Föregående avsnitt: Femte budordspredikan, § 1
Följande avsnitt: Femte budordspredikan, § 3
§. 2.
Häraf se vi således, icke allenast de olika föremål, som under namn af vår nästa, möta oss, utan ock grunden til den olika grad af kärlek, hvarmed de böra omfattas.
Skaparen stiftade et band emellan olika kön af lefvande varelser på jordklotet, och naturens drift har til alla slägters fortplantning hållit den vid magt. Menniskan, som framför andra blef begåfvad med förnuft, hade ock del i denna instiktelse;1 men dess egen och tilkommande släkters välfärd fordrade, at deras inbördes skyldigheter skulle genom tydeliga lagar och förbindelser stadgas, huru ägta makar böra förhålla sig emot hvarandra, och denna kärlek är den högsta, som Guds och naturens lag for drar emot nästan. Ty så heter det vid ägtenskapets första inrättning: En man skal öfvergifva fader och moder och blifva vid sina hustru, och skola varda til et kött. 1 Mos. 2:24.
Närmast til denna kärlek kommer ofelbart den, som bör finnas emellan föräldrar och barn, hvilket äfven tydeligen inses af nu nämnde ägtenskaps instiktelse, då Herren säger: en man skal öfvergifva fader och moder; och vil så mycket säga: det är et ganska nära förenings- och kärleksband emellan föräldrar och barn, men så nära det ock är, uplöses det dock genom denna aldranärmaste förbindelse menniskor emellan, som sker uti ägta ståndet; en moders kärlek til sit barn Es. 49:15. och faders förbarmande emot sin son, Ps. 103:13. tages i den Heliga Skrift til exempel, at betekna vår Guds eviga kärlek emot menniskorna; och när Herren fordrar vördnad af sit folk, bygger Han sit påstående på en af alla förnuftiga medgifven grundsanning: en son skal hedra sin fader. Mal. 1:6.
Ifrån dessa förnämsta vår kärleks föremål, leder sig sedan den synnerliga ömhet vi äro skyldige at visa våra närmare och fiermare2 blodsförvanter, antingen i rätt up- och nedstigande linier, eller ock sidosläktingar,3 i den mån de äro med oss förenade. Konung David sjunger vackert om denna kärleken, och säger: Si huru godt och lustigt är thet, at bröder bo endräkteliga4 tilsammans. Ps. 133:1. Detta är et af de try5 sköna stycke som Gudi och menniskom väl behaga, hvilka Syrach omtalar; Syr. 25:1. och jag ärhindrar mig härvid billigt6 den trogne Abrahams upmuntrande efterdöme härutinnan, då han tiltalar Loth sin brorsson och säger: Käre, låtom icke vara träta emellan mig och tig, och emellan mina och tina herdar; ty vi äre bröder. 1 Mos. B. 13:8.
I jämlikhet med detta bör ock räknas det andeliga broderskap, och den förening, som är emellan alla lemmar i den synliga församlingen,7 hvilka alla hafva en Gud, en tro, et hopp, och äro alla med hvarannan förenade uti hufvudet Christo. Hvarpå Apostelen Petrus syftar, då han säger: Älsker bröderna, 1 Pet. 2:17. och Paulus, med sin förmaning: Varer ens til sinnes med hvarannan; Rom. 12:16. men utstakar dess rätta förhållande emot den allmänna kärleken til nästan, då han säger: Lät oss göra godt emot hvar man, men aldramäst emot them som våre medbröder äro i trone. Gal. 6:10.
Därnäst få löftes- och välgärningsmän äfven sit rum. Ty Apostelen Paulus förmanade sina Thessalonicer och sade:
Varer tacksamme i all ting; ty thet är Guds vilja om Eder genom Christum Jesum. 1 Thess. 5:18. Och Syrach lärer vackert: Förgät icke tins löftesmans välgärning, ty han hafver utsatt sig sjelf för tig. Syr. 29:20,21.Vidare komma ock under nästans titel at innebegripas, så vida de komma til vår kunskap, och vi i tilstånd, at kunna utöfva några plikter emot dem, alla menniskor, och innefattas våra plikter emot dem i gemen uti vår dyraste Frälsares allmänna och starka regel: Alt thet i viljen menniskorna skola göra Eder, thet görer i ock them, ty thetta är lagen och Propheterna. Matth. 7:12. Och sist få vi anmärka, at sjelfva våra ovänner ingalunda få uteslutas ifrån detta kärleksbudet; ty så lyder Hans dyra moral, som är långt ädlare och högt upsatt öfver alla verldsliga visas: Älsker Edra ovänner och görer väl och låner,8 förhoppandes ther intet af; och Edor lön skal vara mycken, och i skolen vara thens Högstas barn. Luc. 6:35.
Föregående avsnitt: Femte budordspredikan, § 1
Följande avsnitt: Femte budordspredikan, § 3
Platser:
Personer: Abraham David Jesus Syrak (Syrac, Syrach) Lot (Loth) Paulus (Pawali, Saulus) S:t Petersburg (Pettersborg, Pettersburg)
Bibelställen:
Teman: