Kungliga Finska Hushållningssällskapet grundades i Åbo i november 1797. Redan samma höst valdes Anders Chydenius till medlem och i sällskapets första matrikel intar hans namn det nittiofjärde rummet. Trots att Chydenius redan var en gammal man involverade han sig aktivt i sällskapets verksamhet, sannolikt mest på distans, de återstående fem åren av sitt liv – samtidigt de fem första åren av sällskapets existens – genom att då och då sända in skriftliga alster han önskade att sällskapet skulle publicera (se Tankar om koppympningen och Tillredning av opium). Redan i augusti 1798 informerar Chydenius i en redogörelse tillställd sällskapet om väderleksförhållandena och årsväxten i sina hemtrakter. Ett år tidigare (1797) hade rikets östra halva drabbats av svår missväxt, som orsakade hungersnöd särskilt i Österbotten. När Chydenius den 2 februari 1798 sammanställde folkmängdstabellen för 1797 målade han upp en dyster bild. Även om man hade lyckats importera säd så hade priset stigit högt och ”tiggare hopen börjar snart att växa öfver gifvarenas antal och högsta fara är at en mängd i denna vår svälta i hiäl”.1 I sin berättelse till Finska Hushållningssällskapet i augusti 1798 kunde Chydenius emellertid konstatera att ingen hungrat ihjäl, åtminstone inte i Gamlakarleby socken.
Han inleder med en beskrivning över vintervädret i Gamlakarlebytrakten 1797–1798 och övergår sedan till att redogöra för när vårsådden inleddes och vilka temperaturerna varit under våren och sommaren. Därefter följer en beskrivning av hur råg- och kornskörden utfallit och rapporten omfattar nu även ett större geografisk område ända upp till Uleåborgstrakten. Avslutningsvis redogör Chydenius för den gynnsamma effekt den nya vägen genom Perho haft för trakten då allmogen från bland annat Viitasaari, Saarijärvi, Alajärvi och Laukas nu lättare har kunnat frakta sin tjära till Jakobstad för att där byta den mot importerad råg från Riga.
När sällskapet knappt två år senare i april 1800 utsåg korrespondenter runt om i landet valdes Chydenius till en av dem. Hans uppgift som korrespondent i Gamlakarleby skulle ha innefattat att insända liknande, men mera utförliga, uppgifter som de han sände in i augusti 1798. Någon utförlig korrespondentrapport skickade Chydenius aldrig in till Finska Hushållningssällskapet och viljan att göra det var kanske inte heller så stor. Hans förhållande till sällskapet var nämligen ansträngt vid sekelskriftet på grund av de meningsskiljaktigheter som uppstod i koppympningsfrågan (se Kommentar till Tankar om koppympningen och Tankar om Haartmans memorial) och i frågan om tryckningen av hans skrift Finska lantbrukets upphjälpande (se Kommentar till Finska lantbrukets upphjälpande).
Maren Jonasson och Pertti Hyttinen
Litteratur
Cygnaeus, Gustaf, K. Finska Hushållningssällskapet 1797–1897, Åbo: Åbo Tidnings tryckeri-aktiebolag 1897.
Zilliacus, Lars, Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter – en källa för forskningen II, Åbo: Åbo Akademis förlag 2003.