Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: VII. Predikan

Sjunde budordspredikan, § 8

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 8.

Andra Delen.

Sedan vi nu således förklarat, hvad som här förstås med hordom och otukt, nemligen alla öfverträdelser innom och utom ägtenskapet öfver kyskhetens gränsor, åligger oss nu at efter låfven1 2) tilse, hvad det då egenteligen är, som i anledning häraf i detta budet förbjudes.

Det första som här förbjudes äro alla otuktiga tankar. Så långt hinna sällan eller aldrig någre hedniska sedo-lärare, än mindre, at de kunna visa något rätt kraftigt medel, at förbättra det onda hjertat, icke en gång våra bästa ärbarhets predikanter, som vilja dämma en bäck, utan at tilstoppa källan hvarifrån den flyter. Men vår i evighet vördade Frälsare hafver uptäckt den för oss, då han säger: af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, Math. 15:19, med mera; och säger straxt i följande vers: De äro de stycke, som besmitta människona. v. 20. Derföre förklarar Han äfven detta budet sålunda: Det var sagdt dem gamlom, Cap. 5:27,28 nemligen i Herrans Heliga lag, som utgafs på Sinai berg , Du skal icke göra hor; Men det bör ingalunda så förstås, som vore intet annat hordoms-synd, som i detta budet förbjudes, än allenast en uppenbar otrohet ägta makar emellan. Nej detta budet är af långt större helgd och vidd; Här förbjudas äfven de aldraförsta i hjertat upstigande otukts lustar: ty jag säger eder, hvilken som ser på ena quinno, til at begära henne, han hafver allaredo gjort hor med henne i sit hjerta,2 och anses derföre inför den allvetande Guden såsom en detta budets öfverträdare. Och et sundt förnuft måste härtil fulkomligen lämna sit bifall; ty under hjertats fria spel i otukten lära äfven utbrotten förgäfves hindras. Ja man kan ock nästan säga, at lasten icke så egenteligen består i utöfningen, utan i hjertats öfverträdelse af de lagar och gränsor, utom hvilka det icke får gå. Derföre förklarar äfven den Sal. Doct. Lutherus detta budet så: Vi skole frukta och älska Gud, så at vi före et renligit och tuktigt lefverne äfven med tankarna.3

Det andra som här förbjudes äro otuktiga åthäfvor. Åtbörderna äro de som nog säkert tolka hjertats beskaffenhet: Den bedröfvades ögon flyta i tårar, dess bröst suckar, och hjertats oro röjer sig öfver alt i dess ansigte, och hela kroppens ängsliga gestalt; deremot ler den gladas ögon, dess mun skrattar, och hela kroppen röres af glädje: likaledes är det ock beskaffadt med otukten, den röjer sig ofta emot det lastfulla hjertats vilja i allehanda otuktiga åthäfvor. Den okyskas ögon likna fenster,4 genom hvilka den eld kan ses i mörkret på långt håll, som brinner derinne. Är hjertat uptändt af hordoms begär, vitnar ofta den lågan derom, som lyser genom ögonen. Ty så säger Syrac: Hvad en i sinnet hafver, thet ser man på hans ögon, ehvad thet är godt eller ondt. Syr. 13:31. Och en bolersk qvinna känner man uppå hennes otuktiga syn, och uppå hennes ögon. Cap. 26:12. Och beder derföre hjerteligen sin Gud och säger: Herre Gud Fader och mins lifs-Herre, bevara mig för otuktigt öga, och vändt ifrå mig all ond lusta. Cap. 23:4,5. Det otuktiga hjertat röjer sig äfven genom lättfärdiga klädebonader, och omgänges-sätt som icke otydeligen tolka dess inre halt, och måste derföre vara Herranom en styggelse. Men denna lasten går ock så långt, at okyska människor söka med flit med sina ögon och åtbörder låcka det andra könet til otuckt med sig, såsom Apostelen Petrus märkeligen beskrifver dem: De hafva ögonen full med horeri, låta icke förmena sig syndena: och låcka til sig de ostadiga själar, och kallar dem förbannadt folk. 2 Pet. 2:14. Sådana styggelser kunna icke annat än vara förbudna på det strängaste, emedan de på ena sidan flyta af en oren själ, och på den andra upreta alt mer och mer sit eget och andras hjerta til otuckt.

3) Förbjudas här i 6:te budet äfven alla otuktiga ord och samtal. Frälsarens ord kunna äfven här tagas för grund-sanningar. Der hjertat med fullt är, deraf talar munnen: Matth. 12:34. Är det upfyldt och brinnande af Guds och Jesu kärlek, så blifver Han äfven det gladaste ämnet i samtal; och om andra ämnen handteras, drager en Gudälskande själ talet snart dit der det finner sin största lust, nemligen til denna sin själa brudgumme. Den girige handlar om sina vundna eller förlorade ägodelar, den okyske förnöjer sig i dåraktigt snack och lättfärdiga händelser, kärleks- och hor-visor och förargeliga tvetydigheter, lättfärdiga dikter, skådespel, hvilka aldrig kunna ombära kärleks-äfventyr, som likväl föregifvas uphöja folkets smak, och alstra qvicka snillen, och få namn af et menlöst skämt, och oskyldiga tidsfördrif; men måste få hos Gud et helt annat anseende, då Herren [Je]sus försäkrar, at för hvart och et fåfängt ord, vers. 36. huru mycket mera då för hvart och et lättfärdigt ord som människorna tala, skola de göra räkenskap på domedag, och af den Heliga Apostelen Paulo på det alfvarligaste förbjudes, då han skrifver til sina Ephesier: Boleri och all slemhet5 låter ibland eder icke nämnda varda, såsom helgon tilhörer;6 Och slem ord eller gäckeri, eller skämt, som icke höfves, utan hällre tacksägelser. Ephes. 5:3,4. Och intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun, utan det nyttigt är til förbättring. Cap. 4:29.

4) Förbjudas här äfven allehanda slags otuktiga gerningar, det är allehanda slags företaganden, af hvad art och beskaffenhet de ock må vara, hvarmed människorna af bägge könen söka at stilla sina olofliga och oordenteliga begärelser; hvilka i första delen nyligen af oss blefvo anförde och beviste böra höra til det allmänna förbudet: Du skalt icke göra hor. Hvarest Herren vil säga: Jag hafver inplantat uti din natur et begär, at förena dig med det andra könet, sådant är dig intet förbudet, utan det är tvert om min heliga insticktelse; fölg allenast den ordning som dig är föreskrefven, at den sker i rättan tid, i en rätt afsigt, med en rätt person och uti en laglig ordning. Men öfverskrider du den, i en eller annan måtto, så skadar du dig sielf och dina med-människor, derföre har jag härmed stiftat en lag, där alt sådant alfvarligen, under det allmänna hordomsnamnet varder förbudet, med grufveligaste hotelser öfver alla öfverträdare. Hörer då mine älskade Åhörare, hvad Apostelen Paulus äfven i gemen säger härom: Farer icke ville: hvarken bolare, eller afgudadyrkare, eller horkarlar eller de veklingar, eller dränga-skändare7 skola ärfva Guds rike;8 at förtiga flera språk9 i den Heliga Skrift, dem tiden ej tillåter at anföra.


  1. efter låfven: enligt det som utlovats
  2. jag säger eder, hvilken ... henne i sit hjerta: Matt 5:28
  3. Vi skole frukta … med tankarna.: Se Svebilius, svaret under punkten ”Hwad är thet?” för det sjätte budet. De tre sista orden ”äfven med tankarna” är tillagda av Chydenius.
  4. fönster
  5. orenhet, syndighet
  6. såsom helgon tilhörer: såsom det anstår de heliga
  7. män som ligger med andra män
  8. Farer icke ville … ärfva Guds rike: citat ur 1 Kor 6:9–10
  9. bibelställen

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: