Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: X. Predikan

Tionde budordspredikan, § 11

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 11.

Men emedan vi uti denna striden ingalunda kunna segra öfver et innom oss sjelfva boende ondt, som upkommer af et medfödt syndaförderf, och understödjes af satan och verlden, genom våra egna krafter, ty ingen strid är svårare, än den som vi måste hafva med oss sjelfva; blifver det för oss äfven oumgängeligen nödigt, at dertil nyttja sådana medel, som kraftigt kunna bidraga dertil, hvilka derföre äfven måste vara anbefalta. De äro hufvudsakeligen fyra: Det första af dem är bönen. Så snart det andeliga ljuset fått bestråla den mörka själen och Guds kraft upväcker det i synden döda hjertat, at det börjar röras och sucka, så börjas et klagerop til Gud utur förderfvets djup, hvarmed det andeliga lifvet likasom genom de första andedrag begynner at röja sig; under tusende bönesuckar upgår tron i hjertat; under bönen kommer det hugsvalande svaret ifrån himmelen tilbaka: tina synder förlåtas tig, och igenom dageliga samtal med Gud uti bönen, underhålles det i nya födelsen upkomna förtroendet emellan Gud och oss; och emedan just detta förtroende är grunden til vårt hjeltemod i striden emot våra fiender, som försäkrar oss om segren, så se vi deraf huru högst oumgängelig bönen måste vara. Så länge Moses hölt sina händer up til himmelen, segrade Israël öfver Amalek, 2 Mos. B. 17:11. och så länge en andelig stridsman efter Pauli råd 1 Tim. 2. i bönen uplyfter heliga händer,1 segrar han öfver alla sina fiender. Derföre förmanar David och säger: lyfter edra händer up i helgedomen. Ps. 134:2. och Apostelen Paulus förmanar sina Epheser at de skulle bruka sina andeliga vapen, dem han lika som en härhöfvitsman2 satt sina stridsmän uti händerna i all bön och åkallan, altid bedjande i andanom. Eph. 6:18. och sina Thessalonicer förmanar han och säger: Bedjen utan återvändo. 1 Ep. 5:17. Men ingen har troligare påyrkat bönen än vår dyre Frälsare sjelf; ty han befalte at man skulle bedja och icke förtröttas. Luc. 18:1. Han var sjelf outtröttelig deruti, och beledsagade sina upmuntringar til andra med de härligaste löften om bönhörelse. Luc. 11:9. Joh. 16:23. Det andra medlet, som tjenar til de onda lustars dämpande är vaksamheten, som i detta afseende består hufvudsakeligen deruti, at den upväkta själen dageligen tilvänjer sig at taga vara på sitt eget onda hjerta, hvad tankar, hvad upsåt, och hvad begär där upstiga, jämte et alfvarligit bemödande at kufva det onda. Vaker, säger Apostelen til sina Epheser, med all idkelighet,3 Cap. 6:18. och til de Corinter skrifver han med stort eftertryck: Vaker, står i trone, bruker eder manliga, varer starka. 1 Ep. 16:13. Petrus säger ock: Varer nyktre och vaker. 1 Ep. 5:8. Och Johannes skrifver i sin dyre Frälsares namn: Salig är then, som vakar och förvarar sin kläder, Uppenb. B. 16:15. det är, tager så vara på sitt hjerta, at det icke genom samtycke til sina syndiga lustar nedsölar eller förlorar sin igenom Jesum förvärfvade, och genom tron iklädda rättfärdighetsmantel. Es. 61:10. Men ingen drifver så alfvarligen och så ofta på vaksamheten, som Frälsaren sjelf under sina vandringsdagar på jorden. Han kände bäst hvad möda det kostade honom at förvärfva själar, han såg huru de utom vaksamheten skulle förloras; derföre förmanar han ock dem, som genom trona kommit til honom och fått lif, ty den döda kan omöjeligen vaka, at de ingalunda på nytt skulle insomna i sin förra säkerhet. När han förkunnade för sina lärjungar om Jerusalems jämmerliga förstöring och om verldenes ände, upmuntrar han dem esomoftast4 och säger: Vaker förthenskul: ty i veten icke hvad stund eder Herre varder kommandes. Matth. 24:42. Han öfvertygar dem märkeligen genom många liknelser om högsta nödvändigheten häraf, och sluter altid med förmaning til vaksamhet. Cap. 25:13. Han utvidgar med et besynnerligit eftertryck denna förmaning til alla i gemen och hvar och en i synnerhet, då han först säger til sina lärjungar: vaker, och straxt derpå: men hvad jag säger eder, det säger jag allom: vaker. Marc. 13:35,37. När han gick til sin dödskamp i Getsemane sade han til sitt lilla medfölje: Blifver här och vaker med mig. Matth. 26:38. Och när de under hans bön och ångest i örtagården insomnade, går han til dem, väcker och upmuntrar dem å nyo och säger: Vaker och beder, at i icke fallen uti frestelse, at sållas5 af satan, och at öfverraskas af edra egna onda begärelser; ty anden är viljog,6 det andeliga upsåtet at blifva trofast, är ganska godt, men om I icke troligen vaken och striden, så är köttet för svagt at emotstå de onda lustar, som stundeligen upstiga i edert hjerta. v. 40, 41. Det tredje medlet, hvarmed onda lustar skola hämmas, är Guds heliga och uppenbarade ord, hvilket Apostelen Paulus kallar Andans svärd, Eph. 6:17. och beskrifver det til sin värkan, Ebr. 4:12. då han säger, at det är lefvande och kraftigt, och skarpare än något tveäggat svärd, och går igenom til thes thet åtskiljer själ och anda, märg och ben, och NB. är en domare öfver tankar och hjertans upsåt. Det ingjuter et ljus i förståndet, at tankan lärer åtskilja det onda ifrån det goda, och derföre af Apostelen Petro kallas förnuftens mjölk, 1 Ep. 2:2. det böjer ock kraftigt det onda hjertat, och liknas derföre vid en eld, som smälter alt, och vid en hammare, then berg sönderslår, Jer. 23:29. och vid et fruktsamt regn, som fuktar jorden och gör den bärande. Es. 55:10,11. Om detta medlets flitiga nyttjande förmanar Paulus: Låter Christi ord bo rikeliga uti eder med all visdom: Lärer och förmaner eder inbördes med psalmer och låfsånger och andeliga visor i nådene Coll. 3:16. Hvilket ord derföre bör flitigt och med andakt höras, läsas och betraktas, samt troligen lydas och efterkommas. Ty huru skal en yngling, eller ock en ålderstigen, sin väg ostraffeliga gå? frågar David, och svarar straxt sjelf: när han håller sig efter Guds ord. Ps. 119:9. Derföre beprisar ock Frälsaren dem för saliga, som höra Guds ord, och gömma thet, Luc. 11:28. det är sådana som icke allenast äro ordets hörare utan ock görare. Jac. 1:22. Såsom David, då han säger: Jag behåller tin ord i mitt hjerta, på thet jag icke skall synda emot tig. Ps. 119:11. Änteligen och för det fjerde tjenar det icke litet til förekommande af onda lustar, at man med flit undflyr tilfällen och retelser til synd. Då verlden är aldeles stadd uti det onda, och vi sjelfva äfven af naturen benägna dertil, kommer det vist alt för mycket derpå an, hvad umgänge och sälskap vi välja oss; derföre säger Syrac märkeligan: Var gärna när the gamla, som föra en stadig och alfvarsam vandel, och hvar en vis man är, til honom håll tig. Cap. 6:35. Var i sällskap med fromma människor, och var glad, dock med Gudsfruktan. Cap. 9:23. Så gjorde Konung David, emedan han säger: Mine ögon se efter the trogna i landena, at the måga när mig bo. Ps. 101:6. Ty utaf dygdiga sälskaper blifver man upbygd, men förargeliga umgängen upreta, förleda och förarga det oskyldigaste hjerta, och uptända där lågor, som förderfva det och såra samvetet. Sådant syftar Syrac uppå, då han säger: Then som kommer vid tjäro han besmittar sig theraf, och then som gifver sig i sällskap med then högfärdiga, han lärer högfärd. Cap. 13:1. Derföre förböd Gud äfven sitt folk at umgås med hedningar, at de ej af dem måtte lära afgudadyrkan. 2 Mos. B. 23:32,33. Och Konung Salomo förmanar märkeligen sin son sålunda: Gif mig, min son, titt hjerta, och lät tinom ögom mina vägar behaga; ty en skökia7 är en djup grop - - och vaktar hon såsom en röfvare, och the oaktsamma ibland människorna samlar hon til sig. Ordsp. B. 23:26,27,28. Och Syrac instämmer på flera ställen aldeles i samma åtvarning: såsom Cap. 9:3. Fly ena skökio, at tu icke kommer i hennes snaro, emedan the som umgås med skökior, the varda vilde. Cap. 19:3. Med drinkare lärer man sig fylleri, med edebukar8 blifver man en svärjare, bland belackare9 blifver man sjelf en förtalare, bland giriga blifver man sjelf snål, och så vidare. Huru angelägen plikt är då icke at afhålla sig från sådana i högsta måtto skadeliga umgängen, och jag förmanar Eder, mine Älskelige, med Apostelen Paulo: Flyr sådana. 2 Tim. 3:5.


  1. uplyfter heliga händer: citat ur 1 Tim 2:8
  2. härförare
  3. uthållighet
  4. allt som oftast
  5. prövas, frestas
  6. villig
  7. prostituerad kvinna, hora
  8. personer som svär
  9. personer som förtalar andra

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: