Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
126.
Upl. d:n 15. Mart. 1766.
Ödmiukt Memorial.
Under det Riksens Högl. Ständer syslosättas med botande af de sår, som en lång tid tärt styrckan i wår Riks kropp synes äfwen wara angelägit, at wända ögonen på sielfwa menigheten, såsom den der utgör wesenteligaste grundwalen til ett Samhälles styrcka och bestånd.
Ett allmänt trångsmål om brödföda och en excessiv1 dyrhet på spannemål witna at här är nöd på färde för den fattiga.
En i framflutna tider owanlig penninge brist, som nu är allmän och påtagelig ökar så märckeligen2 faran härwid, at om Riksens Högl. Ständer ei wända ett medlidande öga til sina trängda medbröder, och straxt räcka dem en hielpsam hand, så är faran wärdt at all annor3 hielp kommer för sent och den usla emedlertid försmächtar.4
Det glädie rop, hwarmed allmänheten emottagit och beledsagat dessa Ständers göromål, och det hopp de giordt sig om sitt Fädernes lands räddning derigenom skulle då förwandlas i en ömkelig klagan och tårar.
Nation har updragit oss hela sitt förtroende. Folckets ögon stå uppmärcksamma på alla wåra göromål, och fattiga Medborgare wänta af oss undsättning.
Ingenting är som mera kan intaga menighetens sinne, än då lifwets förnödenheter aldrig tryta. Lifwet är det Käraste, men förloras inom några dagar när födan ei är til fångs.5
Flera medel gifwas wäl, at mota detta onda, af hwilcka inga böra försummas; Ty nu behöfwas de alle sammans: Men för denna gången will6 försökt och påliteligit.
jag allenast föreslå ett, såsom tilföreneÅr 1741: funno Riksens Högl. Ständer, huru brist och dyrhet på spannemål trykte Rikets undersåtare, och woro derföre högst angelägna at rädda dem utur nöden.
Säkraste och snaraste botemedlet fants bestå i spannemålens och matwarornas friare införsel: I anledning hwaraf Hans Kongl. Maij:st under d:n 12: Februarii samma år genom öppet Påbud genast lämnade alla utländska, så wäl som inhemska tilstånd och frihet, at med fremmande skepp och farkostar, ifrån hwad ort de wara måge, til Swerige och Finland införa spannemål emot samma tuls och umgälders ärläggande, som för Swenska skepp och farkostar betalas.7
Härigenom blef ei allenast Riket försedt med en ansenlig myckenhet spannemål, utan såldes den äfwen til ganska civilt8 pris.
Nu är nöden dubbel. Här är ei allenast brist på spannemål förhanden, utan ock på penningar och wäxlar, at införskrifwa före, och de som äga deraf nå9 priset för den fattiga til det högsta.
got förråd sättas dymedelst i stånd, at dyrcka upJag underställer altså wördsammast om icke Högwördigste Herr ArchiBiskoppen10 och det Högwyrdiga Ståndet finna ett lykadant expedient11 nu wara högst nödigt, at til nästkommande Michaelisdag12 widtaga, och i sådan händelse detta sitt beslut ei allenast genom extr: Protocolli13 de öfrige respective Stånden straxt communicera utan ock genom Deputation14 målet til skyndsamt afgörande anmäla.
Sådan Mennisko-Kärlek och Ömhet för den fattiga, hwars nöd Högwördiga Ståndet bäst lärt känna, hedrar och mäst wårt Stånd, och skall i en framtid, ehwad wälfningar ock kunde existera befria oss från tillmälen15 af försummelse och Kallsinnighet i Rikets närwarande betrykta tilstånd.
Stockholm d:n 16 Martii 1766: Anders Chydenius.
Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
Platser: Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Finland
Personer: Beronius, Magnus
Bibelställen:
Teman: