Föregående avsnitt: Tionde budordspredikan, § 1
Följande avsnitt: Tionde budordspredikan, § 3
§. 2.
Alla dessa Herrans bud fordra väl en fullkomlig hjertats renhet, så at ock alla onda lustar uti dem äro förbudna; men då den Helige Guden nogsamt såg, huru människorna vid sin laglydnad såsom sinnliga, ville allenast hålla sig vid det yttre, eller den i andras ögon lysande ärbarheten, under hvilken de ville öfverskyla sit onda och ilfundiga hjerta, och med den rådfrågande ynglingen tro, at de hållit alla Guds bud ifrån sin ungdom, Matth. 19:20. fant han för nödigt at särskildt uti det Nionde och Tionde budet lika som med en dubbel knut af sin helighet binda det falska och egenrättfärdiga hjertat vid ärkänslan af sina öfverträdelser, så at om det ock ville på något sätt slingra sig undan alla de andra buden, måste det dock studsa1 vid dessa, som äro lika som et lås för hela Herrans lag, eller som sal. Biskop Pontoppidan kallar dem i sin förklaring öfver Catechesen en nyckel til alla de andra buden,2 i det han uti det nionde aldeles förbjuder all ond lusta i vårt hjerta, då det heter: Tu skalt icke hafva lust; och i det tionde går än längre och fördömer äfven den onda medfödda begärelsen och arfsynden, som bor uti oss alla, i det han säger: Tu skalt icke begära.
Föregående avsnitt: Tionde budordspredikan, § 1
Följande avsnitt: Tionde budordspredikan, § 3
Platser:
Personer: Pontoppidan, Erik
Bibelställen:
Teman: