Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 30
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 32
§ 31.
Hvad handelen beträffar är det i högsta måtton märkvärdigt, at den fordrar aldrastörsta snabbhet, och derföre icke tål det aldraminsta hinder eller tvång, då den ifrån alla håll samlar pengar och ägodelar för dem som med försichtighet och drift sätta handelen i gång, och utsprider välmågan til de aldra aflägsnaste trachter och derigenom tilskapar tusende tals nya varelser af menniskor där gastar och vildiur förut bodt, och här är egna vinsten allena den som utan all annan åtgärd sätter de största hiul i rörelse.
Men nu hafva större delen af Europas Regenter trodt sig vinna samma ändamål med tusende slags hinder och förbåd. Man klagar öfver underbalance,1 och man drager inrikes tilvärkningar under få personers privilegier, och med underpriser tvingar varu säljare: man tillåter varors inskrifning,2 och förbiuder at föra ut pengar at betala dem med: man leder undersåtare i blodiga och kost[sam]ma krig och betalar kostnaderna med papers poletter,3 som förr eller sednare måste förlora mera eller mindre af deras påteknade värde, och man skyller sådant på egennyttiga medborgare: man vill styra cours och med det samma öker tusende tals antalet af poletterna: man talar om Folkökning såsom den där bör befordras, och man binder händer och fötter på dem, med hårdaste förbud at intet göra eller röra sig med något annat än hvad den gamla slenterjan4 och Skrå principen föreskrifva.
Huru länge skall då den i långliga tider til döden dömda Landthandelen ligga i sitt fängelse, under Lagen, bevakad af Länsmän, Fiscaler, tullbetiente, Accisrätter och Magistrater, som intet annat gör än utsprider Landt- och Stadsmanna varor altomkring til Rikets aflägsnaste vråar, uptäcker ofta nya närings grenar och förökar Landets afkastningar genom en trägen efterfrågan stundom til flera hundrade proCent.
Vi läsa uti våra nyaste Författningar om åtskilliga i Öster botn inrättade Frimarknader,5 som i sin mån kunna på några ställen gagna. Men huru långt vill man hinna med dem, då tunga varor, Smör, Spannemål, tiära, harts, Terpentin, pottaska,6 utom timmer, gröfre och finare trävaror med flera skola på 6 a 10 mil på en gång samlas til marknads platser? hvem kan då komma i hog alla sina behofver? hvem är på en gång i stånd at lösa dem alla, och sådant allenast 2 a 3 gångor om året. Nei handelen behöfver mera lif om folk och varor skola tilväxa.
Alt sedan 1776 då Kongl. Vetenskaps och Vitterhets Samhället i Götheborg upgaf frågan om Landthandel7 har den legat bevist för hela Svenska allmänhetens ögon, utan at en enda kunnat eller velat vederlägga den. Skall då icke redan en så långvarig tystnad vara fult bevis för sanningen och nyttan deraf?
Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 30
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 32
Platser: Europa Göteborg (Giötheborg, Götheborg) Österbotten (Öster botn, Österbotn, Österbottn) Borgå (Borgo) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Ryssland
Personer: Gustav III (Gustaf d:n 3:die, Konung Gust. den 3)
Bibelställen:
Teman: