Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: VII. Predikan

Sjunde budordspredikan, § 16

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 16.

Men alt detta har jag blott anfört derföre, at en och hvar måtte för sit timmeliga och eviga väl härigenom påminnas, at förvara sit eget hjerta, och ej följa med lasternas ström, som väl en tid löper lustigt, men stupar ändteligen i förderfvets djup, och varer derom förvissade, at den svåra stunden skal en gång drabba eder, då et upväckt samvete icke mera kan tilfredsställas med åberopande på andras exempel, när edra gärningar ställas för Guds rättfärdighets klara spegel, där lasterna visa sig i sin egen förskräckeliga gestalt. Jag har äfven härmed velat visa eder angelägenheten deraf, at58 bönfalla Konungars Konung, som har människors hjertan i sina händer, och böjer dem såsom vatubeckar, det han värdigas så leda vår christeliga Öfverhet i alla dess författningar, at den Högstes ära, dygd och goda seder må derigenom befrämjas, och at et i fredsens sköte tilväxande Fosterland ej måtte invärtes förtäras af laster och den därmed förknippade Guds vrede och förbannelse.

Jag slutar då i Herrans namn mitt tal til eder i dag med Konung Davids vackra upmuntran, som består i en märkelig fråga, och et derpå lemnat tydeligit svar. Ho skal gå uppå Herrans berg? och ho kan stå i Hans heliga rum? Den oskyldiga händer hafver och renhjertad är; den ej lust hafver til lösaktiga läro, och svär icke falskeliga. Han skal undfå välsignelse af Herranom, och rättfärdighet af sins hälsos Gud, Ps. 24:3,4,5. Amen.

Originalspråk

§. 16.

Men alt detta har jag blott anfört derföre, at en och hvar måtte för sit timmeliga och eviga väl härigenom påminnas, at förvara sit eget hjerta, och ej följa med lasternas ström, som väl en tid löper lustigt, men stupar ändteligen i förderfvets djup, och varer derom förvissade, at den svåra stunden skal en gång drabba eder, då et upväckt samvete icke mera kan tilfredsställas med åberopande på andras exempel, när edra gärningar ställas för Guds rättfärdighets klara spegel, där lasterna visa sig i sin egen förskräckeliga gestalt. Jag har äfven härmed velat visa eder angelägenheten deraf, at58 bönfalla Konungars Konung, som har människors hjertan i sina händer, och böjer dem såsom vatubeckar, det han värdigas så leda vår christeliga Öfverhet i alla dess författningar, at den Högstes ära, dygd och goda seder må derigenom befrämjas, och at et i fredsens sköte tilväxande Fosterland ej måtte invärtes förtäras af laster och den därmed förknippade Guds vrede och förbannelse.

Jag slutar då i Herrans namn mitt tal til eder i dag med Konung Davids vackra upmuntran, som består i en märkelig fråga, och et derpå lemnat tydeligit svar. Ho skal gå uppå Herrans berg? och ho kan stå i Hans heliga rum? Den oskyldiga händer hafver och renhjertad är; den ej lust hafver til lösaktiga läro, och svär icke falskeliga. Han skal undfå välsignelse af Herranom, och rättfärdighet af sins hälsos Gud, Ps. 24:3,4,5. Amen.

Finska

§ 16

Mutta kaiken tämän olen tuonut esiin vain siksi, että itse kutakin näin muistutetaan oman ajallisen ja ikuisen hyvänsä vuoksi varjelemaan sydäntään ja olemaan seuraamatta paheiden virtaa, joka jonkin aikaa juoksee vikkelästi mutta lopulta syöksyy rappion syvyyteen. Voitte siis olla varmoja, että kerran teille koittaa vaikea hetki, kun herännyttä omaatuntoa ei voikaan rauhoittaa vetoamalla muiden esimerkkiin, ja kun teidän tekojanne katsotaan Jumalan vanhurskauden kirkkaassa peilissä, jossa paheet näyttäytyvät omassa kauhistuttavassa hahmossaan. Olen myös tällä halunnut osoittaa teille, miten tärkeää on58 rukoilla Kuninkaiden Kuningasta, jolla on ihmisten sydämet käsissään ja joka ohjailee niitä kuin vesipuroja, että hän suvaitsee johdattaa meidän kristillistä esivaltaamme kaikissa sen määräyksissä niin että niiden avulla edistettäisiin Korkeimman kunniaa, hyvettä ja hyviä tapoja, eikä rauhan huomassa kasvava isänmaamme tuhoutuisi sisäisesti paheiden ja niihin liittyvän Jumalan vihan ja kirouksen vuoksi.

Lopetan Herran nimessä puheeni teille tänään kuningas Daavidin kauniiseen rohkaisuun, joka koostuu painokkaasta kysymyksestä ja siihen annetusta selkeästi vastauksesta: Kuka saa nousta Herran vuorelle, kuka astua pyhään paikkaan? Se, jolla on viattomat kädet ja puhdas sydän, joka ei valheellisesti vetoa Herraan eikä vanno väärää valaa. Hänelle Herra suo siunauksensa, pelastuksen Jumala katsoo hänet vanhurskaaksi Ps. 24:3–5. Aamen.

Suom. EO

Engelska

Unfortunately this content isn't available in English

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: