menige man skulle hafva mera förtroende än de kloka Gummor hvilka af dem vanligen med så mycken förtröstan anlitas, hälst då fråga är om utvärtes åkommor. Såleds håller jag före at om kongl. Hushållnings Sällskapet kunde genom tjenliga belöningar förmå dessa så mycket rådfrågade Läkarinnor at företaga sig ympningen, skulle den utan tvifvel hafva större framgång än genom hvad annan åtgärd som hälst.

Hvad sättet at ympa beträffar och de öfriga vid ympningen sig företeende omständigheter, är jag därvid med H:r Probsten Doctor Chydenius til det mästa af enahanda mening; men följande torde dock förtjäna anmärkas.

Såleds hvad præparation angår, instämmer jag med Herr Probsten och Doctorn aldeles deri, at den, då fråga är om Allmogens barn, är aldeles öfverflödig; då erfarenheten bestyrkt detta, bör ej tvifvel äga rum. Mercurialiska16 afförings medel nyttjade för ympningen, hafva väl den nyttan at Maskar fördrifvas och magen ränsas, hvarigenom åtskilliga annars inträffande elaka symptomer kunna förekommas; men äfven de kunna umbäras, emedan Allmogens barn merendels hafva så starka Nerver och så litet retelig mage, at maskar hos dem icke åstadkomma de oordningar hvilka hos Ståndspersoners nervsvage Barn gifva Läkarn så mycket at syssla. I förbigående bör jag anmärka det misstag hvilket om Calomel i H:r Probsten Chydenii Memorial sig insmygt; den i nyare Svenska Pharmacopoeerna anförda Mercurius dulcis är lika så litet uplöst i skedvattn17 som den efter gamla methoden sublimerade, ty genom fällningen med koksaltet upkommer en förening emellan dess syra och qvicksilfret som vederbörligen utlutadt lemnar et påliteligare medicament än det gamla Calomel.18

Hvad valet af koppvahr beträffar, kan jag för min del dermed ej vara så liknöjd som H:r Probsten och Doctoren. Både egen erfarenhet och de yppersta Läkares varningar ålägga mig at häruti tilstyrka grannlagenhet. Om rummet och tilfället skulle medgifva, vore det ej svårt at bestyrka detta genom exempel, men det torde vara nog at hänvisa til de berömdaste koppympares, Hufelands,19 Kortums,20 Vogels.21 m: fl: häröfver utgifna afhandlingar. De förnämsta reglorna härvid äro: at ympvaret bör tagas af en människa som är fri för andra smittor, såsom skabb, venerisk sjuka, m: fl: hvilka annars genom ympningen kunna utspridas dernäst at det tages af sådane som ej hafva mycket elaka symptomer såsom rötaktiga och sammanflytande koppor eller et rosaktigt utslag och följakteligen hälst af välartade smittkoppor eller utur ympsåret hos dem som lyckligen genomgått ympningen; sluteligen hafva förenämnde ypperliga Läkare säkert ej utan fog yrkat, at ju färskare ympvahr nyttjas ju bättre utgång har man at förmoda; Af samma grund påstås at man då varet någon tid måste förvaras, bör se til at det icke undergår någon förruttnelse, som med alla Animaliska vätskor är möjelig och hvaraf elaka påföljder yppats. At förvara ympvaret uti väl tilslutna kärl är nödigt både til förekommande af smittans utspridande och äfven för at hindra den förskämning som genom luftens åtkomst äfven i andra fall befordras.

Dessa försigtighets mått äro så litet svåra at i akttaga at de ej kunna blifva et hinder för ympningen.

Angående val af tid för koppympningen äro de påliteligaste Läkare med H:r Probsten och Doctorn däri fullkommeligen ense, at hvad tid som hälst af året dertil är lika tjenlig. Då fråga är om ståndspersoners mera ömtåliga barn, gör man ej illa at vara något mer granlaga; flera exempel intyga at då andra sjukdomar varit gångbare, ympningen icke gått lika lyckligt; ofta hafva epidemiska Catarrher, Skarlakans och Maskfebrar22 m: f: gjort afbrott i ympkoppornas vanliga gång; men alt sådant är mindre at befara eller åtminstone af mindre betydande påföljder för Allmogens mer härdade barn.

Mindre afgjord torde den frågan vara om koppor kunna utan olägenhet ympas äfven på de tider då de icke äro gängse. De flästa Läkare hvilkas erfarenhet jag värderar, anse en sådan ympning ej allenast för osäker utan ock för skadelig. Åtminstones lärer detta ej kunna nekas så länge ympningen icke är allmänt vedertagen. Det påstående är ej obilligt23 at koppympningen endast utöfvad ibland en viss dehl liksom priviligerade personer utan afseende på smittans gångbarhet mera skadar än gagnar samhället. Stora städers exempel, hvaraf et ofvanföre är anfördt bevisa, at genom en årligen skeende koppympning utsprides smittan så beständigt, at intet år förbigår då ej större eller mindre antal bortryckas af smittkoppor, och det merendels af den arbetande Classen, hvars bibehållande likväl för Staten vore den vigtigaste. Så snart ympningen blefve allmänt antagen vore likväl denna olägenhet ej at förmoda; men med samma vilkor blefve ock en beständig ympnings fortsättande mindre nödvändig; Det skulle då göra tilfyllest at anställa allmänna ympningar då faran af smitta hotade.

Sättet hvarigenom koppgiftet vid ympning meddelas kroppen, är förnämsta orsaken, hvarföre ympkopporna äro mildare och lindrigare än de naturliga. Ympningens Fiender hafva väl velat förklara förmonerna därvid af det granlagare val af friska subjecter hvilket de påstå skall göras af Ympare; men erfarenheter bestrider motsattsen. Den stora Ymparen Sutton24 i Ängland, som personligen ympat öfver 16 000: menniskor kunde omöjeligen göra et sådant vahl af patienter, äfven som det hvarken skedt eller varit möjeligt i Österbotten. Dessutom hafva flera berömda Läkare såsom Hufeland, Camper,25 Kortum, m: fl: genom sin erfarenhet bestyrkt, at ympningar under de malignaste26 Kopp-farsoter, utan minsta urval af patienter och äfven utan minsta præparation ändock aflupit lyckeligen. Häraf följer at orsaken til denna skiljaktighet måste hänledas ifrån sjelfva giftets olika verknings sätt vid ympningen och i smittkoppor. Herr Hufeland synes mig häruti närmast hafva träffat Naturen. Hans förklaring är korteligen denna: 1:o vid ympning föregår en local sjukdom innan den allmänna utbryter, hvarvid händer at sjelfva koppgiftet liksom utarbetas och assimileras med kroppens vätskor så at det blifver mindre våldsamt retande sedan det hunnit til blodmassan; hvarjämte en del däraf redan genom den locala crisis som sker i ympsåret, försvinner eller åtminstone försvagas; hvaremot vid naturliga koppor giftet verkar med hela sin heterogenité,27 hvarvid dess utom kroppens ädlaste organer, Lungor och mage måste emottaga det första anfallet af dess våldsamhet; hvarifrån sjukdomens häftigare påföljder lätteligen kunna förklaras. Den lindrighet som vid smitt koppor stundom inträffar, härrör utan tvifvel antingen af en föregående local smitta som äfven här någon gång är möjelig eller som torde vara den allmännaste händelsen af en mindre absorptions förmåga hos vissa subjecter jämte en större benägenhet at afskilja sådane främmande ämnen til huden. 2:o Genom ympningen beredes liksom en local Crisis i sjelfva ympsåret, hvarvid sjelfva giftet ifrån vätskorna liksom tvingas at determinera sig til huden med en betydelig lindring för hela den öfriga kroppen; då däremot vid smittkoppor giftet stundom liksom samlas til de ädlaste inälfvor t: ex: Lungorna och där upväcka en retning hvaraf de svåraste Symptomer åstadkommas, dem ingen försigtighet förmår afvärja. 3:o Synes den naturliga smittan i det hela verka långsammare än den som bibringas genom ympning; ty oftast liksom inprægneras vättskorna successive och liksom öfvermättas af den Naturliga koppsmittan innan den begynner verka. Häraf kan man förklara hvarföre de flästa epidemier under fortgången blifva malignare. Däremot händer vid ympning at koppor alstras genom en liksom Concentrerad local stimulus hvarvid Organisation28 mindre kommer at lida än då vätskorna först måtte öfvermättas innan denna retning kan upväckas. 4:o Sluteligen förtjenar anmärckas at kopp-giftet i Luft-form såsom det vid naturlig smitta förhåller sig, verkar mera som et långsamt, fint och tillika caustikt29 gift, hvilket särdeles angriper Nerfverna, än då det genom ympning i mera solid form inbringas, enligt hvad Herr Haygarths30 experimenter och observationer synas vid handen gifva. Enligt dessa grunder är det aldeles indifferent på hvad ställe af kroppen ympningen sker; antingen närmare eller fjärmare til hjertat, emedan däraf ingen betydande åtskilnad til koppornas större eller mindre malignité är at befara. Man väljer hälst köttaktiga ställen, emedan vid inträffande djupare bulningar31 efter kopporna benröta och andra elaka påföljder sålunda lättare undvikas. Ympning på benen medföra den olägenhet at såren svårare läkas, hvilken anmärkning bestyrkes om alla sår på benen. At föra en ymptråd genom tunna skinnet emellan tummen och pek-fingret har den förmon at operation är mycket lätt och kan utan all motsträfvighet af den sjuka ganska snällt32 fullbordas, men har den olägenhet at ovilliga barn lätt kunna rubba ymptråden, äfvensom at bulningar i närmaste fingerlederna ej aldeles sällsynt inställa sig. Emellertid nämnas dessa inkast ej såsom skäl emot denna ympnings methode den jag äfven i förrberörde tryckta underrättelse tilstyrkt; men för min enskildta del har jag ej haft skäl at ångra det jag oftast ympat på öfra armen nedanför Delta muskelns33 fäste eller där fontanell vanligen plär appliceras,34 hvilket ställe jag äfven hos Hufeland och kortum finner tilstyrkas.

Om företrädet af de särskildta allmänt kända ympnings methoder, hvilka i Herr Probsten och Doctorns afhandling omnämnas hafva Medici35 ej varit aldeles ense; för min del har jag haft anledning at hälst välja den som sker genom mycket lätt incision med en vass i färskt koppvahr fuktad Lancett. Likväl drar jag ej i betänkande at lika med Herr Probsten tilstyrka den i Österbottn öfliga36 methoden at föra genom tunna skinnet i kopp-vahr fuktadt bomulls garn eller fler dubbelt Silke förmedelst en trekantig nål; detta sätt är lätt lärdt och har inga olägenheter. At färskt vahr är tjenligare följer af hvad ofvanföre är anfördt. I allmänhet gäller, at ju mer man kan undvika plåster och bandager på ympstället, dess förmonligare är det och just för denna orsak ogillas af de flästa den methoden med Spansk fluga;37 i fall brist på så kallad Kopptråd eller färskt koppvahr ej gör det til en nödvändighet at applicera kopp-rufvor,38 som lämpeligast låter sig göra om yttre huden updrages med Spansk fluga och kopprufvorna införas under blåsan.

Wid de under ympningen af H:r Probsten omförmäldte händelser39 bör jag anmärka följande: 1:o Är jag, aldeles ense om umbärligheten af alla præparationer för ympningen såsom redan förut är anmärkt då fråga nämligen är om Allmogens barn. I förr omnämnde tryckta underrättelse har jag tilstyrkt at både förr och efter ympningen nyttja Tjär vatn såsom et lätt tilgängeligt medel, hvilket genom sin verkan på transpiration liksom förbereder och befordrar den crisis hvilken bör ske genom huden och dessutom såsom lindrigt afförande och maskdrifvande ej är otjenligt i synnerhet för de Barn hvilka besväras af något utslag eller maskar. Hvad luftens temperatur för ympade beträffar, har jag derom utlåtit mig i merberörde tryckta underrättelse; de som känna nyare koppympares erfarenhet härvid lära ej ogilla mitt yttrande; Det tillägg anser jag mig skyldig at göra, at om ympningen anställes den varma årstiden, kan all luftens svalka, endast drag undvikes, tillåtas, men de omildare årstiderna gör man säkrast at ej tilstädja de sjuka at vistas ute i luften, åtminstone sedan Utslaget redan begynt visa sig. Den andra af H:r Doctorn och Probsten anförda försigtighets regel, är så mycket nödigare, som om förnyad ympning ej anställes, utsättes den sjuka lätt för smitta. Stundom händer likväl at ympningen hos vissa subjecter oaktadt flera försök slår felt, eller aflöper åtminstone med alt för osäkra symptomer; i sådant fall bör man ej försumma at vid nästa epidemie å nyo ympa, då det stundom händer at en sådan får ymniga koppor. 3:o Utslags febern mildras bäst med frisk luft, och Clystir40 i fall förstoppning besvärat. De händelser då för mycken retelighet och för mycken svaghet fordra så kallade hjertstyrkande medel inträffa så sällan ibland Allmogen, at föreskrifter i detta afseende blefve öfverflödiga. 4:o Den feber som stundom tilstöter sedan kopporna begynna bulna, fordrar ej annat än tilräckelig dryck och lenande Clystirer af sötmjölk och vattu med litet osaltadt smör i brist af olja. Vid 5:te och 6:te händelsen anser jag ej nödigt at något tillägga. 7:o Bör jag anmärka at de så kallade Metastaser41 eller bulningar efter kopporna, äro den enda olägenhet som man något allmännare befarar vid ymp-koppor. En berömd Läkare har sagt, som mig tyckes ej utan skäl, at koppgiftet genom ympning liksom bestämmes at mera afsätta sig åt huden, då däremot vid smittkoppor det oftare sker til de inre delarna, hvarigenom just så många nederlag42 sker. At förekomma dessa olägenheter tilstyrkes allmänt afförings medel nyttjade så snart kopporna begynna torka. För at ej belasta Allmogen med medicamenter, tror jag tjär vattn äfven här skulle äga rum, i synnerhet om derjemte förutnämnde Clystirer nyttjas en gång om dagen. Den af Herr Probsten föreslagna koppningen tror jag ej vara onyttig; hälst jag, enligt framledne Herr Assessor Bergii43 råd erfarit mycken nytta af Blod iglar genast applicerade på de ställen där slika bulningar yppat sig. Men at koppning lika så litet som Iglar egenteligen genom minskning af den efter Herr Probstens tanka förgiftade Blodmassan skulle verka, strider emot all sund Pathologie och Physiologie; såleds är ej heller at i sådan afsikt förmoda någon nytta af åderlåtning. Et mera säkert medel är at underhålla en stark flytning i Ympsåret sedan kopporna begynt torka; bäst är at först applicera en liten Spansk fluga öfver Ympsåret och sedan genom tjenliga digestiver44 underhålla vahrflytningen; jag har sedt Allmogen tilreda et förmonligt digestiv af Grankåda och Talg, som visserligen ej är olämpligt i närvarande fall.

Dessa Medicinska tilläggningar til H:r Probsten D:r Chydenii ofta berörde afhandling, hoppas jag af honom sjelf skola billigas,45 hälst ändamålet därmed ej varit annat, än at förena de äfven för andra än Medici fattliga begreppen om hvad som hör til koppympningen, med ej förkasteliga Medicinska grundsatser. För öfrigt kan jag ej annat än på det högsta högakta Herr Probstens nit för det allmänna bästa och önska at det må uplefvas hos hvarje svensk man.

Åbo d. 20 febr. 1800 Gabr: Er: Haartman

  1. noggrannhet, exakthet
  2. den underrättelse, hvilken ... til Församlingarna utdelad: åsyftar Haartmans skrift Underrättelse för menige man om koppors ympande (1799), på finska Neuwo, kuinga yhteinen kansa taitaa istutta rupulia. Bilaga till Åbo domkapitels cirkulär 66/1799.
  3. Från det här ordet framåt är det en annan person som skrivit texten. Pikturen är större och glesare.
  4. Förslag som af Herrar Juncker i Halle och Faust i Buckeburg: Medicine professorn i Halle Johan Christian Wilhelm Juncker och den tyska läkaren Bernhard Christoph Faust hade i början av 1790-talet lagt fram förslag som grundade sig på vaccinering av hela befolkningen och isolering av insjuknade.
  5. Provincen Quitos: ett administrativt område i Sydamerika (Real Audiencia de Quito), underställt det spanska kolonialväldet och innefattande nuvarande Ecuador och delar av nuvarande Peru, Colombia och Brasilien
  6. Herr Lif Medicus Hedin ... Herr Junckers memoire: åsyftar ”Mémoire adressé au Congrès de Rastatt” i Vetenskaps-handlingar för läkare och fältskärer, utgifne af Sven Hedin, 7. tomen, 2. häftet (1799), opag.
  7. Congressen i Rastadt: Vid kongressen i Rastatt 1797–1799 förhandlade man om hur man skulle gottgöra landavträdelserna väster om Rhenfloden orsakade av fredsfördraget i Campo Formio 1797.
  8. Herr Fausts memorial til samma Congress: åsyftar An den Congress zu Rastadt über die Ausrottung der Blattern. Bückeburg, im Januar 1798
  9. epidemisjukhus för koppsmittade
  10. til anslående: för att hängas upp
  11. skyldig
  12. vänlighet i umgänget med folk i lägre ställning; det att sänka sig ner till att umgås med folk i lägre ställning
  13. dyrlejd, som kostar mycket att anställa eller anlita
  14. assessor Bartold Rudolf Hast, provinsialläkare i Vasa
  15. medicine professor Johan Haartman
  16. kvicksilverbaserade
  17. (utspädd) salpetersyra
  18. I förbigående bör jag ... än det gamla Calomel.: se Tankar om koppympningen, s. 463 LINKKI
  19. Christoph Wilhelm Hufeland, tysk läkare och professor, som hade skrivit t.ex. Bemerkungen über die natürlichen und geimpften Blattern zu Weimar im Jahr 1788 (1793)
  20. Karl Georg Theodor Kortum, tysk läkare, som behandlade koppympning t.ex. i sitt verk Beiträge zur praktischen Arzneiwissenschaft (1796)
  21. Samuel Gottlieb von Vogel, tysk läkare
  22. epidemiska Catarrher, Skarlakans och Maskfebrar: inflammatoriska sjukdomar som drabbar slemhinnor och svalg, utslag och feber, som man förr trodde, orsakad av inälvsmaskar (intestinalmaskar) och parasiter
  23. orimligt
  24. Åsyftar sannolikt Robert Sutton d.ä., en engelsk läkare som lanserade en ny, mycket framgångsrik och inledningsvis hemlig ympningsmetod som han endast avslöjade för sina tre söner. Den äldsta sonen, Daniel Sutton, redogjorde senare för metoden i boken The Inoculator (1796). Också en annan son, Robert Sutton d.y., var en framgångsrik koppympare.
  25. sannolikt den nederländska läkaren Petrus Camper
  26. mest elakartade
  27. med hela sin heterogenité: på bred front, mångsidigt
  28. organismen, kroppen
  29. frätande, skarpt
  30. Åsyftar den engelska läkaren John Haygarth som var en föregångare inom koppympningen i trakten av Chester och även författade några internationellt kända verk om koppympning.
  31. bölder
  32. snabbt
  33. Delta muskelns: deltoidmuskelns, skuldrans starkaste muskel
  34. där fontanell vanligen plär appliceras: En fontanell var ett litet runt sår på överarmen eller insidan av låret som avsiktligt skars upp t.ex. med kniv och som hölls öppet för att varavsöndringen ur såret skulle dra ut osunda vätskor ur kroppen. Man kunde placera en ärt i såret för att förhindra att såret läkte.
  35. läkarna
  36. allmänt antagna, vanliga
  37. Spansk fluga: Skalbaggen Lytta vesicatoria innehåller det smärtstillande ämnet kantaridin, som applicerat på huden irriterar och därför orsakar blåsor. Man tänkte att sjukdomsalstrande ämnen kunde lämna kroppen via blåsorna
  38. skorvar och sårskorpor från kopporna
  39. komplikationer, tilldragelser, eventualiteter
  40. klistir, lavemang
  41. Med metastaser avser man här allmänt sjukdomshärdar som förflyttar sig från en kroppsdel till en annan.
  42. dödsfall
  43. Åsyftar den svenska läkaren och professorn Peter Jonas Bergius, som utöver sina botaniska intressen även verkade för koppympning.
  44. medel som befordrar matsmältningen eller är lindrigt laxerande
  45. godkännas, gillas

Kommentarer

Dokument: Gabriel Erik Haartmans Ödmjukt Memorial, med anledning av Anders Chydenius skrift Tankar om koppympningen.

Datering: Den 20 februari 1800.

Ägare och signum: Åbo Akademis bibliotek, Handskriftssamlingarna, Finska Hushållningssällskapets arkiv, vol. D XIII 11, fol. 1r–13r.

Bildkälla: Åbo Akademis bibliotek

Anmärkningar: Chydenius svarade på memorialet med skriften Tankar wid genomläsandet af Herr Professoren Doctor Gabr. Er. Haartmans Memorial till Kongl: Finska Hushållnings Sällskapet rörande min berättelse om Koppympningen, som han skickade till Hushållningssällskapet 5.7.1800.

Originaldokument

Dokument

Föregående dokumentera:

Följande dokumentera: