Vid riksdagen i Gävle 1792 kommenterade Anders Chydenius oklarheterna i det finansiella läget i Sverige i ett retoriskt bitande inlägg inför prästeståndets plenum. I Sverige hade man 1789 vid sidan av specieriksdalern (riksdaler specie, rdr sp), som var knuten till silver, tagit i bruk så kallade riksgäldsriksdaler (riksdaler riksgälds, rdr rgs), som var knutna till statens skuldebrev. Samtidigt ersattes riksdaler specie med riksdaler bankosedlar (rdr bko) som var knutna till silvervärdet. Det var en ny institution som utfärdade riksgäldssedlarna, statens riksgäldskontor. Det ursprungliga målet med lanseringen av de nya sedlarna var att finansiera det pågående kriget med Ryssland. Reformen var före sin tid och på många sätt misslyckad. Från början motsvarade en vid silver bunden bankosedel en riksgäldssedel, men riksgäldssedlarnas lagliga status var oklar och deras värde sjönk så att man 1803 fick 1,5 riksgäldssedlar för en bankosedel. Samtiden var förbryllad över reformen och det fluktuerande penningvärdet. Läget förvärrades av det faktum att det fortfarande fanns gamla riksdaler specie, silver- och koppardaler och till och med plåtar i cirkulation.
Chydenius inlägg är ett svar på regeringens förslag att stärka riksgäldssedlarnas ställning genom att tillåta att man med riksgäldssedlar fick betala räntan på lån i bankosedlar. Man tog med andra ord inte i beaktande att riksgäldssedlarnas värde sjunkit i förhållande till bankosedlarna. Enligt förslaget skulle det till och med bli möjligt att återbetala lånekapital beviljat i bankosedlar med riksgäldssedlar. Man hade för avsikt att erkänna en kursskillnad på sex procent mellan valutaslagen, men den reella skillnaden (agio) var över tio procent till bankosedlarnas fördel. Chydenius påpekade att förslaget skulle orsaka förlust för dem som beviljat lån. Inte heller låntagarna skulle kunna dra nytta av bestämmelsen, eftersom de som beviljat lån skulle komma att kräva nya skuldsedlar, på vilka den verkliga kursskillnaden noterades, om förslaget godkändes. Chydenius kritiserar en reform som enligt honom skulle orsaka oersättliga förluster för medborgarna på grund av det sjunkande värdet på riksgäldssedlarna. Chydenius hävdar att man inte med hjälp av lagstiftning kan bestämma värdet på en valuta som är knuten till skuldsedlarna. Värdet bestäms av marknaden och av mängden valuta i cirkulation. Han förutspår att värdet på riksgäldssedlarna kommer att fortsätta att sjunka och bankosedlarna försvinna ur cirkulation. Precis så gick det: agio mellan de parallella valutorna steg i mitten av 1790-talet till 20 procent och vid sekelskiftet till 50 procent till förmån för den till silvrets värde knutna bankosedeln.
Formuleringarna i början och slutet av Chydenius skrift förbryllade redan hans samtid och har fortsatt att förbrylla forskarna av i dag. I dem tar Chydenius nämligen ställning för regeringens förslag, åtminstone förefaller det så. Virrankoski tolkar det hela som ironi. Man kan också tolka det som ett retoriskt grepp, där Chydenius med de inledande och avslutande positiva formuleringarna försöker få även dem som försvarade regeringens förslag att läsa hans skrift och förstå den kritik som framförs i den. Regeringens förslag godkändes vid riksdagen, men man var tvungen att återta beslutet redan 1793, då det fallande värdet på riksgäldssedlarna orsakade exakt de problem som Chydenius hade varnat för i sin skrift.
JO
Litteratur
Ahlström, Göran, ”The period 1766–1802”, Lennart Jörberg (ed.), A History of Prices in Sweden 1732–1914. Volume II. Description, analysis, Lund: Gleerup 1972.
Ahlström, Göran, Studier i svensk ekonomisk politik och prisutveckling 1776–1802, Lund: Studentlitteratur 1974.
Edvinsson, Rodney, ”The multiple currencies of Sweden-Finland 1534–1803”, Rodney Edvinsson, Tor Jacobson & Daniel Waldenström (eds), Exchange Rates, Prices, and Wages, 1277–2008, Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden [Vol. I], Stockholm: Sveriges Riksbank in cooperation with Ekerlids Förlag 2010a,
s. 133–237.
Edvinsson, Rodney, ”Swedish monetary standards in a historical perspective”, Rodney Edvinsson, Tor Jacobson & Daniel Waldenström (eds), Exchange Rates, Prices, and Wages, 1277–2008, Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden [Vol. I], Stockholm: Sveriges Riksbank in cooperation with Ekerlids Förlag 2010b,
s. 26–66.
Nyberg, Klas, ”The Early Modern Financial System and the Informal Credit Market”, Anders Ögren (ed.), The Swedish Financial Revolution, Basingstoke: Palgrave MacMillan 2010, s. 14–40.
Ojala, Jari, Tehokasta liiketoimintaa Pohjanmaan pikkukaupungeissa. Purjemerenkulun kannattavuus ja tuottavuus 1700–1800-luvulla, Bibliotheca Historica 40, Helsinki: Suomen Historiallinen Seura 1999.