Föregående avsnitt: Sjätte budordspredikan, § 8
Följande avsnitt: Sjätte budordspredikan, § 10
§. 9.
Med alt hvad således af Gud finnes stadgat til säkerhet för lifvet, är dock icke meningen den, som skulle intet straff til lifvet hafva rum ibland menniskor; ty Gud säger sjelf: Jag är en stark hämnare, som söker fädernas missgärning in på barnen alt in til tredje och fjerde led. 2 Mos. B. 20:5. Men denna hämd- eller straff-rättigheten tilkommer honom allena, och icke någon menniska, ty så säger den heliga Apostelen Paulus: Hämnens icke Eder sjelfva käre1 antingen han gör det med egen hand, såsom Samuel, då han slog de Amalekiters Konung Agag, 1 Sam. 15:33. eller genom sina underhafvande, såsom Konung David, när han befalte en af sina unga män slå den Amalekiten som kommit sin hand vid Herrans Smorda, och dräpit Saul, 2 Sam. 1:15. och det så väl i grund af detta femte budet, som ock den då redan öfver tusende år gamla allmänna folks-lagen, then som utgjuter mennisko-blod, hans blod skal ock af menniskom utgjutit varda. 1 Mos. B. 9:6. Det tilkommer äfven allom dem, som hafva tilsyn öfver andras lefnad, i synnerhet lärare, at vredgas och bestraffa lasterna och en tilväxande ogudaktighet, om de vilja undfly Elis förbannelse, för det han viste, huru hans söner bedrefvo slem ting,2 och likväl icke en gång hade sedt illa uppå them therföre. 1 Sam. 3:13. Hvilka bestraffningar likväl böra ske med mycken visdom och försiktighet, så at de öfver alt icke utmärka hat, eller härflyta af hastighet och vrede, köttsligit och oförnuftigt nit, utan hafva en synbar kärlek til grund, och intet utmärka någon bitterhet emot personer, utan deras laster.
vänner; - - ty thet är skrifvit: min är hämden, jag skal vedergällat, säger Herren. Rom. 12:19. Hvilken hämd Han likväl, at styra menniskornas ondska, intet altid utöfvar omedelbarligen, utan hafver, på det straffet skulle vara nära til hands vid sjelfva brottet, gifvit denna rättighet föräldromen öfver sina barn, i deras barna-år, öfverheten at styra sina undersåtare, och husbönderna i vissa afseenden öfver deras tjenares smärre förbrytelser; därföre säger nyssnämde Apostel, at Regenter äro Guds tjenare, och hämnare, nemligen på Guds vägnar, honom til straff, som illa gör, Cap. 13:4. och föräldrar äro likaledes af Gud anbefalta, at icke spara riset för sina barn, dock bruka det måtteligen alt til förbättring, som närmare blef utredt vid förklaringen öfver fjerde budet. Och är denna straff-rättigheten så nödvändig, at utom den, föga trygghet hvarken för vårt lif, ära eller gods skulle gifvas i menniskliga sammanlefnaden; då et af vrede och hämd, eller girighets-begär upeldat hjerta knapt sansade sig, at frukta för den i dess tanka ännu långt borta stående stora hämdedagen; hvarföre äfven straff-svärdet är af Gudi satt uti öfverhetens hand, med hårt ålagd skyldighet, at bruka det rätt, the onda til straff, och the goda til pris,
Föregående avsnitt: Sjätte budordspredikan, § 8
Följande avsnitt: Sjätte budordspredikan, § 10
Platser:
Personer: Agag David Paulus (Pawali, Saulus) Samuel Saul
Bibelställen:
Teman: