Doktor A. Chydenii svar.
Min kära åhörare! Tack för edert förtrogna yttrande till mig i sednast inlemnade skrift.1 Jag har deremot intet egentligt att påminna, utan att allenast ställa syndarens rättfärdiggörelse hos Gud i något tydligare ordning än i eder skrift förekommer; derföre märkes:
1:o Att hvar och en menniska, hon må vara så dygdig hon vill i utvärtes måtto, är af naturen Guds fiende, köttsligt sinnad och död i sina synder.
2:o Att Gud, som af idel kärlek till syndare utgifvit sin Son, allvarligen söker efter syndare på ordentligt vis, Rom. 10:14, under hvilket hörande och läsande (af Guds ord) den Helige Ande kraftigt verkar, Ebr. 4:12, genom lagen att känna sitt elände och behof af nåden – och genom evangelium att känna Jesu öfversvinneliga kärlek, och sättet att finna nåden.
3:o Om syndaren icke fientligt står emot Guds Andes verkan, så får han med fasa se sina synders myckenhet; men ock tillika den trogna herdens armar utsträckte emot sig, att uttaga honom ifrån mörksens väldighet, hvaraf uppkommer en skam och sorg efter Guds sinne,2 en längtan och tillförsigt efter nåden,3 som stannar i ett ljuft omfamnande af sin Frälsare och hans blodiga försoning, och då är syndaren inför Guds domstol rättfärdig förklarad, lös ifrån alla sina syndaskulder, och klädd med Jesu rättfärdighet.
4:o Nu är hon blifven ett Guds barn och himmelrikets arfvinge. Rom. 8:17. – Så långt går eder skrift.
Men huru lätt kan menniskan icke falla af, om hon ej vakar och beder. Guds Ande leder väl henne, och Jesu kärlek styrker henne att tjena sin Frälsare; men det är en lag i hennes lemmar, som strider emot den lag, som i dess håg är, Rom. 7:23, och verldens förförelser hålla henne dagligen i strid, så att hon med fruktan och bäfvan måste skaffa saligheten, Philip. 2:12, icke med egen kraft, utan genom Jesu Anda, den hon undfått i nya födelsen, hvilket i vår evangeliska lära kallas den dagliga bättringen eller helgelsen. – Det händer, att den frälsta syndaren förgäter den första kärleken, Uppenb. 2:5, dömmer hårdt sin nästa, börjar tycka om sig, blir otålig och förtörnar hårdt sin broder för minsta oförrätt, med mera sådant. Här står nu den frälsta själen i fara att lida skeppsbrott i trona; derföre heter det: Den som står, han se till att han icke faller.4 Här se de bästa Guds barn ofta sina fel med hjertans oro, och tigga om nåd af sin förbarmare, den de ock dagligen få åtnjuta; men om synden efter hand får herravälde hos dem, falla de af och gå förlorade.
Af allt detta följer nu 1:o att lagen, det är: våra pligter emot Gud, nästan och oss sjelfva, bör flitigt predikas, såsom ock Jesus sjelf gjorde i Matth. 5: och mång annorstädes, att syndare måga ej genom egen kraft utan med den Helige Andas verkan lära känna sin uselhet, och de trogna flitigt påminnas om sina skyldigheter, som apostlarne alltid gjorde t. ex. Paulus i Rom. 12 och 13 kap.
2:o Att läran om en syndares rättfärdiggörelse för Jesu blod, genom trona blifver kärnan af hela vår salighets lära, som derföre bör förnämligast drifvas.
3:o Bör äfven visas, huru ett godt träd alltid bär goda frukter, ej allenast utvärtes, utan ock i sjelfva hjertat, att det ej tillstäder hemliga lustar uppvakna, utan dämpar dem genom nåden, och att onda frukter alltid äro bevis till ett ondt träd.
4:o Behöfva Guds barn under sin vandring här i jämmerdalen flitigt uppmuntras till en christelig dygde-vandel, Tit. 2:11–15, att de icke förtröttna, Ebr. 12:3; men ock de ogudaktiga allvarliga bestraffningar, för att genom Guds nåd vakna upp och blifva frälste.
Detta är den tro, som jag bekänner och predikar; detta är Jesu egen lära af Hans heliga ord, en lära, som i alla tider gjort stora under; derigenom är ock genom mig (lofvad vare Herren!) tusendetals själar barmhertighet vederfaren.
Jag ser med stor grämelse många af mina skriftebarn,5 som kommit kraftigt rörda af Guds nåd tillbaka till sin själa-herde, att de gå snart igen uti sina förra synder. Jag gläds, att du ej är ibland dem. Jag tackar dig för ditt förtroende för mig! Vi hafve en Herre, en tro och ett dop; låt oss då vara ens till sinnes i Herranom, för att engång i evigheten få blifva tillsammans.
Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
Platser:
Personer: Akiander, Matthias Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: