Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 9
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 11
§ 10.
Sådant alt säger man vidare kunde ju bäst förekommas, om uti Finland blefve planterade flere Städer på 4 a 6 mil emellan en och hvar, då vore ei så lång väg at föra sina varor til Städerna, och rörelsen blefve mera lifachtig; Men jag svarar derpå, at sådant aldrig hielper saken rätt; ty samma svårigheter måste altid möta fast i mera eller mindre mån; på 2 och 3 mils väg1 sina varor, och upköpa sina dageliga behofver. Och hvad gör man då, när man på flera ställen priviligerar Städer? intet annat än man med det samma priviligerar en stor mängd ämbetsmän och lättingar i dessa Städer, som doch aldrig hafva tilräckeliga göromål at syslosätta sig med, dragas från Landtbruket, och priviligeras med detsamma at den mästa tiden slå danck på sina gator blott för at bibehålla den favorit ideen, at göra skilnad emellan Stads och Landtmanna näringar, och at derigenom bibehålla ett felachtigt Cammar värk, som strider emot sakens natur och hindrar den jämna gång som rörelsen i sin natur bör äga, hvilcken så snart lagarna emot Landthandel uphöra jämkar sig sielf aldeles utan öfverhetens åtgärd. Och jag måste bekänna, at om Kongl. Finska Hushålls Sälskapet genom de aldra ömmaste föreställningar hos vår allernådigste Konung kunde så mycket uträtta at den med allone2 blefve förkastad såsom onaturlig och för Landt- och Stadsboen högst skadelig så hade det motat en utvandring af medborgare, som nu syslolöse måste fly, befordrat folkökningen, ökat tilförselen til Städerna, och satt den halfsåfvande landtmannen i full rörelse.
blifver redan för långt för en landtman at under brådaste arbets tiden resa til staden, at där falcka utMen man må ei tro at sådant aflöper så lätt, ty ett mål af sådan beskaffenhet som detta måste Kongl:e Commerce och Cammar Collegierna nödvändigt höras uti, hvilcka ofelbart sätta sig emot en sådan frihet; hvarvid endast vore til önskandes at deras yttranden finge införas uti dagbladen, och således komma under Allmänhetens granskning. Det är märkeligit at Doct. Chydenius redan 1777 uti sitt svar til Kongl. Vetenskaps och Vitterhets samhället i Götheborg om Landthandelen3 helt och hållit försvarat den såsom nyttig för hvar och en enskilt, och för hela Riket i gemen, på grunder som torde vara oomkullstöteliga, och dem ingen vågat sätta i tvifvelsmål eller antasta. Huru länge skall då en så vichtig sanning blåt vara en liudande malm och en klingande bielra,4 utan någon tillämpning på ett utarmat Fädernesland?
Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 9
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 11
Platser: Finland
Personer:
Bibelställen:
Teman: