Föregående avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 7
Följande avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 9
§. 8.
Hwad stämpel, Wärdaste Åhörare, menen i at sådana gärningar skola få, och hwad lön åtföljer dem? Sådana grufweligheter måtte icke kunna förgyllas. Förnuft och uppenbarelse fördöma dem gemensamt och en förskräckelig ändalyckt måste sluta en så Gudlös wandel. Herren ropar ifrån Sinai: Du skalt icke stjäla: du skalt icke dräpa: 2 Mos. B. 20:15,13. Och i 3 Mos. B. 19: heter det: I skolen icke stjäla eller ljuga, eller handla falskeliga den ena med den andra. I skolen icke swärja falskt wid Mitt Namn; ty jag är Herren. Du skalt icke göra dinom nästa orätt eller röfwa honom. Du skalt icke stå efter din nästas blod, ty jag är Herren. Hämnas icke, och bär icke agg til någon ibland ditt folk, utan älska din nästa som dig sielf, ty Jag är Herren.1 vers. 11,12,13,16,18.2 Derföre hafwer ock sielfwa Fridsens Gud utropat en faselig förbannelse öfwer dem, då Han bland annat säger: Förbannad är den som slår sin nästa hemliga: 5 Mos. B. 27:24. hwartil alt folket skulle säga amen. Ja, förbannade äro de uti tiden; ty det swarta samwets agget fräter dem; en liten fogel skal förskräcka dem om dagen i markene, och deras missgärningar skola om natten spöka för dem; de måste då de gå ut med fasa hafwa Cains ord i munnen: Hwilken som hälst mig finner han slår mig ihjäl. 1 Mos. B. 4:14., och när de för at undgå denna fasan fly i sin mördare kula, skal de oskyldigas rop dem de mördat med förskräckelse intaga deras öron. De äro fridlösa på jorden; ty et djupt bränmärke i deras samweten 1 Tim. 4:2. fräter dem ehwarest de äro, och Guds första allmänna hämde-dom öfwer mandråpare: Den som utgjuter människo blod, hans blod skal ock af människom utgutit warda, 1 Mos. B. 9:6. hänger öfwer dem. Denna Guds rättfärdiga hämd tålkar Herren Sjelf uttryckeligare för Mose på de Moabiters mark innan Israel fick intaga Canaans härligheter, då Han säger: Mandråparen skal man dräpa efter twänne wittnens mun. Och skolen ingen försoning taga för en mandråpares siäl, ty han är saker3 til döden, utan han skal döden dö. Den som blodssaker4 är, han skämmer landet; och landet kan icke försonadt warda för det blod, som der utgutit warder, annars utan genom hans blod, som det utgutit hafwer. 4 Mos. B. 35:30,31,33. Men hämden går ännu längre: Sådana missgärningsmän de äro, ty wärr! förbannade äfwen i ewigheten. Weten i icke, säger Apostelen Paulus til sina Corinther, at de orättfärdiga icke skola ärfwa Guds rike.5 Bland dem funnos wäl några, som wille göra en afprutning af denna Herrans rättfärdiga dom; men han möter dem med et bestraffande nit och säger: Farer icke wille: hwarken bolare,6 eller afguda dyrkare, eller horkarlar, - - eller tjufwar, eller girige, eller drinkare, eller hädare, eller röfware skola ärfwa Guds rike. 1 Cor. 6:9,10. Härmed instämmer han äfwen Gal. 5:19-21. der han upräknar uppenbara kötsens gärningar, och ibland dem afund, mord, dryckenskap, fråsseri, och sådant mer, med den slutmening: om hwilka jag eder tilförene sagt hafwer, och säger ännu, at de som sådana göra skola icke ärfwa Guds rike. Ack! den ömma Förbarmaren och största Människo-Wännen Jesus Sjelf säger Matth. 5:21,22. at en mandråpare är skyldig til helfwetes eld. Och i Uppenb. Bok. 21:8. tilsäger Han alla mandråpare och andra missgärningsmän, at deras del skal wara uti den sjön som brinner af eld och swafwel.
Rys, hisna, skälf, bäf, darra kropp och leder,
Res up mitt hår, min tanka stige neder
Til afgrunds djup, och se hwad qwal der är,
Som fräter alt, men ingen ting förtär.7
Sw. Ps. Bok. N:o 409: v. 11.
Föregående avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 7
Följande avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 9
Platser: Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Vasa län
Personer: Tandefelt, Adolf
Bibelställen:
Teman: