Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Tankar

Tankar, § 17

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 17.

Men deremot åligger oss, som lefve i et mera uplyst tide-hvarf, der mennisklighetens röst fått tränga sig up til Konunga-throner, och vinna rum i stora Förstars hiertan, at befria oss ifrån de väl förtienta förebråelser af efterkommanderna, som vi kunne gifva våra förfäder, och låta efterkommanderne under Guds välsignelse skörda frugter af våra christeliga och menniskligheten hedrande tankesätt.

Kongl. Svenska Vetenskaps-Academien pryder sina Handlingar med en divise:1 För Efterkommande. Den har hon ock giort skäl före. Det hörer Svenske Män til, at äfven i denna delen arbeta på samma stora ändamål. Om Sverige icke alt framgent skal arbeta i vanmagt och fattigdom på inbyggare, så böre vi vara omtänkte på kraftiga medel, at hielpa vårt fädernesland. När vi finne, at vår vanmagt består i brist på arbetande inbyggare, så är det handgripeligt, at vi måste vara omtänkte på plant-skolor af menniskor, icke egenteligen genom inrätningar af många barnhus, då erfarenheten i hela Europa lärt, at få barn af dem komma rätteligen Staten til gagns, då största delen vantrifs i trängsel och osund luft, dö bort eller blifva lastfulle medborgare, än mindre genom befordrande af otukt, hvarigenom en del förtära sig i laster, med föga folkökning och utan vård om sina barn, andre sönderslita sina ägtenskaps band, til sina barns oboteliga förlust i sin upfostran; utan genom befordran af christeliga ägtenskap hos arbetare. Men frågan blir: Huru bör det ske? Genom frihet, så at Öfverheten återställer naturens fribref arbetarne i händer, som dem härtils genom tienstehions-stadgarna blifvit beröfvadt.

Efter min oförgripeliga tanka borde almänheten först få en helt annan förklaring öfver ordet lösdrifvare, nemligen, at dermed inge andre förstås, än friske och arbetsföre tiggare, som ej idas förtiena sig födan, men at alle de, som ärligen sörgde för sig och de sina, borde, ehuru de vore, antingen i torp, backstugor eller inhyses-hion, nu och evärdeligen tagas i Kongl. Maj:ts synnerliga hägn och försvar, så at ingen, eho han vara må, egde magt, at tvinga dem til soldater, båtsmän, saltpetter siudare2 eller i årstienst, när de godvilligt ej funne sig dervid. Dernäst borde dem gifvas vid handen, huru Kongl. Maj:t ansåge drängars och pigors och andra lösa arbetares giftermål för lika så nyttiga, och för riket förmonliga, som hemmans-brukares, och at Kongl. Maj:t, til at så mycket mera befordra dem, såsom en upmuntran frisäger dem från 1, 2 eller 3 års krono-utlagor, så snart de med betyg vid Mantals-skrifningen bevisa sig hafva trädt i ägtenskap innan någondera af dem fylt 30 år, hvilket giftermåls præmium til en början kunde fastställas på 10 år, icke derföre, som skulle icke folket i sin frihet, utan belöningar, tänka på giftermål, utan at så mycket snarare utrota gamla fördomar om lösa arbetares dårskap at gifta sig. Derjemte borde de ega försäkran, at ej alenast med vederbörligt tilstånd få bo och bygga på alla Krono-parker,3 utan äfven niuta Kongl. Maj:ts Nådiga hägn, hvarest de helst med enskilta jord-egare kunde öfverenskomma, at få upsätta sig torp och backstugor, eller ock bo inhyses hos någon hemmans-brukare: och änteligen, såsom det hufvudsakeligaste, at de egde fulkomlig frihet, at försörja sig och de sina med hvad slags arbete och slögd, utom krögeri, de sielfve ville idka, utan någon inskränkning.

Genom en sådan förfatning, men ej annars, kunde friheten i min tanka återställas våra arbetare, och detta är efter mit begrep den naturliga grundritning til en högst nödig plant-skola för vårt tienstefolk. Här egde vår Store och välgörande Konung et välsignadt utryme, at efter Sit öma hiertelag vederquicka och uplifva dem af sina trogna undersåtare, som annars, för långt stadde från Thronen, sällan hinna få känsla af den derpå lysande solens värma. Här är ämne til et Storverk för en Konung i Sverige, som ej annat kan, än vara stor i alt. Han bekläder Svenska Thronen, såsom Aristocratiens Seger-Herre i Riks-styrslen; Men samma okynnes fä söker ännu utöfva sin vildhet emot Riket uti tryckande af des ringaste undersåtare. Den heder bör då tilkomma Vår Dyra Smorda,4 at göra segren fulkomlig. Då under egennyttans knot verlden måste beundra så ädelmodiga inkräktningar, och äfven de ringaste med glädie välsigna Konung Gustaf och Friheten, så skola efterkommande under en glädiefull skörd af det, som vår Nådige Konungs omhugsamhet5 utsått, i flera sekler strö blomster på dens dyra graf, som genom sin visdom och et välgörande hierta kunnat hämma egennyttans förödelser.

Längre har jag för denna gången ej kunnat gå. Jag ömar för mit fädernesland, och mit hierta blöder öfver des refvor: nögd om jag kunnat upmuntra mina Landsmän at granska detta ämne; men lyklig om jag kunnat gifva minsta anledning til rättelse!


  1. devis, motto
  2. saltpetter siudare: salpetersjudare, en person som arbetade med att tillverka salpeter, en råvara som var mycket viktig för tillverkningen av krut
  3. skogsmark som ägs och förvaltas av staten
  4. Vår Dyra Smorda: Åsyftar monarken Gustav III. Ritualen där monarken vid kröningen smörjs med helig olja har gett upphov till detta uttryck. Smörjelseritualen infördes i de medeltida europeiska kröningsritualerna. Bakgrunden var Gamla Testamentets berättelser om de israelitiska konungarnas invigning i ämbetet genom smörjelse med helig olja. Gustav III smordes till konung vid kröningen i maj 1772.
  5. omtanke

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: