Föregående avsnitt: Nionde budordspredikan, § 11
Följande avsnitt: Nionde budordspredikan, § 13
§. 12.
Änteligen och för det femte förbjuder Gud at komma ondt rykte på vår nästa, det är at genom helt osanna och aldeles updiktade beskyllningar förklena nästans goda namn och rykte. Källan til denna last är et argt och afvundsfullt hjerta, ty Paulus säger märkeligen, at kärleken förtörnas icke, och tänker intet argt. 1 Cor. 13:5. Men där vreden är i hjertat, där tänker man uppå, huru man må skada göra, och då måste äfven tungan tjena til et mordvapen, at icke allenast svärta nästans göromål genom baktal, utan at äfven angripa nästans goda namn och rykte med uppenbara lögner och försmädelser; tilvita honom oförskylt hvarjehanda slags laster och nedrigheter, för at afskära honom1 Cap. 5:17.2 Han förmanar hvar och en at taga sig til vara för den samma, och lägger et kraftigt skäl dertil då han säger: Belackare komma på ändalycktone3 til skam. Cap. 6:1. Välsignade i Herranom! den är ock en aldeles djefvulsk last; och försmädaren ikläder sig aldeles hans vederstyggeliga gestalt; ty han var den, som med lögn först svärtade Guds evig sanning för Eva, til en obotelig olycka för hela vårt slägte. 1 Mos. B. 3:4,5. Han beskrifves som en belackare på den trogna och tåliga Hiob,4 Cap. 1:9. 2:5. och heter än the trognas åklagare, Upp. B. 12:10 och derföre af sjelfva sanningenes mun kallas en mandråpare af begynnelsen och lögnenes fader. Joh. 8:44.
den ära och aktning han annars äger bland medborgare, upspinna sjelf allehanda slags falska rykten, eller ock upsnappa dem af andras mun, och med begärlighet utsprida dem sedan bland andra. Konung David liknar denna last vid en eld i enebärsträ, och beder innerligen sin Gud, at han ville frälsa honom ifrån lögnaktiga munnar och ifrån falska tungor. Ps. 120:2,4. Han kallar dem lejon, och säger: Jag ligger med mina själ ibland lejon - - theras tänder äro spjut och pilar, och theras tungor skarp svärd. Ps. 57:5. Hit hörer ock at med en god mine kunna afhöra sådana försmädelser och mordskått, utan at motsäga dem och taga nästans ära i försvar, eller åtminstone gifva sitt missnöje däröfver tilkänna; hvilket alt uttryckeligen af Gud förbjudes, då det heter: Tu skalt icke vara en baktalare ibland titt folk - - ty jag är Herren. 3 Mos. B. 19:16. Och Apostelen Petrus förmanar och säger: Så lägger nu bort all ondsko och alt svek, - - och afvund, och alt förtal. 1 Ep. 2:1. Och Jacob säger: Förtaler icke hvarannan käre bröder. Cap. 4:11. Detta räknas af Apostelen Paulo ibland de vederstyggeligaste och hedniska laster. Rom. 1:30. Ja den är äfven af alla ärbara hedningar ansedd för en styggelse; och Syrac yttrar sig märkeligen om den, då han säger: En tjuf är en skändelig ting, men en belackare är mycket slemmare.
Föregående avsnitt: Nionde budordspredikan, § 11
Följande avsnitt: Nionde budordspredikan, § 13
Platser:
Personer: David Eva Jakob (Jacob) (NT) Jesus Syrak (Syrac, Syrach) Job (Hiob, Hjob) Paulus (Pawali, Saulus) S:t Petersburg (Pettersborg, Pettersburg)
Bibelställen:
Teman: