Kommentar till Tal vid Vasa hovrätt

Gustav III grundade 1776 en fjärde hovrätt i det svenska riket och som ort för hovrätten valdes Vasa. Beslutet att grunda en ny hovrätt för att underlätta Åbo hovrätts arbetsbörda fattade kungen under sin s.k. eriksgata i Finland i juni 1775. Hovrätten instiftades följande sommar och inledde sin verksamhet den 21 augusti 1776.

Gustav III lät utfärda en allmän kungörelse om hovrättens första sammanträde och om gränserna för dess jurisdiktion. De allmänna kungörelserna var en viktig kanal för överhetens informationsspridning och de lästes upp i rikets kyrkor efter gudstjänst. Förutom denna kungörelse, som spreds i hela det svenska riket, skulle man i alla kyrkor i de dom- och lagsagor som lydde under den nya hovrätten söndagen den 18 augusti 1776, i samband med gudstjänst, be en förbön för hovrätten. Vid gudstjänsterna ingick allmänna förböner för kungahuset, men förböner för särskilda ändamål kunde anställas vid olika tillfällen. Prästerna var kronans tjänare och ämbetsmän och de skulle tjäna som undersåtarnas fostrare och som en kanal mellan överheten och undersåtarna. Som kyrkoherde i Gamlakarleby höll Anders Chydenius bön och tal den 18 augusti 1776 om den nya hovrätten som skulle inleda sitt arbete tre dagar senare. I bönen ber han om Guds välsignelse för hovrätten och dess domare och den Allsmäktiges bistånd i domarnas arbete.

Under Gustav III:s resa i Finland 1775 fattades flera beslut för att utveckla näringar, administ­ration och rättsväsende i den finska delen av riket. De finska länens antal ökade från fyra till sex, Kuopio och Tammerfors städer grundades och beslut om konkreta åtgärder för genom­förandet av storskiftet i Finland fattades. Gustav III fortsatte här ett intresse för att utveckla Finland som redan präglat frihetstiden. Samtidigt kan instiftningen av Vasa hovrätt också ses som ett inslag i den reformlagstiftning som präglade Gustav III:s första decennium på den svenska tronen. I en kungörelse undertecknad i Tavastehus den 20 juni 1775 förklarade kungen beslutet att grunda en ny hovrätt med motivet att ”winna hwad Oss altid ömt om hiertat är, nemligen, at Wåre trogne undersåtare måge Lag och Rätt utan uppehåll til godo niuta”. Vasa hovrätt skulle som institution och byggnad tjäna som en symbol för Gustav III som upplyst konung i sitt rike samtidigt som den skulle vittna om kungens omsorger för sina finska undersåtar.

Hovrätten var andra rättsinstans i det svenska rättssystemet. Hovrätterna övervakade underrätternas domar och fungerade som appellationsdomstolar. Fall gällande grova brott som straffades med döden måste alltid hänskjutas till en hovrätt. Rättsfall som gällde adliga personer behandlades alltid genast av hovrätten. Över hovrätterna stod Kungl. Maj:ts justitierevision, som var en del av rikets råd. Justitierevisionen ersattes 1789 med den samma år grundade Högsta domstolen med säte i Stockholm.

Rikets övriga hovrätter var Svea hovrätt (Stockholm), Göta hovrätt (Jönköping) och Åbo hovrätt. De härstammade samtliga från 1600-talet. Detsamma gäller Tribunalet i Wismar som verkade som appellationsdomstol i Svenska Pommern. Under Vasa hovrätts jurisdiktion ställdes områden som tidigare lytt under Åbo och Svea hovrätter. De 1775 skapade Uleåborgs och Vasa län samt Savolax och Karelens län inför­livades i jurisdiktionsområdet.

Gustav III utsåg åtta domare till den nya hovrätten 1776. Hovrättspresident blev revisionssekreteraren friherre Arvid Fredrik Kurck och till hovrättsråd utsågs friherre Adolf Fredrik Silfversparre, som tidigare tjänstgjort vid hovrätten i Åbo, och justitiarien vid Arméns flotta Adolf Tande­felt. Till assessorer utsågs Carl Hising, Carl Fredrik Krabbe, Georg Wilhelm Lode, Johan Casimir de la Chapelle och Erik Gustaf Stålhandske. Den sistnämnda kom inte att tillträda ämbetet, utan ersattes av Eric Johan Palén.

Själva instiftningen av Vasa hovrätt skedde i Stockholm den 28 juni 1776. Eftersom ingen hovrätt hade grundats sedan 1600-talet kunde Gustav III planera instiftningen ganska fritt. Ceremonin skedde inför en förnäm publik, i kungens närvaro på kungliga slottet. Riksråden med fruar, samtliga serafimerriddare, alla kommendörer av de kungliga ordnarna, Svea hovrätt, presidenterna vid de kungliga kollegierna, alla högre ämbetsmän i Stockholm med fruar och den utländska diplomatkåren var inbjudna. Vid instiftningsceremonin svor den nya hovrättens ledamöter tro- och ämbetseden inför kungen. Domarna mottog hovrättens sigill och fullmakt samt Svea rikes lag av 1734 och regeringsformen av 1772.

Gustav III beslöt att uppföra en ny byggnad för hovrätten och donerade redan hösten 1776 fem tunnland av Korsholms södra kungsladugårds marker för bygget. Överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz gjorde upp ritningar och byggnaden blev färdig 1786. Hovrättens första session höll man emellertid redan den 21 augusti 1776. Sin verksamhet fick hovrätten alltså inleda annanstans, nämligen i borgmästaren Erik Ludolph Leopolds hus.

Det var Gustav III som bestämde att hovrättens första sammankomst skulle ske den 21 augusti 1776. Kungen påpekade att detta lämpligen kunde ske under åminnelse av ”den lycka Fäderneslandet uppå samma dag 4 år tillförene wunnit genom återställande af dess heder och Frihet”. Det var bara fyra år sedan Gustav III genom en statsvälvning den 19 augusti 1772 hade störtat den frihetstida regimen och återupprättat den starka kungamakten efter modell från Gustav II Adolfs tid. Den 21 augusti 1772 hade riksdagen godkänt Gustav III:s nya regeringsform och frihetstidens slut var ett faktum. Den nya regeringsformen gjorde igen kungamakten till rikets politiska cent­rum, medan riksdagen och rikets råd försvagades.

I samband med statsvälvningen 1772 betonade Gustav III kraftigt att hans agerande var ämnat att rädda riket som, menade kungen, genom anarki och partisplittring hade störtats till avgrundens rand. Den gustavianska regimen representerade den rätta friheten, grundad på lag, medan det frihetstida politiska etablissemanget anklagades för rättslöshet, egennytta och korruption. Kungens egna tal under instiftningsakten i Stockholm i juni 1776 knöt hovrätten till detta lagens och frihetens projekt som han inlett 1772. Ekon av denna argumentation kan uppfattas också i Anders Chydenius tal den 18 augusti 1776.

Vasa hovrätts första sammankomst den 21 augusti 1776 utformades till en offentlig högtids­akt i Vasa. Programmet inleddes med gudstjänst i Sofia Albertina-kyrkan. Sedan vandrade del­tagarna i procession till borgmästare Leopolds hus där sammanträdet skulle äga rum. Förutom hovrättens domare var också landshövdingen friherre Bror Cederström och länsstyrelsens tjänstemän och en stor mängd stadsbor närvarande. Presidenten friherre Kurck höll ett tal, i vilket han på kungens anmodan uppmärksammade statsvälvningen och införandet av den nya regeringsformen 1772. Liksom Anders Chydenius i sitt tal i Gamlakarleby tre dagar tidigare, vände sig presidenten också till den Allsmäktige: ”Han, såsom sjelf den högste Öfverdomaren, vare med oss i domen och gifve oss sitt ljus, uti hvilket vi i alla saker klarast skönje hvad rätt är, då vi aldrig något ögonblick förgäte att hans allseende öga öfver oss är öppet.”

Kanoners lossande, salvor ur handgevär, musik av pukor och trumpeter gav sammankomsten den 21 augusti 1776 ytterligare prägel av fest. På kvällen var staden upplyst genom illuminationer och hos hovrättspresidenten bjöds det på middag och bal. Följande dag var presidenten och hovrättsstaten, landshövdingen och herrskap från den omgivande landsbygden inbjudna av magistraten till rådstugan, där vicelandssekreteraren magister Fagerström i ett tal uttryckte stadens och landskapets vördnadsbetygelser för kungens nåd. Chydenius tal i kyrkan är en del av detta större text- och talsammanhang med tillhörande ceremonier och fester. Kungen talade på kungliga slottet i Stockholm, hovrättspresidenten på slottet och i Vasa, kyrkoherdarna i predikstolarna runt om i den nya hovrättens jurisdiktionsområde och andra lokala ämbetsmän och ståndspersoner på rådstugor eller i andra forum.

HT

Litteratur

Luukko, Armas, Vaasan historia II. 1721–1808, Vaasa: Vaasan kaupunki 1979.

Tandefelt, Henrika, Konsten att härska. Gustaf III inför sina undersåtar, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 706, Helsingfors 2008.

Rintala, Erkki (toim.), Vaasan hovioikeus 1776–1976 Vasa hovrätt. Kirjoituksia ja kuvia 200-vuotistaipaleelta, Vaasa: Vaasan hovioikeus 1976.

Vepsä, Iisa, Oikeuden hakijat. Tutkimus Vaasan hovioikeuden perustamisesta ja varhaisesta toiminnasta, Suomalaisen lakimiesyhdistyksen julkaisuja, A-sarja, 294, Helsinki 2009.