Föregående avsnitt: Nionde budordspredikan, § 11
Följande avsnitt: Nionde budordspredikan, § 13
§. 12.
Änteligen och för det femte förbjuder Gud at komma ondt rykte på vår nästa, det är at genom helt osanna och aldeles updiktade beskyllningar förklena nästans goda namn och rykte. Källan til denna last är et argt och afvundsfullt hjerta, ty Paulus säger märkeligen, at kärleken förtörnas icke, och tänker intet argt. 1 Cor. 13:5. Men där vreden är i hjertat, där tänker man uppå, huru man må skada göra, och då måste äfven tungan tjena til et mordvapen, at icke allenast svärta nästans göromål genom baktal, utan at äfven angripa nästans goda namn och rykte med uppenbara lögner och försmädelser; tilvita honom oförskylt hvarjehanda slags laster och nedrigheter, för at afskära honom224 den ära och aktning han annars äger bland medborgare, upspinna sjelf allehanda slags falska rykten, eller ock upsnappa dem af andras mun, och med begärlighet utsprida dem sedan bland andra. Konung David liknar denna last vid en eld i enebärsträ, och beder innerligen sin Gud, at han ville frälsa honom ifrån lögnaktiga munnar och ifrån falska tungor. Ps. 120:2,4. Han kallar dem lejon, och säger: Jag ligger med mina själ ibland lejon - - theras tänder äro spjut och pilar, och theras tungor skarp svärd. Ps. 57:5. Hit hörer ock at med en god mine kunna afhöra sådana försmädelser och mordskått, utan at motsäga dem och taga nästans ära i försvar, eller åtminstone gifva sitt missnöje däröfver tilkänna; hvilket alt uttryckeligen af Gud förbjudes, då det heter: Tu skalt icke vara en baktalare ibland titt folk - - ty jag är Herren. 3 Mos. B. 19:16. Och Apostelen Petrus förmanar och säger: Så lägger nu bort all ondsko och alt svek, - - och afvund, och alt förtal. 1 Ep. 2:1. Och Jacob säger: Förtaler icke hvarannan käre bröder. Cap. 4:11. Detta räknas af Apostelen Paulo ibland de vederstyggeligaste och hedniska laster. Rom. 1:30. Ja den är äfven af alla ärbara hedningar ansedd för en styggelse; och Syrac yttrar sig märkeligen om den,225 då han säger: En tjuf är en skändelig ting, men en belackare är mycket slemmare.1 Cap. 5:17.2 Han förmanar hvar och en at taga sig til vara för den samma, och lägger et kraftigt skäl dertil då han säger: Belackare komma på ändalycktone3 til skam. Cap. 6:1. Välsignade i Herranom! den är ock en aldeles djefvulsk last; och försmädaren ikläder sig aldeles hans vederstyggeliga gestalt; ty han var den, som med lögn först svärtade Guds evig sanning för Eva, til en obotelig olycka för hela vårt slägte. 1 Mos. B. 3:4,5. Han beskrifves som en belackare på den trogna och tåliga Hiob,4 Cap. 1:9. 2:5. och heter än the trognas åklagare, Upp. B. 12:10 och derföre af sjelfva sanningenes mun kallas en mandråpare af begynnelsen och lögnenes fader. Joh. 8:44.
§. 12.
Änteligen och för det femte förbjuder Gud at komma ondt rykte på vår nästa, det är at genom helt osanna och aldeles updiktade beskyllningar förklena nästans goda namn och rykte. Källan til denna last är et argt och afvundsfullt hjerta, ty Paulus säger märkeligen, at kärleken förtörnas icke, och tänker intet argt. 1 Cor. 13:5. Men där vreden är i hjertat, där tänker man uppå, huru man må skada göra, och då måste äfven tungan tjena til et mordvapen, at icke allenast svärta nästans göromål genom baktal, utan at äfven angripa nästans goda namn och rykte med uppenbara lögner och försmädelser; tilvita honom oförskylt hvarjehanda slags laster och nedrigheter, för at afskära honom224 den ära och aktning han annars äger bland medborgare, upspinna sjelf allehanda slags falska rykten, eller ock upsnappa dem af andras mun, och med begärlighet utsprida dem sedan bland andra. Konung David liknar denna last vid en eld i enebärsträ, och beder innerligen sin Gud, at han ville frälsa honom ifrån lögnaktiga munnar och ifrån falska tungor. Ps. 120:2,4. Han kallar dem lejon, och säger: Jag ligger med mina själ ibland lejon - - theras tänder äro spjut och pilar, och theras tungor skarp svärd. Ps. 57:5. Hit hörer ock at med en god mine kunna afhöra sådana försmädelser och mordskått, utan at motsäga dem och taga nästans ära i försvar, eller åtminstone gifva sitt missnöje däröfver tilkänna; hvilket alt uttryckeligen af Gud förbjudes, då det heter: Tu skalt icke vara en baktalare ibland titt folk - - ty jag är Herren. 3 Mos. B. 19:16. Och Apostelen Petrus förmanar och säger: Så lägger nu bort all ondsko och alt svek, - - och afvund, och alt förtal. 1 Ep. 2:1. Och Jacob säger: Förtaler icke hvarannan käre bröder. Cap. 4:11. Detta räknas af Apostelen Paulo ibland de vederstyggeligaste och hedniska laster. Rom. 1:30. Ja den är äfven af alla ärbara hedningar ansedd för en styggelse; och Syrac yttrar sig märkeligen om den,225 då han säger: En tjuf är en skändelig ting, men en belackare är mycket slemmare.5 Cap. 5:17.6 Han förmanar hvar och en at taga sig til vara för den samma, och lägger et kraftigt skäl dertil då han säger: Belackare komma på ändalycktone7 til skam. Cap. 6:1. Välsignade i Herranom! den är ock en aldeles djefvulsk last; och försmädaren ikläder sig aldeles hans vederstyggeliga gestalt; ty han var den, som med lögn först svärtade Guds evig sanning för Eva, til en obotelig olycka för hela vårt slägte. 1 Mos. B. 3:4,5. Han beskrifves som en belackare på den trogna och tåliga Hiob,8 Cap. 1:9. 2:5. och heter än the trognas åklagare, Upp. B. 12:10 och derföre af sjelfva sanningenes mun kallas en mandråpare af begynnelsen och lögnenes fader. Joh. 8:44.
§ 12
Lopuksi ja viidenneksi Jumala kieltää lähimmäisemme maineen mustaamisen, siis sen, että täysin väärien ja siten tekaistujen syytösten avulla halvennetaan lähimmäisen hyvää nimeä ja mainetta. Tämän paheen lähde on paha ja kateellinen sydän, sillä Paavali sanoo painavasti; että rakkaus ei katkeroidu eikä ajattele pahaa9 1. Kor. 13:5. Mutta kun sydämessä on viha, niin silloin miettii, miten voisi tehdä vahinkoa, ja silloin myös kieli kelpaa murha-aseeksi, niin ettei ainoastaan mustata lähimmäisen tekemisiä parjaamalla takanapäin vaan kajotaan myös hänen hyvään nimeensä ja maineeseensa ilmiselvillä valheilla ja herjauksilla. Väitetään aiheettomasti hänellä olevan kaikenlaisia paheita ja alhaisia piirteitä, jotta häneltä riistettäisiin224 se kunnia ja arvostus, jota hänellä muutoin kansalaisten keskuudessa on. Keksitään itse kaikenlaisia vääriä huhuja tai siepataan niitä toisten suusta ja mieluusti levitetään niitä sitten toisillekin. Kuningas Daavidin vertauksessa tämä pahe onkin kuin tuli katajapuussa, ja hän pyytää hartaasti Herraansa: Pelasta minut valehtelijoiden käsistä, varjele heidän petollisilta puheiltaan10 Ps. 120:2,4. Hän kutsuu niitä leijoniksi ja sanoo: Ympärilläni on leijonia – – – Niiden hampaat ovat kuin keihäät ja nuolet, niiden kieli kuin miekan terä Ps. 57:5. Tähän kuuluu myös se, että voi piittaamatta kuunnella sellaisia solvauksia ja murhaavia laukauksia, ilman että sanoo vastaan ja ryhtyy puolustaman lähimmäisen kunniaa, tai ainakin ilmaise tyytymättömyyttään tällaisesta, minkä Jumala täysin selvästi kieltää sanoessaan: Älä kulje panettelemassa heimolaisiasi – – – Minä olen Herra 3. Moos. 19:16. Apostoli Pietari kehottaa sanoen: Jättäkää siis kaikki pahuus ja vilppi – – – ja kateus ja kaikki panettelu 1. Piet. 2:1. Ja Jaakob sanoo: Älkää panetelko toisianne, veljet Jaak. 4:11. Apostoli Paavali pitää tätä yhtenä iljettävimpänä ja pakanallisena paheena Room. 1:30. Myös kaikki kunnialliset pakanat pitävät sitä kauhistuksena ja Sirak sanoo siitä painokkaasti:225 Varasta odottaa häpeä, kaksinaamaista armoton tuomio Sir. 5:14.11 Hän kehottaa itse kutakin pitämään varansa sen suhteen ja perustelee tätä voimallisesti sanoessaan: Panettelijat joutuvat loppujen lopuksi häpeään12 Sir. 6:1. Siunatut Herrassa! Tämä onkin todella pirullinen pahe, ja herjaaja pukeutuu paholaisen kauhistuttavaan hahmoon, sillä hänhän oli se, joka valheellaan alussa mustamaalasi Jumalan ikuista totuutta Eevalle, koko sukumme korvaamattomaksi onnettomuudeksi 1. Moos. 3:4–5. Hänet kuvataan uskovan ja kärsivällisen Jobin parjaajaksi Job 1:9, 2:5, ja häntä sanotaan myöskin uskovien syyttäjäksi Ilm. 12:10. Siksi itse totuuden suulla sanotaankin, että hän on ollut murhaaja alusta asti sekä valheen isä Joh. 8:44.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Nionde budordspredikan, § 11
Följande avsnitt: Nionde budordspredikan, § 13
Platser:
Personer: David Eva Jakob (Jacob) (NT) Jesus Syrak (Syrac, Syrach) Job (Hiob, Hjob) Paulus (Pawali, Saulus) S:t Petersburg (Pettersborg, Pettersburg)
Bibelställen:
Teman: