Arbetsuppgifterna i den lilla kapellförsamlingen i Nedervetil gick snart på rutin och Chydenius andra lokala engagemang i början av 1760-talet, t.ex. till förmån för koppympningen i trakten, räckte inte till för att tillfredsställa hans behov av sysselsättning. Hans uppmärksamhet kom att riktas allt mer mot politiken och vid den här tiden skrev Chydenius också den tredelade politiskt-ekonomiska skrift som presenteras här. Texten är utformad som svar på tre frågor som Chydenius själv kastar fram. Georg Schauman antar att Chydenius skrev sina frågor och svar som en omedelbar reaktion på några skrifter som hade publicerats 1761, men det är också möjligt att han skrev dem först 1762. Chydenius hade uppenbarligen för avsikt att publicera dem, men gav sedan upp sin föresats och därför kom de att publiceras först 1908 av Schauman. Den handskrift som Schauman hade till sitt förfogande har sedermera förkommit.
Rubriken för den första helheten är: Om förbud emot redbart mynts utförande utur ett Rijke kan gagna något samfund eller ei?
Temat är det förbud som den svenska regeringen utfärdade 1743 i rädsla för att stora mängder kopparmynt skulle försvinna utomlands i och med att det svenska sedelmyntet kännbart sjunkit i värde. Förbudet förblev i kraft också efter 1745 då ständernas bank hade slutat lösa in sedlar med metallmynt och därigenom övergått till pappersmyntfot. Många ekonomiskt lärda män i Sverige hade hunnit försvara bruket av kopparmynt för utlandsbetalningar före Chydenius. Chydenius som kände till åtminstone lagman Christian Königs1 och ekonomieadjunkten vid Uppsala universitet Pehr Niclas Christiernins2 skrifter, behandlar ämnet osjälvständigt och på ett matematiskt rätlinjigt sätt.
I slutet av den första delen har Chydenius på ett till synes långsökt sätt tagit med frågan om antalet statliga tjänstemän. Chydenius förklarar hur inrättandet av onödiga tjänster stjäl arbetskraft från de produktiva näringarna och på så sätt skadar landets handelsbalans. Speciellt skadligt tycker Chydenius det är att flera tjänster sköts av en och samma person. Den här tanken har Chydenius lånat av Anders Nordencrantz.
Chydenius andra fråga lyder: Om misstroendet til det repræsentativa myntet hos almänheten är grundat eller ei?
Det här var ett centralt problem i Sverige i början av 1760-talet då värdet på det svenska sedelmyntet halverats från det som ansågs vara dess ”ursprungliga” värde. Då hattpartiet styrde landet var inflationen hög. Mössorna använde det här som politiskt vapen mot hattarna som i sin tur försökte visa att skadorna var små. Inflationens rätta natur, dess orsaker och dess egentliga följdverkningar var rätt okända eftersom inflation var ett nytt fenomen i Sverige. Enligt Anders Nordencrantz synsätt hade några förmögna stockholmare avsiktligt orsakat inflationen för att dra nytta av den.
Enligt Anders Chydenius var misstroendet mot sedelmyntet (”det representativa myntet”) befogat då många invånare lidit stora förluster när myntets värde sjönk. Också Chydenius har en ganska oklar uppfattning om orsakerna till inflationen och han hänvisar till den av Nordencrantz lånade tanken om att den var orsakad av enskilda spekulanter. Chydenius påpekar att bankens tillgångar tillhör alla som innehar bankens sedlar och att övervakningen av bankens verksamhet därför borde vara så offentlig som möjlig. Men det var bara ett fåtal ståndsrepresentanter som kände till bankens ekonomiska läge. Chydenius tankar grundar sig på den dåtida litteraturen och på de tankar som Nordencrantz förmedlade från Frankrike och England och som denne som kommerseråd använde för att angripa byråkratin och fåväldet. Anders Chydenius återvände till tanken om offentlig övervakning av den statliga ekonomin vid riksdagen 1765–1766.
Sin tredje frågan gav Chydenius rubriken: Om Tienstefolckets fördelning genom Låttkastning eller annat ohvilkorligt sätt, och en stadgad Legohions lön äro med våra Grundlagar enliga, Moraliter billiga och Riket nyttiga?
Även den här frågan var mycket aktuell, eftersom den handlade om den brist på arbetskraft man upplevde i Sverige och västra Finland och som drabbade landets huvudnäring. Eftersom lantarbetarnas löner hade en tendens att stiga, planerade jordägarna motåtgärder. På den europeiska kontinenten och i Ryssland hade man redan länge avvärjt konkurrensen om lantarbetarna genom att förbjuda arrendatorer och arbetsfolk att flytta från sina husbönders ägor. Detta förfaringssätt, livegenskap kallat, kände Sveriges lag inte till, men lagstadgade löner och lottkastning skulle ha tjänat samma syfte. Man försökte tillämpa samma politik på hemmansägarnas barn genom att begränsa hemmansägarnas rätt att hålla fullvuxna barn på gården, men detta kunde inte genomföras i praktiken.
Redan i de äldre tjänstehjonsordningarna hade man stadgat om fasta lönetaxor, och syftet med dessa tjänstehjonsordningar var uttryckligen att gagna storgodsägarna. I praktiken var det inte möjligt att tillämpa de fasta taxorna, inte minst på grund av inflationen, men storgodsägarna förespråkade fortfarande dem. Att fördela tjänstefolket mellan gårdsägarna genom lottkastning var en senare uppfinning, och det var förmodligen den finländska godsägaren och docenten i ekonomi vid akademin i Åbo Johan Kraftman som först förde fram tanken under sina föreläsningar. Han publicerade den här idén 1747 och återvände till den i en bok som han gav ut 1761. Kraftmans planer fick stöd i Sverige men i synnerhet i Finland.
Chydenius erkänner att det finns en konkret brist på arbetskraft men anser samtidigt att det skulle strida mot regeringsformen att blanda sig i tjänstefolkets avtalsfrihet. Som den nybörjare i samhällspolitik han är motiverar Chydenius inte sin ståndpunkt särskilt väl teoretiskt, men han konstaterar redan i den här texten att tjänstefolket inte har rätt att delta i lagstiftningsarbetet, med andra ord i riksdagsarbetet: ”det kallar jag med skiäl ibland fritt folck för träldom”. Det är veterligen första gången, åtminstone i Sverige, som någon tog till tals det faktum att tjänstefolket inte hade andel i den politiska diskussionen eller i beslutsprocessen. Chydenius återvänder till det här i sin viktiga skrift om tjänstehjonens rättigheter 1778.
Efter att han på juridska och moraliska grunder har motsatt sig fördelningen av tjänstefolk genom lottkastning behandlar Chydenius de praktiska konsekvenserna av att man blandar sig i avtalsfriheten. Om man med våld försöker hålla lönerna låga, leder det till en omfattande emigration. Högre löner och välfärd för arbetarna å sin sida befrämjar befolkningstillväxten, vilket hindrar att lönerna stiger till en nivå som är skadlig för jordbruket. Till det här temat återvände Chydenius inom kort i sin skrift om orsakerna till utflyttningen.
I det här övningsarbetet från 1761 eller 1762 ansluter sig Chydenius till tankar ur tidig fransk och svensk liberalism, som han uppenbarligen i viss mån kände till. Då han redan i den här skriften sällar sig till dem som motsätter sig samhällets förtryck kan arvet hemifrån också ha spelat in. Anders far hade som ung krigsflykting upplevt stor fattigdom och faderns yngre bror hade förtjänat sitt levebröd i sjömannens tunga yrke. Som kristen vägleddes Chydenius även av Jesus uppmaning att behandla de fattiga rättvist.
PV