Filosofen och kronprinsens informator Nils von Rosenstein skickade sommaren 1793 sitt nya verk Försök til en afhandling om uplysningen, til dess beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället till Anders Chydenius. von Rosensteins brev har inte bevarats, och Chydenius tackbrev till von Rosenstein 21.8.1793 är därför det enda bevarade beviset på deras korrespondens.
Chydenius stiftade bekantskap med von Rosenstein senast vid riksdagen i Gävle 1792. I den berättelse över de viktigaste händelserna vid riksdagen som Chydenius sammanställde efter riksdagen nämner han att han efter de förhör som anställdes med kronprinsen hade möjlighet att samtala med prinsens informatorer, von Rosenstein och Johan Gustaf Flodin.1 Det är dock möjligt att herrarna hade träffat varandra eller på annat sätt stått i kontakt redan tidigare. De kan ha blivit bekanta redan under riksdagen 1778–1779 där de båda deltog. Det är också möjligt att de kommit i kontakt via Jacob Tengström, som tillbringade åren 1779–1781 i Stockholm och som tack vare morbrodern Chydenius rekommendationer stod i gunst hos de centrala gustavianska politikerna, såsom Anders Schönberg och Carl Fredrik Scheffer. I denna krets är det sannolikt att Tengström även träffade den endast tre år äldre von Rosenstein, som i slutet av 1780-talet tack vare sin ställning kunde främja Tengströms karriär.
I sitt verk för Nils von Rosenstein fram de centrala tankarna i den europeiska upplysningen: det förnuftiga och fördomsfria tänkandet, friheten och jämlikheten ska stå som grund för samhällets utveckling. Det var lätt för Chydenius att förena sig med dessa värden och i brevet räknar han upp sina egna strävanden för att främja upplysningen. Att den franska revolutionen utmynnat i våld hade emellertid gjort honom betänklig. Det är intressant att Chydenius genast efter detta ställer frågan: ”Hwarföre må då Europas Regenter wara så ömtåliga för liuset?” Chydenius klargör inte vilken kopplingen mellan dessa två ting är, men läsaren kan sluta sig till att han anser att bristen på öppenhet och självsvåldet lett till en samhällelig konflikt. I Sverige var kungens våldsamma död i färskt minne och Chydenius ord kan enligt Pentti Virrankoski ses som kritik mot den av Gustav III förda politiken. Eftersom inget material av privat karaktär har bevarats, där Chydenius på ett förtroligt sätt skulle redogöra för sina synpunkter, är denna inlindade kommentar en värdefull källa när man vill undersöka hans förhållande till Gustav III.
Chydenius upprätthöll kontakten med von Rosenstein till sina sista levnadsår. I Levnadsbeskrivning berättar Chydenius att han 1796 i samband med att kung Gustav IV Adolf besteg tronen via von Rosenstein till kungen förmedlat ett förslag om ”de medel och utwägar, hwarunder Kongl. Maij:ts Höga Regering kunde blifwa wälsignad och lyckosam”. När han berättar om sina försök att få sin skrift Finska lantbrukets upphjälpande publicerad nämner han att von Rosenstein varit honom behjälplig beträffande Kungl. Maj:t.2
MJ och PH