Föregående avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 4
Följande avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 6
§. 5.
Men de äro menedare på mera än et sätt. Såsom stående i krigstjenst hafwa de ju swurit Fanan,1 och då med liflig ed,2 så sant dem Gud hjelpe til lif och siäl,3 försäkrat, at wara sin Konung och Riket trogna, och dem med lif och blod förswara; derföre äro wapnen satte dem i händer, derföre äro dem bygda hemwister af medborgare, de nyttja stora friheter, och lönas i fred och fegd4 af jordbrukare. Men hwad grufwelighet, hwad menederi, at dessa fridens och frihetens förswa rare sielfwe slå darten5 i bröstet på sin oskyldiga medbroder, röfwa bårtt des egendom, och wända än til slut Öfwerhetens wapen emot des af sorg och häpenhet förstörda och redan neddignande maka.
Konungen hafwer ju Regerings Form. 2§. swurit Sina undersåtare, at Han ingen skal förderfwa til lif och lem eller wälfärd, och såsom Lagen är å ena sidan, så är ock krigsfolket å den andra, denna beswurna frihetens förswarare; hwad förskräckelig syn, då sielfwa wäcktarena af friheten skynda at bryta edsöre,6 eller rygga7 den ed Konungen swurit hålla Sina undersåtare.
Föregående avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 4
Följande avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 6
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: