Föregående avsnitt: Tionde budordspredikan, § 7
Följande avsnitt: Tionde budordspredikan, § 9
§. 8.
Sednare Delen.
Sedan vi således uti vår Betraktelses förra Del förklarat hvad Gud i detta budet förbjuder, åligger oss nu, at i den sednare efter låfven1 visa, hvad han däremot befaller. Sjelfva sakens natur visar oss, at då i detta budet all ond lusta blifvit förbuden, måste motsatsen, nemligen alla goda lustar vara oss anbefalta, och kallas egenteligen de lustar goda, som äro vår Gud behageliga, och tillika leda til et godt ändamål, det är, vår sanskyldiga lycksalighet. Bland alt hvad godt kallas, är utan tvifvel den store och Treenige Guden ofelbart det högsta, och i vist afseende det endaste goda, Matth. 19:17. ty alt annat hvad godt är, är ingalunda af sig sjelf sådant, utan af honom och igenom honom; derföre befalles ock i detta budet, at vi framför alt skole hafva vår lust i honom, det är, omfatta honom med den aldrahögsta kärlek. Ty så heter det: Tu skalt älska Herran tin Gud af allo hjerta, af allo själ och af allo förmåga, 5 Mos. B. 6:5. och David förmanar: Haf tina lust i Herranom, han skal gifva tig hvad titt hjerta önskar. Ps. 37:4. En af Jobs vänner Eliphas säger derföre: Tu skalt hafva tin lust i then Alsmägtiga, och uplyfta titt ansigte til Gud. Job. 22:26. det är, med själ och hjerta förena tig med honom; ty om skrymtaren2 och den girige heter det: Huru kan han hafva lust til den Alsmägtiga och något åkalla honom? Cap. 27:10. Och Herren säger sjelf genom Propheten Esaiam: Tu skalt hafva lust i Herranom; hvilken befallning han tillika beledsagar med et stort och oryggeligit löfte om välsignelse; Och jag skal föra tig öfver högderna på jordene, och skal spisa3 tig med tins faders Jacobs arf; ty Herrans mun säger thet. Cap. 58:14. Denna lust i Herranom, som förutsätter en nödig och med full öfvertygelse beledsagad kunskap om Gud, hans stora fullkomligheter och välgärningar, och om den uppenbarade nådenes ordning, består hufvudsakeligen uti trenne stycken, nemligen 1:o uti en helig och barnslig vördnad för Hans stora Majestät och höga Gudomeliga egenskaper: 2:o uti en upriktig och alfvarlig, ja fullkomlig kärlek til den Guden, som innehafver de aldrastörsta och älskansvärdaste egenskaper, och som genom sina otaliga och stora välgärningar på det högsta förbundit oss til denna kärlek, och hvilken han åter så rikeligen belönar, i det han sjelf älskar oss, och med sin himmelska hugsvalelse4 bor hos oss. Joh. 14:23. 3:o Uti en rätt barnslig tilförsigt til Gud, och et fullkomligit öfverlåtande af alla våra angelägenheter i tid och evighet uti hans händer som i sin Gudomeliga allvishet så väl förstår, i sin outgrundeliga godhet så innerligen vil, och änteligen genom sin fullkomliga allmagt äfven kan hjelpa, leda och välsigna oss.
Föregående avsnitt: Tionde budordspredikan, § 7
Följande avsnitt: Tionde budordspredikan, § 9
Platser:
Personer: David Elifas (Eliphas) Jesaja (Esaia, Esaias, Esajas) Job (Hiob, Hjob)
Bibelställen:
Teman: