I denna sjunde budordspredikan behandlar Chydenius det sjätte budordet: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Han fortsätter här sin uttolkning av budorden i enlighet med den naturrättsliga disposition som han har använt i de föregående predikningarna. Det sjätte budet uppfattas som en del av ärans fridlysning. Inledningen av predikan utgör således även denna gång en naturrättslig inramning där budordet tolkas betydligt friare än i resten av predikan.
Chydenius beskrivning av den sanna och rätta äran utgår från att ära och kristen trosutövning hänger samman. Samhället bygger enligt Chydenius på att människor kan lita på varandra. Därför är äran central för människors samlevnad. Den förtroenderelation som byggs mellan man och kvinna uppfattas av Chydenius som samhällets viktigaste och mest grundläggande form av ära. Denna specifika typ av ära kopplar han till kyskhet och menar att det sjätte budet innebär en befallning om sådan kollektiv kyskhet och därmed också ett förbud mot den, enligt honom, alltför vanliga otuktslasten.
Chydenius sätt att uppfatta budet avviker från Luthers tolkning. En likhet är dock att båda låter äktenskapet stå i fokus. De använder uttolkningen av detta bud som ett tillfälle att uppmana alla människor att ingå äktenskap. Luther menar att det sjätte budet handlar om hedersrelationer mellan män. Givetvis är förbudet riktat även till kvinnor, men själva syftet är enligt honom att bevara männens heder genom att beskydda kvinnornas kyskhet. Män får inte skada andra män genom att tillfoga dem någon äktenskaplig skam. Men Luther menar också att budet förbjuder alla former av okyskhet. Det innebär att det inte bara handlar om den direkta gärningen utan även om allt som kan leda till okyskhet.
Chydenius diskuterar även sexualitetens funktion i denna predikan. Han härleder sexualitetens ursprung till naturen och ser den som en inneboende livsprincip som skapats av Gud. Hela naturen strävar efter könens förening. Sexualitet är således något naturligt och gott för såväl människan som djuren. Här skapar Chydenius en syntes av nya naturvetenskapliga rön och skapelseberättelsen. Bibeln legitimerar det som naturvetenskapen beskriver samtidigt som den empiriska forskningen besannar den bibliska berättelsen. Det handlar således inte enbart om en legitimering utan hela skapelsen ges en ny dimension – den sexualiseras. Detta sätt att introducera sexualiteten var, milt uttryckt, ovanligt i kateketiska sammanhang. En person som hade introducerat liknande tankar var Carl von Linné. Chydenius åhörde sannolikt under 1750-talet Linnés föreläsningar i Uppsala och förmodligen kan denna predikan tolkas i ljuset av de teorier som lanserades av Linné.
När Chydenius diskuterar människors sexualitet tar han således sin utgångspunkt i en jämförelse mellan djurens, växternas och människornas sätt att fortplanta sig. Oförnuftiga djur följer sin instinkt och är därför inte underkastade några lagar. Men människan som är utrustad med ett förnuft och en naturlig frihet kan följa eller överträda de lagar Gud gett henne. Bland djuren finns en viss ordning. De parar sig vid vissa tider på året och väljer ibland särskilda individer. Om detta förekommer bland djuren kan man enligt Chydenius förstå att det är ännu viktigare att människans fortplantning regleras. Eftersom en sådan ordnad fortplantning också hindrar svartsjuka, mord och annat ont från att uppstå kan den kan även bidra till människans lycksalighet i form av ett varaktigt förtroende mellan makarna och en sämja i hemmet. Chydenius menar även att en ordnad fortplantning bidrar till att fäderna får starkare känslor för sina barn eftersom de kan vara säkra på att de är deras egna. Detta får också positiva konsekvenser för fädernas sätt att fostra barnen.
Efter att Chydenius gjort en rad naturvetenskapligt baserade iakttagelser kring sexualitet konstaterar han att människan kan söka ytterligare kunskaper om fortplantningen i Bibeln. Om hon gör detta och sedan följer de regler som Bibeln innehåller uppstår den dygd som kallas kyskhet. Men om människan överträder dessa regler begår hon hordom och otukt. För att komma vidare krävs kunskap om de utsagor i uppenbarelsen som utgör kyskhetens regelverk. Dessa regler handlar om att fortplantningen ska ske vid rätt tid, med de rätta avsikterna, mellan de rätta personerna, och i en sådan ordning som är fastställd via gudomlig och mänsklig lag. Reglerna gäller både män och kvinnor, gifta och ogifta. I sin beskrivning av kyskhetens regelverk systematiserar och sammanställer Chydenius det synsätt som kyrkan och lagstiftningen förordade vid denna tid.
Chydenius beskriver samtidigt äktenskapet som ett förbund. Valet av partner är viktigt och förbundet ska vara giltigt hela livet. Därför får inte föräldrar tvinga sina barn att gifta sig med någon som de inte vill ingå äktenskap med. Chydenius betonar att det gifta paret bildar en enhet som till och med är starkare än banden till deras föräldrar. För att de ska kunna leva i kyskhet krävs att de har varit kyska som ogifta, att de utövar en självkontroll över sina begär samt att de har överseende med varandras fel. Maktrelationen inom äktenskapet berör Chydenius dock inte i sin predikan. Han avviker här från samtidens hustavleutläggningar, sedeläror och jungfruspeglar. Han skiljer sig också från naturrättsliga författare, exempelvis Pufendorf, som betonar kvinnans underordning i äktenskapet.
I predikans andra del förklarar Chydenius vad det är för aktiviteter som förbjuds i det sjätte budet. Det är exempelvis otuktiga tankar och känslor, otuktiga åtbörder (signaler och kroppsspråk), alltför lätt klädsel, otuktiga ord och samtal och givetvis konkreta sexuella handlingar. Men detta är inte nog. Chydenius menar också att Gud även förbjuder allt som eventuellt kan leda till otukt. Det inkluderar sådant som lättja, frosseri, dryckenskap, att umgås i lättfärdiga sällskap samt att leva ogift av eget val.
Chydenius beskriver även vad Gud befaller i det sjätte budet. De plikter som tas upp i detta sammanhang korresponderar med de förbud som Chydenius formulerat i predikans första del. Den första plikt som han tar upp är människans skyldighet att ha ett rent hjärta genom att medvetet avstå från och motarbeta sexuella känslor. Här beklagar Chydenius att så få människor egentligen är medvetna om vad som pågår i deras inre. De vet inte hur de ska rena sina hjärtan och ta kommando över sitt känsloliv. I denna fråga lägger Chydenius ett stort ansvar på alla föräldrar. De måste lära sina barn att känna sina begär samt dämpa och till slut övervinna dem.
För Chydenius är således den sanna äran beroende av att en människas inre avspeglas i hennes yttre framträdande. Chydenius sätt att inkludera tankar, känslor, blickar och åtbörder i förbudet illustrerar denna djupgående definition av syndens och ärans natur. Han menar att Gud är en hjärtats rannsakare, och inte låter sig luras av yttre falskhet. Det är människans inre natur – hennes känslo- och tankeliv – som avgör hennes moraliska status. Enligt den teologiska definitionen är den sanna äran därmed den ära som kvarstår efter Guds blick in i människohjärtat. Här synliggörs en skarp gräns mellan teologernas lagtolkning och den inomvärldsligt orienterade tolkningen av den naturliga lagen. Även om Chydenius i predikans inledning tar sin utgångspunkt i en naturrättsligt orienterad beskrivning av äran korresponderar inte hans sätt att definiera ära med de samtida moralfilosofernas sätt att uppfatta begreppet. En naturrättslig tänkare som exempelvis Pufendorf lägger i stället betoningen på det yttre anseendet. Att ha gott namn och rykte innebär att uppfattas som en hederlig man. Pufendorfs önskan är snarare att reglera beteenden och där är ord och gärning de centrala faktorerna. Därmed blir också äran den bild som omgivningen har av en människa.
Chydenius sätt att diskutera äran speglar den betydelse som heder och ära hade under 1700-talet. Den personliga äran eller anseendet var något mycket viktigt. Den ägdes av den enskilda människan men bekräftades inom ramen för de sociala relationer som hon ingick i. Att förlora sin ära innebar en social stigmatisering av stora mått. En viktig aspekt av en människans ära under 1700-talet var hennes kyskhet eller sedlighet. Sexualiteten kunde därmed både bidra till upprätthållandet av äran och till förlust av äran.
Chydenius predikan speglar även en motsättning i synen på manlig och kvinnlig sexualitet. Å ena sidan är hans föreskrifter könsneutrala. Samma kyskhetsregler ska gälla för män och kvinnor. Å andra sidan återfinns uttryck för en sexualmoral där kvinnors osedlighet trots allt uppfattas som mer skamfull än männens. Han konstaterar också att en man vill ha en kysk kvinna att gifta sig med. Det åligger därmed alla föräldrar att bevaka sina döttrars oskuld. Här finner vi ett patriarkaliskt tänkande, där föräldrarnas uppgift är att bevara den unga kvinnans oskuld och garantera hennes renhet i samband med att hon överlämnas till sin blivande make. Den unga dotterns eventuella föräktenskapliga sexualitet skulle därmed inte bara svärta ned henne själv utan även vanära hennes föräldrar. Något liknande resonemang om männens oskuld finns inte i Chydenius predikan. Detta synsätt återfinns även i hans beskrivning av männens förhållande till sina barn. Via äktenskapets trohetslöften garanteras de det biologiska faderskapet till de barn som hustrun födde. Detta är en förutsättning för att män ska ha de rätta känslorna för sina barn.
Samtidigt som Chydenius sätt att beskriva kvinnors och mäns sexualitet och ära speglar en form av patriarkaliskt tänkande är han mycket kritiskt inställd till män som lever ut sin sexualitet utan att tänka på följderna. Han är kritisk till att sådana män kan agera ansvarslöst utan att de själva får erfara hur det känns att själva bli bedragna. De är skyddade av att de övriga samhällsmedborgarna agerar utifrån det gängse moraliska regelverket.
Chydenius pekar på att om man tillåter ett lössläppt sexuellt leverne bland ogifta undermineras samhällets möjligheter till en god barnuppfostran. Dessutom påverkas befolkningstillväxten negativt av en ökad osedlighet. Många män flyr undan sitt faderskap när kvinnorna har blivit gravida efter deras tillfälliga förbindelser. Fäderna förlorar sina faderskänslor och kvinnorna tvingas att ensamma fostra barnen. Chydenius menar dessutom att kvinnorna ofta är både okunniga och oförmögna att fostra barnen på ett riktigt sätt. De utomäktenskapliga barnen hamnar utanför de gängse släktskapsbanden. De saknar sin far och blir ofta övergivna av sina mödrar. Ingen vill kännas vid dem och de saknar skydd. Barnen blir en börda för sina mödrar och detta kan till slut leda till barnamord.
Chydenius tar också tillfället i akt och kritiserar förhållandena i det omgivande samhället. Han menar att alltför få män i de högre samhällsskikten gifter sig. Det beror enligt Chydenius bland annat på de härskande idealen yppighet och vällust. Många män tvingades leva ensamma eftersom de inte hade tillräckliga resurser att klä sig och leva efter tidens smak. Detta ledde i sin tur till att ett stort antal kvinnor tvingades leva ogifta och utsattes för frestelser som de inte kunde hantera. Slutresultatet blev otuktigt beteende hos såväl kvinnor som män, oönskade graviditeter och slutligen barnamord. Chydenius drar därmed slutsatsen att ett sådant ogift leverne är förkastligt.
Chydenius sätt att beskriva sedlighetsproblematiken och de samhällsproblem han uppfattade väckte visst uppseende. Det var Stockholms Posten som år 1782 uppmärksammade Chydenius nyligen utgivna predikan över det sjätte budet. I ett ”Bref till en vän i Upsala” kritiseras Chydenius synsätt på ett satiriskt sätt. Skribenten ironiserar över Chydenius syn på sedlighetsfrågorna. Den beskrivning av det svenska samhället som den anonyme skribenten gjorde sig lustig över återfanns i predikans tillämpning och utgör en polemik mot en fingerad kyskhets fritänkare. Den person som Chydenius angrep var troligtvis Johan Henrik Kellgren, som hade publicerat flera artiklar i Stockholms Posten 1779 där han försökte tona ned kyskhetens betydelse för bedömningen av mäns och kvinnors dygd. Det var förmodligen fritänkaren själv – Kellgren – som svarade genom att angripa Chydenius predikan i Stockholms Posten.1
Chydenius position i sedlighetsfrågan var den som kunde förväntas av en luthersk präst. Men Chydenius kritik av dessa företeelser motiveras främst utifrån samhälleliga grunder när han pekar på de omfattande problem som han menar att osedligheten för med sig. Det handlar om omsorg om de barn som tvingas växa upp utan fäder och om de kvinnor som enligt Chydenius blir utnyttjade. Samtidigt som Chydenius delvis uttrycker en patriarkal syn på kvinnans sexualitet fördömer han männens agerande i det omgivande samhället och lägger stor skuld på dem för den uppkomna situationen. Hans kritik riktas dels mot sådana män som tar sig sexuella friheter utan att ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar, dels mot det samhällssystem som förhindrar människors naturliga parbildning, och slutligen mot de samhällskrafter som försöker omvandla och liberalisera sexualsynen. Synsätt och lagar behöver inte liberaliseras – snarare bör de skärpas menar Chydenius. Att låta kvinnor och män undslippa straff var enligt Chydenius fel väg att gå. Det gynnar bara osedligheten ytterligare.
Chydenius sätt att hantera denna fråga speglar det synsätt som prästeståndet uppvisade under 1700-talet. Ett starkt engagemang i sedlighetsfrågan kombinerades ofta med en kritik mot moralupplösningen och mot den allt mildare strafflagstiftningen. Chydenius predikan skrevs under en period då den svenska sexuallagstiftningen genomgick en omvandling som innebar att det utomäktenskapliga könsumgänget successivt avkriminaliserades. Parallellt med detta skedde en avdramatisering i synen på könsumgänge mellan ogifta, bland annat genom 1778 års barnamordsplakat. Syftet med denna straffändring var att försöka minska antalet barnamord genom att lindra kvinnornas sociala stigmatisering i samband med att de födde barn som ogifta. Genom att underlätta för de ogifta kvinnorna att föda sina barn trodde man att antalet barnamord skulle reduceras. Men resultatet blev inte riktigt vad lagstiftaren tänkt sig. Det blev snarare motsatsen mot vad man hoppades.
Chydenius pekar också på att straffens borttagande hade bidragit till att antalet barn som växte upp utan fäder ökade. Även detta tycks ha varit en iakttagelse som han delade med andra representanter ur prästeståndet. Senare forskning har också visat att det blev betydligt lättare för männen att undslippa sitt ansvar för barnet efter barnamordsplakatets införande. Kvinnornas situation blev därför om möjligt ännu mer utsatt. Antalet oäkta födslar ökade drastiskt och de faderslösa barnens antal ökade i samma takt.
Vi har ovan sett att en viktig aspekt av Chydenius syn på osedligheten är dess relation till ärans och straffets betydelse och funktion. Han kritiserar den förändrade syn på relationen mellan ära och sexualitet som han fann omkring sig i samhället. Han beskriver en situation där männen kunde agera i stort sett som de vill och undslippa straff. Ett normsystem var på väg att utvecklas som upplöste relationen mellan gärning, straff och ära och som slet av banden mellan dygd och ära. Denna normupplösning riskerade att kullkasta hela samhället, menade Chydenius.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Chydenius förhållningssätt i denna predikan är komplext och fyllt av intressanta motsättningar. Å ena sidan har han en positiv grundsyn på sexualitetens värde och betydelse. Å andra sidan måste sexualiteten regleras in i minsta detalj för att ha denna positiva funktion. Annars riskerar den att ödelägga samhällets grundläggande sociala relationer. Sexualitetens funktion handlar om att vara ett grundläggande incitament i stabila familjer. Fortplantningen måste regleras. Det hot som han utmålar innebär katastrofala följder både på det individuella och på det kollektiva planet. Mödrar, barn och fäder går till spillo när sexualiteten används på fel sätt. Tragik och utsatthet blir det samhälleliga resultatet av detta. På ett andligt plan är konsekvenserna också ödesdigra. Den medkänsla Chydenius formulerar när han beskriver effekterna är påtaglig. Men när han övergår till ett övergripande samhälleligt perspektiv handlar argumenten snarare om befolkningsstatistik och nyttotänkande. Här återspeglas den merkantilistiska befolkningspolitikens grundtankar och vävs samman med teologiska dogmer. Det mänskliga samhällets reproduktion var en central fråga för landets framtida välstånd. Chydenius synsätt är således inte principiellt sexualfientligt men däremot mycket kritiskt till alla former av sexualitet som inte utövas inom ramen för de regler som naturens och Guds lag har fastställt.
Att utöva sexualitet på det föreskrivna sättet är enligt Chydenius varje medborgares natur- och därmed gudagivna rättighet. Detta rättighetstänkande är hans bidrag till den kateketiska traditionen. I samtida kateketiska texter handlar äktenskapet oftast om uppfyllandet av en kristen plikt. I Chydenius predikan korresponderar rättighet och plikt. Rättigheten att utöva sexualiteten går därmed hand i hand med plikten att göra det på ett ansvarsfullt sätt och i förlängningen uppfylla sitt föräldraskap på ett sådant sätt att barnets behov av omsorg och uppfostran tillgodoses. Kellgrens attacker mot Chydenius predikan innebar att Chydenius framställdes som en fördömande och småaktig kyrklig sedlighetsmoralist. Vad Kellgren inte tog ställning till var den kritik Chydenius formulerade mot osedlighetens effekter i form av samhällets tilltagande ansvarslöshet gentemot fortplantningens konsekvenser – barnen.
Carola Nordbäck