Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: IX. Predikan

Nionde budordspredikan, § 3

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 3.

Men orsakerna härtil må vara hvilka som hälst, så blifver dock det en handgripelig sanning, at hela vår människliga sammanlefnad i högsta måtto skadas derigenom, när vi anses annorlunda bland våra medmänniskor, än vi värkeligen äro beskaffade. En prägel på något mynt, som ej instämmer med dess inre halt, blifver altid et bedrägeri, at beröfva undersåtare deras egendom; men intet bedrägeri kan vara skadeligare, än då den yttre stämpeln på människorna är aldeles olika med deras invärtes beskaffenhet. Bedragaren i sin fula gestalt är aldrig så farlig, som då han får gömma sin list under ärans mantel: dygdens stämpel lämnar tjufven många tillgångar til andras egendom, som då lättast kan blifva hans rof, när ägaren tror honom om godt. Den under kyskhetstäcket dolda otuckten sårar lättast en obeväpnad dygd, och en Amasa kan ju intet plötsligare dö, än genom Joabs svärd, som under et ömt broders namn dolde en arg själ och et blodtorstigt hjerta. 2 Sam. 20:9,10. Icke mindre blifver människligheten lidande, när dygden svärtas och oskulden saknar sitt försvar. Den sanna äran ser sig då misstänkt på alla sidor, och måste umbära det medborgerliga biträde och förtroende, hvartil dygden gjordt henne sjelfskrefven, och i ryktets bok med smärta se sitt namn ibland bedragare, äfven utur stånd satt, genom förlorat förtroende, at biträda andra, som hon sjelf önskade.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: