Larm-Trumman om Tjänstefolkets sjelfswåld och öfwerdåd, om deras upstegrade löner, och om Jord- och Landtbrukets förfall genom dem, har nu begynt at höras mäst i hwart annat eller hwart tredje Blad af Dagligt Allehanda, i Kongl. Patriotiska Sällskapets Handlingar1 och flerestädes, då tillika liksom utkräfjes af Hans Kongl. Maj:t någon alfwarsam Författning, hwarigenom detta onda måtte hämmas.
Jag har med otålighet afbidat något swar uppå dem, och trodt at någon wille taga dessa ringaste Medborgares frihet i förswar, men förgäfwes: alla qwäda en wisa, och synas med sit rop lika såsom wilja bestorma2 Thronen och arbeta på en Författning, så skadelig för Mänskligheten, som olyckelig för Fäderneslandet och wanhederlig för Gustaf den 3:djes Frihets-tidehwarf.
Många tänkande Medborgare hafwer jag hört tala altför wackert om dessa nyttiga Medlemmars frihet, och deras Medborgerliga rättigheter, men nu är ingen af dem hemma: alla tiga och samtycka til et hotande förtryck för Medborgare:
Eller äro Utgifwarena af wåra Tidningar så ifriga i samma sak, at de aldrig släppa något fram i dagsljuset, som wore i en annan ton? jag har swårt at tro det: åtminstone tycks jag hafwa funnit Herr Utgifwaren af Dagliga Tidningarne3 så owäldug,4 som man någonsin kunnat begära; hwarföre jag äfwen med detta wänder mig til honom, öfwertygad därom, at han ej nekar det rum i sina Dagblad.
Intet måtte någon af oss wänta, at Tjänstefolket sjelf skal inför Allmänheten förswara sin sak; jag wågar säga, at knapt en enda af dem wet, at frågan om deras frihet är i högsta resning:5 hwem af dem är i stånd at skrifwa något til sit och sina medbröders förswar? Et så wärnlöst folks rättigheter måste därföre med dubbel ömhet wårdas; ty annars slår det aldrig felt, at där gärdesgården är lägst där stiger man hälst öfwer den.
Skulle jag tala af en blind ifwer, af en omåttelig egennytta, af någon mig nyligen genom en Dräng eller Piga tilfogad förargelse, eller af en otilbörlig regerings-sjuka,6 at få råda öfwer dessa, i många Husbönders ögon små kräk, efter godtycko, kunde jag til äfwentyrs snart instämma med de klagande; men då jag känner dem som Människor, som nyttiga och oumbärliga Medborgare, ser jag mig mänskligheten och Fäderneslandet förbunden, at taga dem i förswar.
De äro ju Människor och såldes af naturen wåra gelikar, födda med förnuftig själ och fri wilja, at bebo jorden, därföre böra de äfwen handteras såsom Människor. Ja! swarar du, de äro så af naturen, men de hafwa upwuxit i lättja och sjelfswåld, at de fläste af dem äro i sin grof- och dumhet wärre än fä, derföre böra de ock handteras därefter. Men får jag icke lof at erhindra: är deras grofhet upfostringens fel, så rå de sjelfwa minst därföre: hwarest hafwa de upwuxit? i ditt eller mitt hus, hos sina Föräldrar, under den eller den Lärarens handledning, under den Upsyningsman eller Förmyndare. Det är således Föräldrars, Husbönders, Lärares7 och Politiens8 skull, at de äro sådane. Men lät oss förbättra deras upfostran, så måste wi få så dygdiga Människor af dem, som wi tro oss sjelfwa wara. Eller hwad tycker du? är det icke hårdt för Mänskligheten, at de för sin usla upfostran skola ännu uslare handteras?
Betrackta wi dem åter såsom nyttiga, ja i högsta måtto oumbärliga Medborgare, och jämföra hwad rätt en Medborgare tilhörer, och hwad man nu i sina orimmeliga förslager wil tildela dem, ser saken hasklig9 ut: man wil icke just aldeles til namnet10 göra Tjenstefolket til lifegna på Lifländska wiset, men til gagnet11 nästan det samma: man wet ej sjelf wäl hurudan man wil hafwa den nya Tjenstehjons-Ordningen, men mycket wil och tror man med den skall uträttas. Man wil at Konungen skall skaffa alla Husbönder tilräckeliga Tjenstehjon, där Tjenstehjon dock ej finnas: at Konungen skall styra deras sjelfswåld och lättja, då likwäl Husbönderna i den förra Tjenstehjons-stadgan äga fullt lof, at för Tjenstehjonets fel och försummelse börja sin rättegång med dem ab executione,12 en magt den Konungen likwäl aldrig äger eller wil äga öfwer någon af sina undersåtare: och det som underligast är, när deras hugg och slag, som de nyttjat på sit folk året omkring börjar naturligt wis emellan Larsmässa och Michaelismässa13 at osa illa, så wilja de äfwen at Konungen skall genom Författningar drifwa det bort och göra den grymma och wildsinta Husbonden lika älskad med den milda och sagtmodiga,14 at de bägge lika lätt få Tjenstehjon, som dock blifwer en ren omöjelighet, och tillika högsta obillighet15 för den milda Husbonden, som då skulle nödgas sakna sin rätta, sin wälförtjenta belöning, at få wälja folk, då de andra äro nära at få ingen i sin tjenst.
Änteligen wil man ock, at wår Nådiga Konung skall fastställa en wiss års-lön för Tjenstehjon, sådan at den aldrig saknade wärkställighet, som likwäl är i sig sjelf högst obilligt, qwäfwer all idoghet och smakar af träldom.
Oskäliga16 Djur, til exempel Hästar, som nyttjas i wår tjenst, säljas ju til ganska olika priser efter sin storlek, styrka, öfning och ålder ifrån 2 til 100 R:daler stycket: samma olikheter blifwa wi warse hos Tjenstehjon, den ena gör knapt rätt för maten, en annan äger drift, förstånd och krafter at göra twå gånger så mycket som en medelmåttig arbetare: skola de då båda få lika lön? det är ju orimmeligit.
Et illa betänkt eller ock altför egennyttigt infall las17 jag härom dagen för wissa årslöner, at Kronan äfwen hafwer för sina högre och lägre Tjenstemän faststälta wissa årliga löner, hwarföre icke då äfwen för Tjenstehjonen? men den som skref detta tänkte ej så långt, at wid alla Ämbetsmäns löner är den motwigt för deras frihet, at de ej behöfwa söka den eller kunna de ock taga afsked; och få Tjenstehjonen behålla samma frihet, så må man stadga års-löner så låga man wil, utan rubbning i deras frihet, men tages denna motwigt bort, hafwa de med det samma förlorat sin frihet. En Slagtare, en Bagare hafwa sina Taxor, som dock ej annat äro än fölgder af sammansättningar,18 men de äro föränderlige efter tider och omständigheter. Ämbeten19 få för sina Magistrater20 wisa hwad för dem blifwer möjeligit och omöjeligit, de kunna ock influera ofta på Taxorna, och änteligen om de icke ens gå ut därmed, få de hälst upsäga sin handtering och söka föda på annat sätt. Men at på Tjenstehjonens arbete fastställa en ewärdelig taxa, dem ohördan,21 och med hot af fängelse eller stryk sätta dem i tjenst för den lön, smakar starkt af träldom.
Man glömmer förhöjningen af räkne-wärdet,22 wissa för dem oumbärliga warors stegring, och i synnerhet den politiska grundsanning, at brist altid förorsakar dyrhet; man klagar öfwer brist på Tjenstefolk och likwäl wil man hafwa dem för hundköp.23 Wi hafwa för litet arbetare och likwäl tåla wi ej at Drängar och Pigor finge sitta i Backstugor, gifta sig och framföda arbetare åt oss. Hwarifrån skola de då komma? intet rägna de från skyn, och intet komma de eller utifrån, om ej frihet och höga löner låcka dem hit.
Det är underligit, at man begärar sådana författningar, som skola aldeles hämma Tjenstehjonens rymmande utur sin tjenst, då likwäl i de förra Författningar är gjordt redan allt som i den wäg kan göras, och de rymma lika wäl. Jag wågar påstå at om hela Swenska Armeen til häst och fot utgjorde en Cordon24 omkring Rikets gränsor, kunde likwäl rymmandet utur Riket därmed aldrig hämmas, utan måste Danmark, Norige, England, Holland, Ryssland och Tyskland, årligen hämta rika skörder af arbetare från Swerge, just i den mån de här trugas med lått,25 ringa löner, hugg och slag och annat dylikt kram.26 Men sådant förstå ej wåra Pseudopolitici,27 de wilja allenast släcka sin harm på Tjenstehjonen, och då tro de at Swerige skall blifwa et lyckeligit Rike: de se icke längre, utan i sin ifwer arbeta uppå Författningar, som ännu mera måste utblotta oss på folk, och hindra wår Nådiga Konung at njuta den wesendteligaste hugnad, at se de nyttigaste, de wärnlösaste Medborgare trifwas under Dess Mildhets-Spira.
Hwarest skulle wäl Lagar af så förwänd wärkan inpassas i Gustaf Den Tredjes Äro-rika Lefnadslop? hwad djup förundran skulle Människo-slägtets förswarare icke i hela Europa falla uti, när de blefwe warse, at Swerige, som i de mörka tider gifwit Europa nästan hela sin frihet, i wår uplysta tid skulle begynna at utwidga mörker och träldom öfwer sit slägte.
Til det förswar som Människligheten och en rätt Borgerlig frihet utkräfwer, må detta wara en liten
Prodromus.28
Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
Platser: England (Engeland, Ängeland, Ängelland, Ängland) Europa Holland (Hålland) Norge (Norige, Norrige) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Tyskland Danmark (Dannemark) Ryssland
Personer: Gustav III (Gustaf d:n 3:die, Konung Gust. den 3) Pfeiffer, Johan
Bibelställen:
Teman: