Chydenius redogörelse över potatisodlingen i Gamlakarlebytrakten kom veterligen att bli hans sista skriftliga alster. Han skrev och lämnade in skriften till Kungliga Finska Hushållningssällskapet i november 1802, endast tre månader innan han avled. Det öde två av hans tidigare skrifter riktade till Hushållningssällskapet hade rönt påverkade tillkomsten av skriften om potatisodlingen. Tre år tidigare hade han lämnat in en skrift om koppympning bland allmogen i Finland vars publicering drog ut på tiden och som trycktes först efter Chydenius frånfälle. Chydenius hade även bjudit ut sin utredning över opiumtillverkning för tryckning, men också den texten blev liggande hos Hushållningssällskapet. Orsaken till Hushållningssällskapets ogina inställning var i princip densamma i båda fallen: i dem befattade sig den nu redan rätt åldersstigna prosten med medicin och som stöd för sin argumentation använde han både felaktiga och föråldrade uppgifter. Att befrämja potatisodlingen var däremot ett av Finska Hushållningssällskapets tidiga målsättningar. Därför var potatisodlingens tidiga historia i hemtrakten också ett tryggare ämnesval som dessutom hade kopplingar till Chydenius tidigare skriftställeri. I Finska lantbrukets upphjälpande hade Chydenius talat för de mindre jordbruken och deras effektivitet jämfört med de stora. Fördelen med de mindre jordbruken var enligt Chydenius deras möjligheter att mer effektivt utnyttja jorden och ta i bruk mer mångsidiga odlingsväxter. Potatisen var en ypperlig gröda på de mindre hemmanen.
Finska Hushållningssällskapet försökte aktivt sprida information om nyttan med potatisodling. Våren 1802 hade sällskapet via domkapitlets cirkulär uppmanat prästerna att läsa upp en avhandling om potatisodling för församlingsborna. Det är möjligt att det var denna uppmaning som fick Chydenius att skriva om ämnet.1 I skriften påvisar Chydenius fördelarna med potatisodling och han ger goda råd om odlingssätt och lagring av potatis under vinterhalvåret. Chydenius var inte den enda prästen som engagerade sig i potatisfrågan; det fanns många andra finska kyrkoherdar som brann för potatisodlingen under senare hälften av 1700-talet.
Potatisodlingen hade inletts i Gamlakarlebytrakten under Chydenius livstid, femtio år innan skriften kom till. De första potatisarna i Finland hade odlats på 1730-talet. Chydenius hade samtida bevis på hur potatisen kommit till trakten. I sin skrift lyfter han fram soldaten Johan Widbergs2 insatser. Widberg var veteran från pommerska kriget (1757–1762) och född i Viitasaari. Enligt Chydenius var det i Widbergs ficka som de första potatisknölarna följde med från krigsexpeditionen i Preussen till Kaustby. I och med pommerska kriget spred sig potatisodlingen även till andra delar av Finland och potatisen kom så småningom att segra över rovan som den viktigaste näringsväxten. Widberg satte de första potatisarna på sitt gårdstun i Kaustby (Kappelinkangas). Enligt Pentti Virrankoski arbetade Widberg som dagkarl på sin grannes Erik Mattsson Räfs3 gård. Också Räf-Eric blev en framgångsrik potatisodlare. Senare grundade Widberg Lövbacka (Lehtikangas) gård i Kaustby.
Odlingen av ”jordpäron” spred sig emellertid långsamt i trakten, vilket även Chydenius konstaterar i sin skrift. Enligt Finska Hushållningssällskapet var potatisodling redan i början av 1800-talet relativt vanligt, men det stora uppsvinget kom först när man i större skala började utnyttja potatis som råvara för brännvinsbränning.
Jari Ojala
Litteratur
Forsius, Arno, ”Perunan historiaa”, Suomen Lääkärilehti 1994:24, s. 2377 (även tillgänglig: http://www.saunalahti.fi/arnoldus/peruna.html)
Rasila, Viljo, Eino Jutikkala & Anneli Mäkelä-Alitalo (toim.), Suomen maatalouden historia 1. Perinteisen maatalouden aika esihistoriasta 1870-luvulle, Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 914:1, Helsinki 2003.
Virrankoski, Pentti, Kokkolan pitäjän yläosan historia. Kaustisen, Vetelin, Halsuan ja Perhon vaiheita esihistoriallisesta ajasta 1860-luvulle, Kokkola: Halsuan, Kaustisen, Perhon ja Vetelin historiatoimikunta 1961.