Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Utflyttning

Utflyttning, § 31

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 31.

Jag nämde redan nyligen något om Rang-ordningen: Det samma måste jag här, som på sitt rätta ställe å nyo uprepa. Huru swåra påfölgder den har, är i flera utkomna skrifter nog wist. Tages intet denna sak med alfware an, och utan afseende på Ämbetsmännernas klagan, af Ständerna sjelfwa efter moget råd derom anstaltas, är intet möjeligit at häfwa twånget, hwarcken emellan Tärande och Närande, eller Tärande sins emellan.

När jordbruk och slögder är ömhet, och heder tilfallen, som förut är föreslagit, och Ämbetsmanna-myndigheten, utom ämbetet, på detta sättet indragen, ämbets-sökande minskade, arbetande förökte och uplifwade, då blifwer först rätta tiden, at göra wissa ämbeten et-twå eller högst tre-åriga. Då blifwer intet ämbetet mera något at fäckta efter, utan en skyldighet, som man ej får undandraga sig, när man dertil kallas. Och då, men ej förr kunna wi fägna oss öfwer frihetens seger.

När Rom skuddade af sig enwålds-oket, gjorde Brutus1 Borgmästare-regementet årligit, och deröfwer gör Livius en sådan anmärkning: ”Tro säkert friheten ledde mera sitt ursprung deraf, at Borgmästare-regementet war årligit, än at Kunga-magten på något sätt blef minskad.”2

Wissa lifstids ämbeten hafwa föga upmuntran, och aldraminst på den fot de äro inrättade hos oss; men årliga deremot, de åstadbringa den redeligaste äntring3, at den lilla tiden wi förestå en syssla, framför andra lysa af rättrådighet och dygd, och derigenom göra oss förtjenta af större förtroende hos Nation: Då har hwar ock en åhåga4 at göra sig hemma i Fäderneslandets Lagar, och at förstå hwad Swänsk Manna-rätt har at innebära: Då skämmes intet ämbets-mannen wid arbetet: då kunna wi med Engelsmannen sitta på wåra Sädes- och Ull-säckar at dömma, Generalen, såsom de första Romerska kallas från plogen, at anföra en Armeé, föra lyckliga krig, och när commando är alt5, gå til plogen tilbaka6.


  1. Lucius Junius Brutus var ledare för den revolt som ledde till att republiken grundades; en av republikens första konsuler.
  2. ”Tro säkert … blef minskad.”: Citat ur Livius Ab urbe condita 2.1.
  3. redeligaste äntring: rättvisaste tävling
  4. lust
  5. commando är alt: uppdraget är utfört
  6. Generalen, såsom de första Romerska ... plogen tillbaka: Syftar på den romerska politikern Lucius Quinctius Cincinnatus, som har prisats för bland annat sin höga moral som medborgare. När fienden hotade kallades han till diktator. Han plöjde sin åker då budet kom och han begav sig omedelbart till Rom där han besegrade fienden tillsammans med sina trupper. Han avsade sig sedan sin post som diktator och återvände hem för att fortsätta med arbetet på åkern, endast 16 dagar efter utnämningen. Se Livius, Ab urbe condita 3.26–30.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: