Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 38
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 40
§ 39.
Hvad våra Landsvägar och Gästgifverier beträffar, så är det [vis]t at Landtmannen genom dem är ganska svårt b[etryck]t, at hålla vid macht en Landsväg, den resande allena bor[de u]nder hålla; men på hvad sätt sådant e[gen]teligen bör ske är lättare sagt än värkstält. Sådant syne[s ei lå]ta sig göra annorlunda, än då bomar göras öfver Lan[dsvägen] at ingen får passera den uta[n] at derföre betala vid bo[marna] viss afgift til Landsvägens reparation, olika för R[idande,] olika med Kärra eller Chaise1 och olika med vagn, för [hvilcka] peningar sedan måste legas2 arbetare, at sä[tta v]ägen om [vå]rarna i stånd, och vid bristfälligheter reparera den, [men detta] förslag är ingalunda utan sina svårigheter: Såsom hvarest så[dana] bomar borde stå? mån ei hälst vid gästgifvare gårdarna, och hvil[cka] sedan passade up de samma, som kunde emottaga medlen och antingen förvara dem sielf eller uti en sparbössa för hvilcka Brofogden borde anstalta om väga lagningen; ty det är ingalunda nog dermed, at de betala, som nytja Gästgifvare häst. Långt flera köra med egna hästar, som äfven böra betala för vägen. Men om någon kunde upgifva ett mera antageligit sätt til denna afgiftens ärläggande, vore han vist väl förtient af sitt Fädernesland, och ära värd.
Om hållskiutsen må man billigt3 anmärcka, at sedan Skiutslegan blifvit högd från 2:ne skillingar midt i detta hundrade tal, til 4 dubbel,4 så synas Gästgifvarena för en så dyr lega kunna bestå sig så många hästar som betarfvas, hälst vid större skiutsfärder reserverna5 komma at draga försorg för skiutsen, och vid större tåg6 skiutshästar upbådas af allmogen, hvarföre man äfven ser på flera ställen, at inga hållhästar finnas upbådade, utan skiutsa Gestgifvarena sielfva, för hvilcka allmogens Håll tourer hela året igenom den måste ärlägga betydeliga afgifter til Gästgif[va]rena, åter en ny tunga7 för Landtmannen; Och må man ei heller här förbigå det omenniskliga Körande hvarmed Allmogens hästar esomoftast8 förderfvas, och oftast tröt[na p]å halfva vägen. Jag kallar det derföre omen[ni]skligit, at då en qvick häst far i fult Curir,9 så mycket han n[ågon]sin förmår, så gifver antingen Herren sielf [hästen] eller hans dreng [det e]na grufveliga slaget af perforce pi[skan]10 på det andra, så at mennisklig[hete]n måste fälla tårar öfver en så grufvelig medfart med diur som tilbiuda oss sin tienst. Hvilcket efter min tancka a[l]drig kan motas så länge tömmar och piska få blifva i sådanna tyranners hän[der.] Det är märckeligit at resande från utrikes orter ofta betygat, at uti ingen Landsort i hela verlden en resande kan med så liten kostnad och så fort komma fram, som uti Sverige. Mån icke detta äfven vitnar om Landtmannens förtryck?
Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 38
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 40
Platser: Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer:
Bibelställen:
Teman: