Anders Chydenius minnestal över husbonden Anders Gustafsson från Nabbala hemman i Storby i Gamlakarleby socken finns bevarat endast i en sentida avskrift och i en maskinskriven version som gjorts utgående från avskriften. Det är oklart när avskriften har gjorts. Av handstilen att döma är den gjord av Emma Pulkkis (1887–1970) som sannolikt också har gjort den maskinskrivna versionen. Pulkkis var hembygdsföreningens ordförande och mycket intresserad av att samla föremål och handskrifter från äldre tider i socknen. Pulkkis hade ett påfallande stort intresse för Anders Chydenius verksamhet i Karleby. Avskriften och den maskinskrivna versionen har hittats i Karleby Hembygdsförenings arkiv bland Emma Pulkkis papper, bland vilka det finns många andra motsvarande avskrifter och maskinskrivna dokument bland annat från kyrkoarkivet.
Minnestalet kan av innehållet att döma mycket väl ha hållits av Anders Chydenius, vilket också Pulkkis i överskriften hävdar vara fallet. I talet genomgås Anders Gustafssons skiftesrika liv i detalj, vilket var brukligt när det gällde mer bemärkta personer i socknen. Ett minnestal bestod på den här tiden av två delar. Dels skulle talet påminna om den bortgångnes liv, dels bli de levande till ”efterdöme”. Anders Gustafsson var, som det framgår av talet, född år 1711 på Tuomisalo hemman i Såka by i Gamlakarleby socken. Hans föräldrar betecknas enligt tidens sed som ”ärliga” och ”gudfruktiga”. När ryska trupper besatte hela landet under Stora ofreden måste familjen i likhet med många andra fly undan till skogar och ödemarker. Det innebar fara för livet, svält och umbäranden. Gustafsson kom dessutom att förlora sin fars hemman – orsaken uppges inte – men lyckades köpa Nabbala hemman som var öde och som han sedan odlade upp genom flit och arbetsamhet. Han fick ett slaganfall vid 42 års ålder, vilket påverkade hans hörsel. Det oaktat kunde han fortsätta sitt arbete på hemmanet tills han tre månader före sin död insjuknade utan att återfå hälsan.
Anders Gustafsson var gift två gånger och fick med ”ärliga och sedesamma” Brita Andersdotter (el. Eriksdotter) sju barn, av vilka endast en dotter överlevde sin far. Ett och ett halvt år efter den första hustruns död gifte han sig på nytt, nu med ”ärliga och dygdesamma” Maria Johansdotter Borgarbacka. Av parets sju barn överlevde också den här gången endast en dotter sin far. Även om barndödligheten var stor vid den här tiden är det anmärkningsvärt att endast två av 14 barn överlevde sin far. Efter fyrtio års äktenskap avled också den andra hustrun. Därefter levde Anders Gustafsson som änkling i tio år tills han i en ålder av 81 år gick bort ”af ålderdom” som det heter i kyrkböckerna den 28 november 1793. I talet anges åldern felaktigt till 82 år.
I minnestalet skildras Anders Gustafsson som en flitig, arbetsam och from man som hjälpte sina medmänniskor och var en flitig gudstjänstbesökare. Det är tydligt att Chydenius värjde sig för att gripa till överord när han skildrade den avlidnes liv. Här följde han anvisningarna i handböcker från den här tiden, i vilka man varnade för ”överdrivna och prunkande lovord” när man karaktäriserade de avlidna. Chydenius beskrev Gustafsson som ett föredöme för dem som följt den avlidne till dennes sista vilorum.
Gustav Björkstrand
Källor och litteratur
Karleby kyrkoarkiv
Karleby församlings kommunionböcker 1710–1793.
Back, Lars, ”Den äldsta bosättningen i Karleby”, Karleby sockens historia 1, Karleby: Karleby sockens historiekommitté 1967, s. 384–392.
Björkstrand, Gustav, En kyrkolag i samklang med tidens verkliga behov. Den av ärkebiskop Jacob Tengström ledda kyrkolagskommitténs försök att utforma en ny kyrkolag för Finland i komparativt perspektiv, Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar 201, Helsingfors: Finska kyrkohistoriska samfundet 2007.
Harbsmeier, Eberhard, ”Kirkens kommunikationsformer”, Eberhard Harbsmeier & Hans Raun Iversen (red.), Praktisk teologi, Frederiksberg: Anis 1995, s. 231–345.
Krook, Tor, ”Församling och prästerskap”, Karleby sockens historia 1, Karleby: Karleby sockens historiekommitté 1967, s. 187–300.
Pulkkis, Emma, ”Folkliga seder och bruk”, Karleby sockens historia 1, Karleby: Karleby sockens historiekommitté 1967, s. 301–322.