Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: VI. Predikan

Sjätte budordspredikan, § 14

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 14.

Tillämpningen.

Af detta, som nu åter i Herrans heliga Namn i enfaldighet sagt är, kunna mina i Herranom Jesu älskade åhörareinse vidden af detta budet, så väl i anseende til det hvad Herren här förbjuder såsom ock, hvad Han befaller; men lät oss icke öfverfara dessa dyra plikter med en hast, och återlemna dem åt glömskan tilbaka: lät oss icke åtnöjas därmed, at genom denna predikan hafva gjordt oss i vårt förstånd en någorlunda noga utstakning på rätta begrepet af detta bud; ty får den icke tränga sig ända til hjertat, gagnar den Eder alsintet, utan torde på räkenskapsdagen öka svårigheten af en dom, för Eder förbrytelse, då I ej en gång kunnen förebära til Eder enskyllan,1 at I icke vetat bättre; utan stanner nu här vid slutet af vår Betraktelse, och ser med häpenhet tilbaka, på den mängd af heliga plikter, som i detta budet Eder och oss allom förelägges. Jag vet vist at mången af Eder i sit lefverne gjordt en lika lätt förklaring öfver detta budet, som de skriftlärda, nämligen, at därmed ingen ting annat förbjudes, än at upsåteligen afhända sin nästa lifvet, Matth. 5:21,43. och därföre, emedan de sådant icke gjordt, säga med den egenrättfärdige Phariseen: Jag tackar tig Gud, at jag icke är någon mördare, röfvare, Luc. 18:11. eller någon annan grof missgärningsman. Men spegler Eder nu i dessa Eder i dag föreskrefne plikter, i görande och låtande, som ingalunda tåla den minsta afprutning, och dem I under sjelfva predikan funnit vara i Guds heliga ord fullkomligen och til pricka grundade, och efter hvilka både I och jag en gång skola blifva dömde. Huru hafven I dock i akttagit dessa plikter emot Eder sjelfva: Huru ömt vårdat det lekamliga eller andeliga lifvet? I svaren mig: hvem är då icke angelägen om sit lekamliga lif? Man gör ju til dess förvarande alt hvad man kan. Men jag säger tvärt om: Gud nåde oss så vist, som mången ibland oss förstör sin hälsa och förkortar sit lif. Man finner i synnerhet många af rikare och förmögnare växa up i lättja och lefva i maklighet, och ifrån barndomen smickra sin gom med kräsligheter,2 hvarigenom de aldeles försvaga sin kropp, och vi hafve talande bevis mera än et för ögonen derpå, huru somlige upoffra sig så långt åt sina omätteliga hordomsbegär, at deras kropp och lif förtäras i en högst fördömmelig köttslig vällust. Fylleris lasten hafver beklageligen tagit, och tager alt mer och mer öfverhanden, och i synnerhet bränvinets omåtteliga förtärande, som, utom det, at det gör många vettlösa och ursinniga, och utsuger all drinkarenas förmögenhet, til och med kläderna af deras kropp, förtär och försvagar äfven kroppen och inälfvorna på dem, at de antingen bortryckas hastigt genom slag, eller långsamt förtäras genom däraf upkommande vattusot3 och andra tärande plågor, eller ock måste draga fram et svagt och ömkeligit lif, sig sjelf och androm til en plåga, och genom alt sådant försvaga hela tilkommande släkter, som framfödas af så vekliga uslingar. Hvad må dock sådana svara, då Herrans röst ropar i deras samveten: Tu skalt icke dräpa, och samvetet måste ärkänna tusendetals förbrytelser i alt sådant, och tillika föreställa sig med grämelse, huru man fortskyndat på sin undergång? I ärbare och sedige, af mina åhörare, står icke längre och med förundran betrakter dessa uslingars, eller som vi i vist afseende torde våga at säga, sjelfspillingars öfverhängande olycka; utan kommer sjelfve fram och görer i dag räkenskap för Edert fögderi eller hushållning med Eder kropp. Men den ena af Eder säger: jag hafver vist budit til at vara aktsam om den, och knapt vågat mig utom dören, för at icke störa min hälsa; den andra: jag hafver ingalunda lemnat mig til lättja och vällusten, utan sökt at vara flitig och arbetsam. Rätt så: mine åhörare, men den ena hafver kunnat genom för mycket kink4 blifva klen och ömtålig, och den andra af för svårt arbete förkråssad och försvagad til sina lemmar. Hvem kan då vara nog försiktig och på alla sidor varsam om sin kropp? Vi må därföre billigt taga skulden uppå oss, bekänna våra fel och bedja innerligen om förlåtelse, för Jesu skull.

Så illa står nu vår räkning hos Gud efter detta budet, i anseende til vår kropp; men svaren mig nu äfven, huru I hafven, mine åhörare, förvarat Eder själ? En långlig, fast föga hugnande förfarenhet har nog öfvertygat mig därom, at alt för få kunna lemna mig något tydeligit svar på denna fråga. Största delen veta icke göra sig det aldra minsta begrep om vårdandet af sin själ, och de som änteligen vilja passera för slugast medgifva, at man bör förskaffa sig en försvarlig Christendoms-kunskap, och föra en dygdig vandel, med den tankan om sig sjelf, som den lagkloka ynglingen hade, då Frälsaren hänviste honom bland andra äfven på detta femte budets hållande, och säga: Alt thetta hafver jag hållit ifrån min ungdom; hvad fattas mig ännu? Matth. 19:20. Men om deras själ fått lif i Gudi eller ej, om det lifvet än är i behåll, när eller hvarigenom det är förlorat, genom hvad medel detta lifvet bör vårdas, uppehållas och tilväxa; och om de nyttjat dem eller icke, därom har man i vår Christenhet föga at vänta något svar: hvaraf nog tydeligen kan inhämtas, huru litet största delen vårdat sin själs förening med sin Gud, och hvad svårt ansvar de en gång hafva at vänta, för det de i sin blindhet och säkerhet förspilt sit eviga väl. Häpnen dock härvid mine åhörare, och begynner med bekymmer och räddhåga at fråga: ack! Hvad skal jag göra at jag må få evinnerligit lif? Matth. 19:16. och åtlyder en gång i Herrans namn Eder dyra Frälsares välsignade råd: Vinlägger Eder therom, at I kunnen, genom upriktig syndaånger, en lefvande tro och en brinnande kärlek til Eder Förbarmare Jesus, blifva med Honom förenade, och ingå igenom then trånga porten. Luc. 13:24.


  1. ursäkt
  2. läckerheter, delikatesser
  3. sjuklig vätskeansamling i kroppen, ödem
  4. pjosk

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: