Föregående avsnitt: Nionde budordspredikan, § 9
Följande avsnitt: Nionde budordspredikan, § 11
§. 10.
För det tredje förbjuder Gud i detta budet i synnerhet at förråda nästan; ty säger den sal. Lutherus: vi skole så frukta och älska Gud efter det åttonde budet, at vi icke förråde vår nästa;1 det är, intet af lättsinnighet, högmod, girighet eller hat uptäcka2 något sådant, hvarigenom nästan, som förtrodt oss något, kunde tilflyta någon skada, där Guds ära och våra medmänniskors väl icke sådant af oss utkräfja. Hit höra flera vederstyggeliga företaganden, såsom at genom list och en förstäld redlighet stjäla sig til sin nästas förtroende, at genom eder och försäkringar göra honom än mera försäkrad derom, och at sedan missbruka det samma til en annans fördärf; hvilket intet annat är, än at genom list låcka sin broder at lemna sitt vapen i sin fiendes hand, som sedan sårar den obeväpnade med sitt eget svärd. Förtroendet är högst oumgängeligt til en lycklig sammanlefnad med människor, och vi finna huru upmuntrande det är för oss sjelfva, at hafva någon den vi kunne öpna vårt innersta före; missbruket af detta vårt förtroende heter således förräderi; och sker först då nästan den vi förtrodt oss åt, tilfogar oss någon skada genom det han röjer våra anslag, hemliga göromål, fel eller anläggningar. Derom säger Salomo: Uppenbara icke ens annars hemlighet. Ordspr. B. 25:9. Och en baktalare röjer hvad han hemligen vet, men then et trofast hjerta hafver han döljer thet. Cap. 11:13. Och det är högst beklageligt, at en Rodocus3 än bland vår tids Christna hafver många bröder. 2 Macc. B. 13:21. För det andra förrådas ägodelar, riken, städer och fästningar, at antingen förvärfva sig ära och rikedomar, eller at hämnas förmenta enskilta oförrätter; hvarpå tideböckerna upgifva de bedröfveligaste vedermälen. För det tredje förrådas vi til våra egna personer, då förrädaren med list antingen lemnar oss i våra fienders händer, eller ock sjelf genom sina illgrep skadar oss. Hvaröfver Herren klagar genom Propheten, och kallar sådana en arg hop, ther then ena brodren undertrycker then andra, och en vän förråder then andra, Jer. 9:2,4. så at en Simson måste blifva et rof för the Philisteer genom Delila; Dom. B. 16:18. och Jesus sjelf för öfversta Presternas blodtörst, genom Judæ Ischariots grufveliga förräderi. Luc. 22:47. För det fjerde sker ock förräderi med andras bref, då de olofligen upbrytas och nyttjas at fälla någon med, eller ock at utsprida de hemligheter, som uti dem blifvit oss förtrodda. Denna förräderis lasten är så vederstyggelig, at hedningarna hafva ryst för den samma och kallat den aldeles omänsklig, och räknar Syrac den samma ibland de tre förskräckeliga tingen som äro värre än sjelfva döden, Cap. 26:5,6,7. hvarföre han ock säger, at falske och arge munnar äro förbannade. Cap. 28:15. Och alla tiders Historier bära mångfalliga vitnesbörder derom, huru denna förbannelsen fölgt förrädare tätt på hä larna; hvarunder likväl en ordentelig angifvelse af grofva laster, eller uptäckande af de ogudaktigas råd at göra någon skada, ingalunda bör begripas.
Föregående avsnitt: Nionde budordspredikan, § 9
Följande avsnitt: Nionde budordspredikan, § 11
Platser:
Personer: Delila Jesus Syrak (Syrac, Syrach) Judas Iskariot (Ischarioth, Judæ Ischariot, Judæ Iscariot, Judas Ischariot) Rodokos (Rodocus) Salomo (Salomon) Simson
Bibelställen:
Teman: