Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Utflyttning

Utflyttning, § 21

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 21.

Swenska Undersåtare i gemen lida 2) af twång i Rättegångar. Rättwisans skipning i et Samhälle är en hufwudsak. Hwar Undersåte, så länge han står i sina förbindelser, är berättigad, at njuta den samma: Alla behöfwa den ock, annars förtryckas de af hwar andra. Detta är orsaken hwarföre de sworit sig til et Samfund, ärlägga skatt och lyda befallningar.

När rättwisan uprätthålles, då lönas dygden, då tämjes yrslan, då betslas wrångwisan1, då näpses2 högmod, då skyddas oskulden, och lasterna straffas utan skonsmål3 och anseende, men de mäst som förstöra den frid Konungen sina Undersåtare sworet hafwer. Går annors til, är twång i rättegångar för handen, som upwäcker missnöje och klagomål, och wärkar äfwen på utflyttningar.

Jag går denna gång förbi at undersöka, om sådant flyter af fel i wåra författningar af mindre answar för wåra Ämbetsmän, af deras delacktighet i den Lagstiftande magten, af lam upsigt eller af wåra seders förderf; men om något twång i rättegångar hos oss wärckeligen gifwes, det må då flyta af hwad källa som hälst och dess wärckan hörer egenteligen hit.

Jag wil intet beropa mig på Menighetens Allmänna klagan och missnöje, ehuru det är et starkt bewis: jag får ej rum at anföra många från Städer och Land dageligen inlöpande klagomål öfwer lidna oförrätter: Trenne händelser wil jag allenast omröra, hwilkas sanning redan så upklarnat för Högsta magten, at den af ingom kan nekas, och står för wåra efterkommandes ögon.

En redelig Medborgare af Stånd, hwarpå likwäl ej bör hafwas afseende, ty alla äga i Samfundet lika rätt, blef efter order af en Officer med några gemena4 grepen om natten på sin säng, hans handlingar ifrån honom tagna, och han, ohörd, oöfwertygad, fängslad, kastad i torn och mörcker i halft annat års tid, i köld och elände, skild från hustru och barn, utan at få wisa sin oskuld, eller få weta sin anklagare. Jag rys at tala derom. Han förlorade der sin hälsa, och när hans sak ändteligen blef ransakad, fants den utan minsta fläck. Ständerna sjelfwa förklara honom för oskyldig och lidande, men hans förföljare blifwa aldeles bortglömda. För honom i sin uselhet war det alt nog, at hans oskuld upklarnade, men freds-brottet är ingalunda dermed försont, och allmänna säkerheten återstäld. Sådane saker ropa hämd: lät oss intet glömma bort dem: wåra barn gräfwa dock up dem ånyo, och til wår tids nesa5 lägga dem för efterkommanderna.

En långsam egendoms twist är uptagen af Herr Nordencrantz och dess Criticus6, der köparen genom 20 årig process utmattades wed alla instantier, och blef ändteligen med förlust af 300 000 Daler twungen til förlikning, för at rädda det återstående af sin egendom ifrån samma öde. Saken är med sina omständigheter så noga utredd, fast utan at nämna personer, at det ej här behöfwer anföras.

At spara tiden, kan tredje rummet fyllas med den i §. 16. anförda långwarige process emellan några Skatte-bönder och några Bruks-innehafware, der mång-årigt lidande, flere tusende dalers förlust, kostsam rättegång, Öfwer- och Underrätters, mot klar Lag stridande domar rättas, med de 60 Daler Silfwermynts åter betalande, som de blifwit orätt sakfälta til.

Säger mig huru många Stånds-personer finnas, som med sådan redighet, ospard kostnad, och outtrötteligit tålamod kunna leda sin sak til fullkomligit slut? Intet en bland hundrade. Huru kan det då begäras af en bland tusende af Allmogen? De flästa måste först duka under, hwilket ock ofta kan wara så godt. Kan det begäras at sådana uslingar skola älska Fäderneslandet. Mitt hjerta blöder. Men lätt oss skynda oss bort från dessa bedröfweliga bilder til något annat.


  1. orättvisan
  2. tillrättavisas
  3. utan skonsmål: utan hänsyn till person
  4. obefordrade soldater, meniga
  5. skam, vanheder
  6. Herr Nordencrantz och dess Criticus: Anders Nordencrantz publicerade 1754–1762 ett flertal skrifter som behandlade hans förslag om hur rättegångarna kunde förkortas, t.ex. Tankar om rättegångars förkårtande i Swerige (1754). Den kritik han fick i Stockholms Post-Tidningar 25.9.1758 bemötte han sedan i ett stort antal tryckta anmärkningar, påminnelser, interimsvar och omständliga svar. Den utdragna rättsprocess som här åsyftas beskriver han i detalj både i Interims swar på de oförgripeliga påminnelser ... (1758), s. 51–60 och i Til Riksens Höglofl. Ständer församlade vid riksdagen 1760 ... (1759), s. 217–227.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: