Föregående avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 2
Följande avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 4
§. 3.
Äran är således något af aldrayttersta vigt i människliga sammanlefnaden, som, i anledning af hvad nu sagdt är, består i det förtroende vi af alla go
da förvärfvat oss, at värkeligen vara sådana, som vi utgifve oss, eller vilje blifva ansedde före. Den är hufvudgrunden til alt förtroende, til upriktig kärlek och til en ljuf sammanlefnad. Men som ingen kärlek och intet förtroende med människor är angelägnare, större och ömmare, än emellan ägta makar, eller människor af olika kön, så är ock äran icke i något mål angelägnare än här, det är, at värkeligen vara den samma emot det andra könet, som man vil gifva ut sig före: hvilken ära annors får namn af kyskhet, och såsom högst angelägen alfvarligen anbefalles i det sjette budet af Herrans Heliga Lag. Det följer nu i ordning för oss, at förklara. Men Herren sjelf af högdene gifve oss nåd dertil, at kunna göra det grundeligen, til eder allas öfvertygelse! otukts lasten är svårligen i tiltagande och rättnu nog allmän och nästan tygellös; mån man derföre ej mera torde röra vid honom? bort det, just för den orsak bör den med så mycket större alfvare beifras. Hjelp oss, hör oss då, O! milde Fader vår!
Föregående avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 2
Följande avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 4
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: