Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Tal på avrättningsplatsen

Tal på avrättningsplatsen, § 12

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 12.

Men deras olycka är icke ännu mogen: Afgrunden synes lika som tagit sig före, at dygd och Christendom til trotts med ständig handledning steg för steg föra dem til högsta måttet af det onda, icke annorlunda än man, för at fortplanta uplysning och dygd, leder ungdomen från de lägre Läroställen ända til Högskolorna i et Samhälle. Som Wargärningskarlar1 inskrifwas de för Soldater uti någon ledig rota, då de på en gång utfå sin lega: med den falla de i krögarenas armar, som med all beredwillighet erbjuda dem sine waror, och genom hwarjehanda tjenster bibehålla deras förtroende, och släppa dem sällan förr ifrån denna lasternas högskola, än de upslukat alla deras penningar, deras rote-ko och nästan hela torpets afkastning; hwarigenom de blifwit utliderliga, ståcklata och sturska: Hwad kunna wäl dygde-läror werka hos sådana? Hwad må wäl förmaningar uträtta? Afwande från arbete måste de lida brist på uppehälle: deras outsläckeliga bränwins begär sätter dem i oumgängeligt behof af penningar, och det måste nödwändigt fyllas. Dessa missdådare få wäl i sådant trångmål anwisning, at genom angifwelser af lönbrännerier hos Krono-betjeningen få del i angifware-lön. De försöka denna penninge-ådra, blifwa hemliga angifware på medborgare och tillika wittnen, hwarwid Hjelt, efter egen muns bekännelse, gör mened, at fälla den angifna, men får i stället för penningar et gnagande samwete, som stundom förer honom med rep i handen til skogs at hänga sig sielf, stundom med knifwen, at mörda en oskyldig nästa, och hwad en eller annan af dem får, förslår ej länge til så stora behof. Hwad återstår då? Tjufnad, röfweri och mord.


  1. vargeringsmän, reservsoldater

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: