Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: X. Predikan

Tionde budordspredikan, § 6

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 6.

Således se vi då häraf, mine Åhörare, i gemen, hvad det är, som Herren under namn af lusta här förbjuder, och hvad icke. Men för at närmare känna en sak af så stor angelägenhet, som denna, blifver äfven nödigt, at noga granska den förbudna lustan til sin olika art och beskaffenhet, och visa, huru den i alla afseenden är vederstyggelig och Gudi misshagelig. Då vi rätt afskilja den ifrån den här näst förut beskrefna syndaroten, och betrakta den i anseende til sina olika grader, består den först uti verkeliga i hjertat upstigande syndabegärelser: den qvicka och förgiftiga arfsynden verkar stundeligen något ondt, och des första verkningar i själen kunna ej af en sådan stam vara annat än onda: en blindhet måste åstadkomma vilfarelse, och et förderfvat begär, understödt af vår sinlighet, utsläcka den dunkla gnistra, som annars skulle synas vara qvar i förståndet, hvaraf händer, at lustan aldeles förvillas i mörker och sinliga begär, hvilka upgå uti själen. Här är lustan lika som i sin födelse eller framkomst, om hvilken Apostelen Paulus säger: Synden tog tilfälle af budordet, och upväkte i mig all begärelse. Rom. 7:8. det är: sjelfva arfsyndens rot åstadkom och upväkte uti mig verkeliga onda lustar; och dessa finnas ej allenast hos de ogudaktiga utan ock beklageligen hos sjelfva de trogna, som ehuru de icke samtycka til dem, likväl ej förmå at aldeles hindra dem; hvarföre Apostelen säger på samma ställe litet nedanföre: Jag som vil göra thet godt är, finner at thet onda låder vid mig. v. 21. Och huru kunde väl et sådant gamla Adams1 foster behaga den helige Guden, som fordrar fullkomlighet, och säger derföre til Abraham: Vandra för mig och var fullkomlig. 1 Mos. B. 17:1. För det andra består den uti et värkeligit samtycke och bifall til det i hjertat upgångna onda. De trogna, som i nya födelsen förklarat krig och fiendskap emot synden, så snart de blifva varse något sådant upstiga uti sitt hjerta, fatta de en styggelse och afsky för dessa olofliga begär, och genom den inneboende Guds Andas värkan, undertrycka och döda dem, såsom Apostelen Paulus derom intygar Gal. 5:24. The som Christo tilhöra, korsfästa sitt kött, samt med lustar och begärelse. Men däremot alla de andra, de må annars för människor visa sig huru dygdiga och ärbara som hälst, lämna de likväl de orena lustarna med en slags förnöjelse rum uti sitt hjerta, och förlusta sig uti dem. De varda här, som Apostelen Jacob talar, af sin onda begärelse dragne och låckade; Cap. 1:14. samvetet, antingen såfver det, eller åtminstone nedtystas des röst, och hjertat roar sig innom sig sjelf med dessa begären: den lättfärdiga förnöjer sig med otuktiga tankar, fast han för andra visar sig ärbar och kysk, och den girige, säger Apostelen Paulus, faller uti frestelse och i snaro, och i många dåraktiga och skadeliga begärelser. 1 Tim. 6:9. hvilka så mycket mindre kunna vara Gudi behageliga, som han straxt i det följande betygar, at the sänka människorna uti förderf och fördömelse. loc. cit. Och hvem ser icke at detta själens välbehag i det onda är syndigt och högst fördömmeligt, då Gud säger uttryckeligen i sin lag, tu skalt icke hafva lust til det som ondt är, och Apostelen just därföre kallar sådant skamliga lustar, Rom. 1:26. med hvilka de ogudaktiga förnöja sig? At nyttja nyssnämde Apostelen Jacobs liknelse, så är det i detta samtycket som begärelserna afla; Cap. 1:15. och emedan fostret, som af denna aflelsen upkommer, är synden, hvilken altid är och blifver fördömmelig, kan ock dess uphof ej annat vara än synd, och en styggelse för den helige Guden, som derföre här alfvarligen förbjudes, när det heter: Tu skalt icke begära. Rom. 13:9. Af detta samtycket til de i hjertat upstigande onda lustar, upkommer för det tredje et värkeligit upsåt och bemödande at få utöfva dem, som är den högsta graden af begärelser. Här kommer syndalustans aflelse til sin fullkomlighet och högd, och efter Apostelen Jacobs utsago föder synden; och det sker intet altid med verkeliga utöfningen af det onda som man begärar, utan ock ofta med blotta upsåtet at begå det. Med et litet exempel får jag närmare uplysa detta. Den girige och sin Gud olydige Achan berättar om sig sjelf, at då han ibland rofvet i Jericho såg några kosteliga stycken,2 fick han lust til them, och tog them. Jos. B. 7:21. Hos honom upsteg först et girighets begär til det förbudna rofvet, det torde ock upstigit hos flera af Israëls barn vid des til spillo gifvande,3 men de förqvafde hos sig det samma, däremot förlustade Achan sig däruti, som var det andra steget i begärelserna: under detta förlustande växte begäret til en fullkomlig föresats och beslut, at taga något deraf, och då var synden i hjertat fullbordad, det ankom sedan allenast på tilfället och yttre omständigheterna, at verkeligen taga och gömma något af rofvet. Ty många synder äro så beskaffade, at de lättare kunna begås i hjertat än i sjelfva gerningen, ofta kunna ock tilfällen fela til sjelfva utöfningen, ehuru syndaren samtykt och beslutat i sitt sinne at göra det, och är det likaledes beskaffat med dygden; den bor rätteligen i hjertat, men vi hafve ej altid tilfälle at verkställa det goda vi ämnat. Och at denna i upsåtet, fast ej altid utvärtes fullbordade synden, är för den helige Guden en styggelse, derom vitnar vår dyre Frälsare Matth. 5:21,22. då han säger, at den som i sitt sinne förtörnas på sin broder, han är skyldig under samma dom som sjelfva mördaren, och versen 28. at den som med et otuktigt begär ser på en qvinna, han står som en horkarl i Guds rättfärdighets bok antecknad, och Apostelen Jacob säger på förr anförda ställe, at en sådan i hjertat eller gärningen fullbordad synd, oundvikeligen föder af sig döden, det är, timmelig och evig förbannelse.


  1. gamla Adams: arvsyndens
  2. kosteliga stycken: dyrbara föremål
  3. vid des til spillo gifvande: Gud hade gett order om att allt i Jeriko skulle förstöras och att israeliterna inte fick ta något rov eller krigsbyte när de förstörde staden. Akan bröt mot förbudet och Gud straffade därför israeliterna.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: