Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Koncept till Religionsfrihet

Koncept till Religionsfrihet

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

D. 17 Dec. 1778.

52.

I en tid, då Sverige, under en mild och vis regering, är nästan det enda rike i Europa som åtniuter en fullkomlig in- och utvärtes frid, kunna våra hiertan ej annat än blöda öfver de förskräkliga olyckor, vedervärdigheter och förföljelser som nu häftigt utbreda sig öfver större delen af verlden.

Månne då någon ting kunde vara mera välbetänkt, mera enligt med en rätskaffens christelig Kärlek för alla menniskor i gemen, mera instämmande med den ädla frihets och enighets anda som anstår et sällt1 folk, och, torde hända, äfven med vårt eljest goda men folkfattiga Fäderneslands sanskyldige interesse, än om vi, vid et sådant tilfälle, med ömhet öpnade våra armar mot alla de olyckelige som redan äro eller blifva i hela den öfriga delen af verlden antingen utan fristad i sine fädernesland, eller genom afsky för andres grymhet och våld, emot dem kalsinnige? Månne, i en tid, då vår invärtes sällhet genom den af Försynens hand oss tilsände stora välsignelse i vårt Konunga Hos,2 i hela nationens hiertan väkt en täflan til barmhertighets verk och ädla gerningar, månne då, säger jag, någon föresats kunde vara det Högv. Stånd. värdigare, än at genom underdånig anhållan och tilstyrkan söka förmå vår milda Konungs hierta til en sådan allmän nåd emot menniskoslägtet, emot nästan, Guds ädlaste verk, af hvad stånd, ålder, kön eller trosbekännelse den helst vare månde.

Jag vågar tro, at lika som Kärlek och miskundsamhet3 i alla afseenden åligger dem som hafva sig det Hel. prediko embetet ombetrodt, och likasom det visserligen är deras skyldighet at derutinnan förelysa andra med goda efterdömen, så skulle ock det Högv. Pr. St:ts underdåniga bön icke blifva kraftlös utan finnas värdig någon upmärksamhet hos en Konung, hvilkens goda hierta och ädla siäl ej annat kan, än med välbehag anse alla de förslager som leda til Fäderneslandets upkomst och människoslägtets rädning.

De fördomar äro, Gudi lof! länge sedan skingrade, som i fordna tider velat genom förföljelser utrota villomeningar. Erfarenheten och alla tiders Historia ådagalägga ovedersägligen at under Guds välsignelse äro mildhet, tålsamhet,4 uplysning och en sagtmodig undervisning de enda medel som rätteligen kunna omvända vilsefarande menniskor. Och vare långt ifrån Oss alla som utgöra Sveriges Rikes Presterskap, det misstroende til Guds uppenbarade Ord och vår Hel. Evangeliska Lära, at vi skulle befara någon des rubning derigenom, at fremlingar af andre religioner som således kunde inkomma at bland oss nedslå sina bopålar, skulle icke vilja genast den samma antaga, utan i stilhet och späkt5 efter hvar sin öfvertygelse dyrka den evige och alsmägtige Guden, alles vår Fader. Nej! icke är Stockholm blefvet Calvini tilhängare6 ehuru der i flere år varit offentelig Gudstienst för de så kallade Protestanter! Icke är Danmark Judiskt, fast detta osälla folket der lefver i fred och besöker sina synagoger offenteligen! Icke är Preusen Romersk Catholsk, fast desse och alle fremande trosförvanter der idka ofentelig Gudstienst!

Mit allerödmiukaste hemställande är således, at det Högv. Stånd, skulle, i samråd med de öfrige Respect. Stånden hos H:s M:t i underdånighet anhålla, det täktes H:s M:t för nu och alla tilkommande tider mildeligen förordna:

1:o At alla Fremlingar, af hvad Stånd, ålder, Kön eller trosbekännelse som helst, hvilka hädanefter vilja i Sverige och des underliggande provincer, Pommern allena undantaget, inflytta, at derstädes nedslå sit bo och sig ärligen nära, skola dertil ega fullkomlig frihet, med allernådigste tilsägelse af samma Konungsliga beskydd och huldhet, som alle andre Sveriges undersåtare, ifrån den dag de Kongl: M:t tro och lydno svärja;7 hvilket kunde ske vid Rådstufvu Rätt i den första stad dit de vorde ankommande: Och skulle fördenskul vid gränse-orterne icke göras minsta svårighet för pass,8 utan kunde allenast efterfrågas, och för vidare tilfällig underrättelse noga annoteras,9 hvilka dermed varit försedde eller icke. Dock skulle denna tilsägelse icke komma dem til godo, som, innom någon viss tid efter sin ankomst, blefvo öfvertygade10 at för grofva brott vara från sine hemorter förrymde.

2:o) At alla inkommande Fremlingar skulle af Konungen försäkras om fullkomlig samvets frihet, för sig, sina barn och efterkommande, och at få ostördt och offenteligen, dock med sedighet och utan at göra våre infödda menigheter11 förargelse, idka hvar sin gusstienst,12 samt af sine egne Präster låta sig viga, döpa, begrafva etc. efter hvarje religions och nations öflige13 sed. Dock med alfvarlig och sträng tilsägelse för dem alle, andelige och verldslige, at hvarken offenteligen eller hemligen förleda eller söka förleda någon til affall från den rena Evangeliska Lutherska läran; hvarå hårdt straff både för den förförande och den som låte sig förföras, kunde blifva utsatt; och torde efter min tanke, all egendoms confiscation och evinnerlig landsflygt vara dertil tienligast. Och skulle likaledes deras Andelige vara strängt förbudne at icke befatta sig med några Presterlige förrätningar i de infödde menigheterne.

3:o) At Desse inkommande fremlingar skulle hafva lof at [i] städer och på land, ehvarest de kunna sig nedsätta, opåtaldt idka hvar och en den slögd, konst eller vetenskap han kan och förstår: Dock skulle de i synnerhet, så vida utan tvång möjeligit vore, förmås at antaga sig jordbruk, och, om deras antal blefve för stort, samhälls vis flytta til de i Riket varande mäst obebodde men til cultur14 tienlige ställen, hvarest de, om ibland dem icke vore folk af penninge styrka, borde genom förlag15 och understöd i början hielpas, och kunde sedan, snartnog, genom flit och arbete, af stora ödemarker tildana frugtbara provinser. Och borde deras flit i denna vägen med största omsorg väckas och upmuntras, såsom hvarigenom nya skatter för hela riket efterhanden kunde upkomma.

I anledning af ofvanstående 2:e moment torde jag ännu i ödmiukhet få tillägga et i mit tycke bevekande skäl. Alla religions tvång oaktadt, finnes i Sverige en myckenhet fremmande tros-förvanter, egentligen af lägre classen folk, såsom Soldater och fabriks-folk m.fl. och då så okunnige menniskor gerna äro vidskepelige, hvarifrån och til grof ogudaktighet, Gudi klagadt, ofta är en kort väg: Ho16 vet då, om icke just i religions tvången, som göra tusende slags hinder i deras giftermål, och som förbiuder dem at i den tro de sielfve idka upföda sina barn, just ligger förborgad en källa til många grufveliga brott och synder som hos oss taga öfverhanden, och hvilka ifrån dem kunnat blifva bland vårt eljest sediga folk utspridde, såsom lösaktighet, många stumma synder, och i synnerhet Barna-mord. Månne icke t.ex. en Fanatisk Catolsk moder, som i sin blindhet tror at ingen Luthersk Evangelisk kan blifva salig, tror sig göra sit barn en stor välgerning, då hon antingen i moderlifvet eller strax efter födslen afhänder det lifvet: Jag rys vid denna tanka och alla des fölgder, och jag önskar, at ingen af et blindt och öfverdrifvit nit måtte blifva oskyldigt saker17 til sådana och flera styggelser.

Alt detta öfver[?]mas det Högw. Stånd:s ömma behiertande och pröfning etc.


  1. lyckligt
  2. stora välsignelse i vårt Konunga Hos: kronprinsen Gustav Adolf hade fötts 1.11.1778
  3. barmhärtighet
  4. tålamod
  5. i stilhet och späkt: på ett fridsamt sätt
  6. Calvini tilhängare: kalvinistiskt
  7. tro och lydno svärja: genom att svära tro och lydnad till regenten blev man hans undersåte
  8. icke göras minsta svårighet för pass: inte krävas inresetillstånd
  9. antecknas
  10. blefvo öfvertygade: kunde bevisas
  11. infödda menigheter: egna församlingar
  12. gudstjänst
  13. vanliga
  14. odling
  15. startkapital, lån
  16. vem
  17. orsaken

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: