Föregående avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 1
Följande avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 3
§. 2.
Dessa tre missgärningsmäns brott äro så grufweliga, som ibland oss allmänt bekanta. Soldaterna Hjelt och Lindström, sedan de några weckor förut hos Barna-läraren Johan Mattsson i Teirijärwi begått inbrotts stöld, men ej fått några penningar utur hans bod, den de likwäl ansågo för bemedlad, öfwerlägga då, huru de med wåld utur Barna-lärarens bonings-rum kunde röfwa sig dem; men som de ej trodde sig nog wuxna til et så grufweligt företagande, beslöto de, at taga Soldaten Frodig med sig, en för styrka icke mindre än för flera tjufnader och tilförene begångit dråp wäl känder missdådare: de uptäcka1 för honom sina anslag, och han är redebogen at biträda dem i deras förskräckeliga afsigter.
Alla tre mördarena gå åstad, hinna fram om aftonen, och bryta straxt med wåld up de lås och stängslen, inom hwilka den oskyldiga Barna-läraren med sin Hustru,2 i fridens4 sköte, och under en fridälskande Öfwerhets beskydd, trodde sig säkre få nyttja nattens mörker til hwila och människliga lifwets wederqweckelse. De wäckas af bullret, och mannen tager til sin oladdade bössa, med hotelse at skjuta dem, om de wågade sig in, hwarigenom de för en liten stund uppehållas, gifwa sig ut för resande och begära mat. Hustrun räcker mördarena smör och bröd i förstugan, men Frodig, som stod utan för stugu-dörren, fant utwäg at wända mynningen af den ifrån stugan uträckta bössan ifrån sig, och fatta uti den, med hwilken han drog Barna-läraren i förstugan, tog honom wid strupan, och biträddes af Lindström at hålla honom, då Hjelten kom utifrån med en stor blottad knif i handen, hwilken han wräkte mannen i bröstet. Hjertblodet strömmar, han dignar ned, och dör i sina mördares händer.
Hjelt och Lindström skynda sig in uti stugan, och begära penningar af Hustrun, dem hon sade sig icke äga: sedan begära de hennes kistnyklar, och då hon gifwer dem, tager Lindström flera gånger aska utur spisen, och kastar henne uti ögonen; hon qwider och stiger tilbaka, då Hjelt skyndar sig, at med den af Mannens blod än rykande knifwen gifwa henne et styng;3 Hustrun jämrar5 sig illa och dignar ned. Mån böner, tårar, klagan eller blod kunde beweka honom til medlidande? Nej! han hade tilslutit sina öron och sit hjerta för mänsklighetens röst, och griper til et grufweligare mordwapen, ämnadt til förswar för Riket och Medborgare, at nyttjas emot deras fiender, och sticker henne å nyo med Bajonetten *). Kistor och lås öpnas, pengar, linkläder, guldringar och et af Skolmästaren sielf gjordt bycksäks-ur4 röfwas.
Men mordet och rånet skulle ock döljas; Mannen låg mördad i sit blod i förstugan, och Hustrun drog i rummet innanföre de sista andetagen, då mördarena fatta det faseliga beslut, at upbränna de döda kropparna, och tända eld på huset. De mördade buros af alla tre i sängen, och eldfängda ämnen läggas derunder och antändas.
Nu först fly missdådarena med sit rof, med de faseligaste bränmärken på sina samweten, och gömma sig et dygn öfwer en mil derifrån uti en ängs-lada, innan de gå hem hwar til sina torp. Grymma brott! Faseliga gärningar!
Folket, som af lågornas ljus om natten6 upwäkta hastade at släcka en förment wådeld, funno uti kläderna, under de förbrända kropparna, någon blod, och fingo deraf anledning, at misstänka denna olycks händelse för något mordbränneri. Hjelt och Lindström hade redan försedt sig med någon permission at resa til Sawolax, der det röfwade skulle til gemensam nytta föryttras. Frodig och Hjelt, som för sina förra grofwa gärningar woro kända, och under denna tiden saknades wid sina torp, misstänktes nog snart för detta; men nästan inga bewis woro at tilgå, til des at Hjelten, för något hos honom funnit tjufgods, blef arresterad, och kunde förmås til bekännelse. Men Herrans Rättfärdiga och Stora Namn ware äradt, som genom små omständigheter låtit dessa faseliga gärningar komma i dagsljuset, at illgärningsmännerna fått sitt wäl förtjenta straff, annars hade wisst deras röfweri och mord ingalunda härwid afstannat!
*) Hjelt nekade wäl härtil för Domstolen, men bekände det sedan godwilligt i fängelset.
§. 2.
Dessa tre missgärningsmäns brott äro så grufweliga, som ibland oss allmänt bekanta. Soldaterna Hjelt och Lindström, sedan de några weckor förut hos Barna-läraren Johan Mattsson i Teirijärwi begått inbrotts stöld, men ej fått några penningar utur hans bod, den de likwäl ansågo för bemedlad, öfwerlägga då, huru de med wåld utur Barna-lärarens bonings-rum kunde röfwa sig dem; men som de ej trodde sig nog wuxna til et så grufweligt företagande, beslöto de, at taga Soldaten Frodig med sig, en för styrka icke mindre än för flera tjufnader och tilförene begångit dråp wäl känder missdådare: de uptäcka5 för honom sina anslag, och han är redebogen at biträda dem i deras förskräckeliga afsigter.
Alla tre mördarena gå åstad, hinna fram om aftonen, och bryta straxt med wåld up de lås och stängslen, inom hwilka den oskyldiga Barna-läraren med sin Hustru,6 i fridens4 sköte, och under en fridälskande Öfwerhets beskydd, trodde sig säkre få nyttja nattens mörker til hwila och människliga lifwets wederqweckelse. De wäckas af bullret, och mannen tager til sin oladdade bössa, med hotelse at skjuta dem, om de wågade sig in, hwarigenom de för en liten stund uppehållas, gifwa sig ut för resande och begära mat. Hustrun räcker mördarena smör och bröd i förstugan, men Frodig, som stod utan för stugu-dörren, fant utwäg at wända mynningen af den ifrån stugan uträckta bössan ifrån sig, och fatta uti den, med hwilken han drog Barna-läraren i förstugan, tog honom wid strupan, och biträddes af Lindström at hålla honom, då Hjelten kom utifrån med en stor blottad knif i handen, hwilken han wräkte mannen i bröstet. Hjertblodet strömmar, han dignar ned, och dör i sina mördares händer.
Hjelt och Lindström skynda sig in uti stugan, och begära penningar af Hustrun, dem hon sade sig icke äga: sedan begära de hennes kistnyklar, och då hon gifwer dem, tager Lindström flera gånger aska utur spisen, och kastar henne uti ögonen; hon qwider och stiger tilbaka, då Hjelt skyndar sig, at med den af Mannens blod än rykande knifwen gifwa henne et styng;7 Hustrun jämrar5 sig illa och dignar ned. Mån böner, tårar, klagan eller blod kunde beweka honom til medlidande? Nej! han hade tilslutit sina öron och sit hjerta för mänsklighetens röst, och griper til et grufweligare mordwapen, ämnadt til förswar för Riket och Medborgare, at nyttjas emot deras fiender, och sticker henne å nyo med Bajonetten *). Kistor och lås öpnas, pengar, linkläder, guldringar och et af Skolmästaren sielf gjordt bycksäks-ur8 röfwas.
Men mordet och rånet skulle ock döljas; Mannen låg mördad i sit blod i förstugan, och Hustrun drog i rummet innanföre de sista andetagen, då mördarena fatta det faseliga beslut, at upbränna de döda kropparna, och tända eld på huset. De mördade buros af alla tre i sängen, och eldfängda ämnen läggas derunder och antändas.
Nu först fly missdådarena med sit rof, med de faseligaste bränmärken på sina samweten, och gömma sig et dygn öfwer en mil derifrån uti en ängs-lada, innan de gå hem hwar til sina torp. Grymma brott! Faseliga gärningar!
Folket, som af lågornas ljus om natten6 upwäkta hastade at släcka en förment wådeld, funno uti kläderna, under de förbrända kropparna, någon blod, och fingo deraf anledning, at misstänka denna olycks händelse för något mordbränneri. Hjelt och Lindström hade redan försedt sig med någon permission at resa til Sawolax, der det röfwade skulle til gemensam nytta föryttras. Frodig och Hjelt, som för sina förra grofwa gärningar woro kända, och under denna tiden saknades wid sina torp, misstänktes nog snart för detta; men nästan inga bewis woro at tilgå, til des at Hjelten, för något hos honom funnit tjufgods, blef arresterad, och kunde förmås til bekännelse. Men Herrans Rättfärdiga och Stora Namn ware äradt, som genom små omständigheter låtit dessa faseliga gärningar komma i dagsljuset, at illgärningsmännerna fått sitt wäl förtjenta straff, annars hade wisst deras röfweri och mord ingalunda härwid afstannat!
*) Hjelt nekade wäl härtil för Domstolen, men bekände det sedan godwilligt i fängelset.
§ 2
Noiden kolmen pahantekijän rikokset ovat niin hirmuisia kuin keskuudessamme yleisesti tiedetäänkin. Sotamiehet Hjelt ja Lindström olivat muutamaa viikkoa aikaisemmin murtautuneet lastenopettaja Johan Mattssonin aittaan varastaakseen omaisuutta, mutta eivät olleet saaneet rahoja sieltä, vaikka he pitivät häntä varakkaana. He pohtivat sitten, miten voisivat ryöstää ne väkivalloin lastenopettajan asuinhuoneista. Koska he eivät kuitenkaan uskoneet pystyvänsä noin hirmuiseen hankkeeseen, he päättivät ottaa mukaansa sotamies Frodigin, sekä voimistaan että useiden varkauksien ja aikaisemmin suorittamansa tapon takia hyvin tunnetun pahantekijän. He paljastivat hänelle hankkeensa, ja hän oli valmis auttamaan heitä heidän kauhistuttavissa aikeissaan.
Kaikki nämä kolme murhamiestä lähtevät liikkeelle, pääsevät illalla perille ja murtavat heti väkivalloin lukot ja salvat, joiden takana viaton lastenopettaja ja hänen vaimonsa9 uskoivat4 saavansa kaikessa rauhassa ja rauhaa rakastavan esivallan suojeluksessa turvallisesti levätä ja virkistyä yön pimeydessä. He heräävät meluun, ja mies tarttuu lataamattomaan pyssyynsä uhaten ampua tunkeilijat, jos he uskaltavat tulla sisään. Tämä pysäyttää miehet hetkeksi, he ilmoittavat olevansa matkalaisia ja pyytävät ruokaa. Vaimo ojentaa murhamiehille voita ja leipää eteiseen, mutta tuvan oven ulkopuolella seisonut Frodig onnistui kääntämään tuvasta ulos ojentuvan pyssynsuun poispäin itsestään ja tarttumaan siihen ja veti sillä lastenopettajan eteiseen, tarttui häntä kurkusta ja sai Lindströmin avukseen miestä pitelemään, kun Hjelt tuli ulkoa kädessään iso puukko ja iski sillä miestä rintaan. Sydänveri virtaa, mies vajoaa lattiaan ja kuolee murhaajiensa käsiin.
Hjelt ja Lindström ryntäävät tupaan ja vaativat vaimolta rahoja, mutta tämä sanoi, ettei hänellä ole rahaa. Sitten he vaativat häneltä kirstujen avaimia, ja kun hän luovuttaa ne, Lindström sieppaa takasta tuhkaa useita kertoja ja viskaa sitä naisen silmiin. Nainen parkaisee ja astahtaa taemmaksi, jolloin Hjelt rientää iskemään häntä puukolla, joka vielä höyryää aviomiehen verestä. Vaimo vaikertaa5 surkeasti ja vaipuu lattiaan. Voivatko rukoukset, kyyneleet, vaikerrus ja veri herättää miehessä sääliä? Eivät voi! Mies oli sulkenut korvansa ja sydämensä inhimillisyyden ääneltä. Hän tarttuu hirmuisempaan tappoaseeseen, joka on tarkoitettu valtakunnan ja kansalaisten puolustamiseen vihollisia vastaan, ja iskee naista uudelleen pistimellä *). Kirstut ja lukot avataan ja rahat, liinavaatteet, kultasormukset ja koulumestarin omatekoinen taskukello ryöstetään.
Murha ja ryöstö oli myös saatava salatuksi. Mies makasi eteisessä kuolleena verilammikossa, ja vaimo veti sisähuoneessa viimeiset henkäyksensä, kun murhaajat tekevät kauhean päätöksen polttaa ruumiit ja sytyttää talon palamaan. Nuo kolme kantoivat yhteisvoimin murhatut vuoteeseen, herkästi palavaa ainetta pannaan sängyn alle ja sytytetään.
Vasta sitten pahantekijät pakenevat paikalta ryöstösaaliineen, mitä hirmuisimmat polttomerkit omassatunnossaan ja piiloutuvat vuorokaudeksi peninkulman päähän paikalta niittylatoon, ennen kuin palaavat kukin omaan torppaansa. Julmia rikoksia! Kauheita tekoja!
Väki, joka heräsi liekkien loimuun yössä,6 riensi sammuttamaan paloa luullen tulen päässeen irti vahingossa, löysi vaatteista ruumiiden alta verta ja sai tästä aiheen epäillä tätä onnettomuutta murhapoltoksi. Hjelt ja Lindström olivat jo hankkineet lomaa matkustaakseen Savoon, jossa ryöstösaalis aiottiin myydä kaikkien yhteiseksi hyödyksi. Epäilykset suuntautuivat varsin pian Frodigiin ja Hjeltiin, jotka tunnettiin aikaisempien pahojen tekojensa takia ja joita ei tuohon aikaan tavattu torpistaan. Todisteita ei kuitenkaan sanottavasti ollut, kunnes Hjelt pidätettiin eräiden kotoaan löydettyjen varastettujen tavaroiden takia ja hänet saatiin tunnustamaan. Oikeudenmukaisen ja suuren Herran nimi olkoon ylistetty siitä, että hän salli näiden kauhutekojen tulevan ilmi pikkuseikkojen välityksellä ja että pahantekijät ovat saaneet hyvin ansaitsemansa rangaistuksen, muutenhan heidän ryöstelynsä ja murhaamisensa eivät varmastikaan olisi tähän jääneet!
*) Hjelt tosin kiisti tämän oikeudessa, mutta tunnusti asian sitten vapaaehtoisesti vankilassa.
Unfortunately this content isn't available in English
§. 2.
Dessa tre missgärningsmäns brott äro så grufweliga, som ibland oss allmänt bekanta. Soldaterna Hjelt och Lindström, sedan de några weckor förut hos Barna-läraren Johan Mattsson i Teirijärwi begått inbrotts stöld, men ej fått några penningar utur hans bod, den de likwäl ansågo för bemedlad, öfwerlägga då, huru de med wåld utur Barna-lärarens bonings-rum kunde röfwa sig dem; men som de ej trodde sig nog wuxna til et så grufweligt företagande, beslöto de, at taga Soldaten Frodig med sig, en för styrka icke mindre än för flera tjufnader och tilförene begångit dråp wäl känder missdådare: de uptäcka10 för honom sina anslag, och han är redebogen at biträda dem i deras förskräckeliga afsigter.
Alla tre mördarena gå åstad, hinna fram om aftonen, och bryta straxt med wåld up de lås och stängslen, inom hwilka den oskyldiga Barna-läraren med sin Hustru,11 i fridens4 sköte, och under en fridälskande Öfwerhets beskydd, trodde sig säkre få nyttja nattens mörker til hwila och människliga lifwets wederqweckelse. De wäckas af bullret, och mannen tager til sin oladdade bössa, med hotelse at skjuta dem, om de wågade sig in, hwarigenom de för en liten stund uppehållas, gifwa sig ut för resande och begära mat. Hustrun räcker mördarena smör och bröd i förstugan, men Frodig, som stod utan för stugu-dörren, fant utwäg at wända mynningen af den ifrån stugan uträckta bössan ifrån sig, och fatta uti den, med hwilken han drog Barna-läraren i förstugan, tog honom wid strupan, och biträddes af Lindström at hålla honom, då Hjelten kom utifrån med en stor blottad knif i handen, hwilken han wräkte mannen i bröstet. Hjertblodet strömmar, han dignar ned, och dör i sina mördares händer.
Hjelt och Lindström skynda sig in uti stugan, och begära penningar af Hustrun, dem hon sade sig icke äga: sedan begära de hennes kistnyklar, och då hon gifwer dem, tager Lindström flera gånger aska utur spisen, och kastar henne uti ögonen; hon qwider och stiger tilbaka, då Hjelt skyndar sig, at med den af Mannens blod än rykande knifwen gifwa henne et styng;12 Hustrun jämrar5 sig illa och dignar ned. Mån böner, tårar, klagan eller blod kunde beweka honom til medlidande? Nej! han hade tilslutit sina öron och sit hjerta för mänsklighetens röst, och griper til et grufweligare mordwapen, ämnadt til förswar för Riket och Medborgare, at nyttjas emot deras fiender, och sticker henne å nyo med Bajonetten *). Kistor och lås öpnas, pengar, linkläder, guldringar och et af Skolmästaren sielf gjordt bycksäks-ur13 röfwas.
Men mordet och rånet skulle ock döljas; Mannen låg mördad i sit blod i förstugan, och Hustrun drog i rummet innanföre de sista andetagen, då mördarena fatta det faseliga beslut, at upbränna de döda kropparna, och tända eld på huset. De mördade buros af alla tre i sängen, och eldfängda ämnen läggas derunder och antändas.
Nu först fly missdådarena med sit rof, med de faseligaste bränmärken på sina samweten, och gömma sig et dygn öfwer en mil derifrån uti en ängs-lada, innan de gå hem hwar til sina torp. Grymma brott! Faseliga gärningar!
Folket, som af lågornas ljus om natten6 upwäkta hastade at släcka en förment wådeld, funno uti kläderna, under de förbrända kropparna, någon blod, och fingo deraf anledning, at misstänka denna olycks händelse för något mordbränneri. Hjelt och Lindström hade redan försedt sig med någon permission at resa til Sawolax, der det röfwade skulle til gemensam nytta föryttras. Frodig och Hjelt, som för sina förra grofwa gärningar woro kända, och under denna tiden saknades wid sina torp, misstänktes nog snart för detta; men nästan inga bewis woro at tilgå, til des at Hjelten, för något hos honom funnit tjufgods, blef arresterad, och kunde förmås til bekännelse. Men Herrans Rättfärdiga och Stora Namn ware äradt, som genom små omständigheter låtit dessa faseliga gärningar komma i dagsljuset, at illgärningsmännerna fått sitt wäl förtjenta straff, annars hade wisst deras röfweri och mord ingalunda härwid afstannat!
*) Hjelt nekade wäl härtil för Domstolen, men bekände det sedan godwilligt i fängelset.
§ 2
Noiden kolmen pahantekijän rikokset ovat niin hirmuisia kuin keskuudessamme yleisesti tiedetäänkin. Sotamiehet Hjelt ja Lindström olivat muutamaa viikkoa aikaisemmin murtautuneet lastenopettaja Johan Mattssonin aittaan varastaakseen omaisuutta, mutta eivät olleet saaneet rahoja sieltä, vaikka he pitivät häntä varakkaana. He pohtivat sitten, miten voisivat ryöstää ne väkivalloin lastenopettajan asuinhuoneista. Koska he eivät kuitenkaan uskoneet pystyvänsä noin hirmuiseen hankkeeseen, he päättivät ottaa mukaansa sotamies Frodigin, sekä voimistaan että useiden varkauksien ja aikaisemmin suorittamansa tapon takia hyvin tunnetun pahantekijän. He paljastivat hänelle hankkeensa, ja hän oli valmis auttamaan heitä heidän kauhistuttavissa aikeissaan.
Kaikki nämä kolme murhamiestä lähtevät liikkeelle, pääsevät illalla perille ja murtavat heti väkivalloin lukot ja salvat, joiden takana viaton lastenopettaja ja hänen vaimonsa14 uskoivat4 saavansa kaikessa rauhassa ja rauhaa rakastavan esivallan suojeluksessa turvallisesti levätä ja virkistyä yön pimeydessä. He heräävät meluun, ja mies tarttuu lataamattomaan pyssyynsä uhaten ampua tunkeilijat, jos he uskaltavat tulla sisään. Tämä pysäyttää miehet hetkeksi, he ilmoittavat olevansa matkalaisia ja pyytävät ruokaa. Vaimo ojentaa murhamiehille voita ja leipää eteiseen, mutta tuvan oven ulkopuolella seisonut Frodig onnistui kääntämään tuvasta ulos ojentuvan pyssynsuun poispäin itsestään ja tarttumaan siihen ja veti sillä lastenopettajan eteiseen, tarttui häntä kurkusta ja sai Lindströmin avukseen miestä pitelemään, kun Hjelt tuli ulkoa kädessään iso puukko ja iski sillä miestä rintaan. Sydänveri virtaa, mies vajoaa lattiaan ja kuolee murhaajiensa käsiin.
Hjelt ja Lindström ryntäävät tupaan ja vaativat vaimolta rahoja, mutta tämä sanoi, ettei hänellä ole rahaa. Sitten he vaativat häneltä kirstujen avaimia, ja kun hän luovuttaa ne, Lindström sieppaa takasta tuhkaa useita kertoja ja viskaa sitä naisen silmiin. Nainen parkaisee ja astahtaa taemmaksi, jolloin Hjelt rientää iskemään häntä puukolla, joka vielä höyryää aviomiehen verestä. Vaimo vaikertaa5 surkeasti ja vaipuu lattiaan. Voivatko rukoukset, kyyneleet, vaikerrus ja veri herättää miehessä sääliä? Eivät voi! Mies oli sulkenut korvansa ja sydämensä inhimillisyyden ääneltä. Hän tarttuu hirmuisempaan tappoaseeseen, joka on tarkoitettu valtakunnan ja kansalaisten puolustamiseen vihollisia vastaan, ja iskee naista uudelleen pistimellä *). Kirstut ja lukot avataan ja rahat, liinavaatteet, kultasormukset ja koulumestarin omatekoinen taskukello ryöstetään.
Murha ja ryöstö oli myös saatava salatuksi. Mies makasi eteisessä kuolleena verilammikossa, ja vaimo veti sisähuoneessa viimeiset henkäyksensä, kun murhaajat tekevät kauhean päätöksen polttaa ruumiit ja sytyttää talon palamaan. Nuo kolme kantoivat yhteisvoimin murhatut vuoteeseen, herkästi palavaa ainetta pannaan sängyn alle ja sytytetään.
Vasta sitten pahantekijät pakenevat paikalta ryöstösaaliineen, mitä hirmuisimmat polttomerkit omassatunnossaan ja piiloutuvat vuorokaudeksi peninkulman päähän paikalta niittylatoon, ennen kuin palaavat kukin omaan torppaansa. Julmia rikoksia! Kauheita tekoja!
Väki, joka heräsi liekkien loimuun yössä,6 riensi sammuttamaan paloa luullen tulen päässeen irti vahingossa, löysi vaatteista ruumiiden alta verta ja sai tästä aiheen epäillä tätä onnettomuutta murhapoltoksi. Hjelt ja Lindström olivat jo hankkineet lomaa matkustaakseen Savoon, jossa ryöstösaalis aiottiin myydä kaikkien yhteiseksi hyödyksi. Epäilykset suuntautuivat varsin pian Frodigiin ja Hjeltiin, jotka tunnettiin aikaisempien pahojen tekojensa takia ja joita ei tuohon aikaan tavattu torpistaan. Todisteita ei kuitenkaan sanottavasti ollut, kunnes Hjelt pidätettiin eräiden kotoaan löydettyjen varastettujen tavaroiden takia ja hänet saatiin tunnustamaan. Oikeudenmukaisen ja suuren Herran nimi olkoon ylistetty siitä, että hän salli näiden kauhutekojen tulevan ilmi pikkuseikkojen välityksellä ja että pahantekijät ovat saaneet hyvin ansaitsemansa rangaistuksen, muutenhan heidän ryöstelynsä ja murhaamisensa eivät varmastikaan olisi tähän jääneet!
*) Hjelt tosin kiisti tämän oikeudessa, mutta tunnusti asian sitten vapaaehtoisesti vankilassa.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 1
Följande avsnitt: Tal på avrättningsplatsen, § 3
Platser: Savolax (Safwolax, Sawolax, Savoland, Sawoland, fi. Sawonmaa) Terjärv (Tejrijerfwi, Teirijärwi, fi. Terwajärwi)
Personer: Frodig (Frodin), Abraham Hjelt (Hjelti; Hielti), Matts (Matthias) Lindström, Petter (Peter) Mattsson, Johan (Matin poika, Johannes) Tammerin, Anna
Bibelställen:
Teman: