Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Betänkande om tryckfriheten 1766

Betänkande om tryckfriheten 1766

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

Upl. uti R:s St:r Stora Deputation d:n 7 Aug. 1766.

N:o 51.

Riksens höglofl. Ständers Stora Deputations Tredje Utskotts ytterligare Betänkande rörande Tryckfriheten; gifwit wid Riksdagen i Stockholm d:n 21. Aprilis 1766.

Sedan höglofl. Stora Deputationen under d:n 7. sistl. April behagadt bifalla så wäl Utskottets Betänkande af d:n 18. Decembr. 1765, som thy bifogade project1 til en Förordning, och tillika funnit för godt, thet borde Utskottet jemwäl meddela thess tankar, rörande Censuren jemte Boktryckerierne och Bokhandeln i gemen, innan höglofl. Deputationen wille förstberörde gillade Betänkande til Riksens höglofl. Ständer upgifwa; har Utskottet i anledning theraf thessa stycken under öfwerwägande tagit.

Thet förra, eller huru med censuren hädanefter förhållas skulle, har altså först blifwit ämne til Utskottets öfwerläggning, och så mycket mera fordradt thess nogaste undersökning, som Utskottet funnit censuren wara hufwudsakeligast af thet, som til thess utarbetning blifwit hänwist.

Utskottet har til then ändan sökt inhämta the orsaker, hwarföre en Censor Librorum2 i framfarne tider blifwit för nödig ansedd, therwid före­kommit

l:o Thet borde Censor genomläsa the til Trycket ernade manuscripter, och pröfwa huruwida the innehöllo något, som emot religionen, Regements Constitutionen3 och goda seder wore stridande, och i följe theraf i Kongl. CancellieCollegio anmäla om the til tryckning borde frigifwas eller förbjudas, emedan man annars befarade skadeliga skrifters utspridande bland Allmänheten; 2:o at öfwerse the utifrån inkommande böcker och handlingar, huruwida bland them kunde finnas någre, som för Staten och religionen kunde anses skadelige, them han uti Kongl. CancellieCollegio hade til förbud at anmäla; 3:o at hafwa inseende öfwer Bibliothequerne i Riket särdeles thet här i Stockholm warande Kongl. Bibliothequet.

Thessutan har 4:o Censor förmäldt sig wara updragit, at ibland Auctorer4 utdela nyttiga ämnen til utarbetning, och therwid wälja snillen, samt gifwa them anledningar til grundeligt utförande, hwarigenom åtskilliga för thet allmänna nyttiga arbeten troddes kunna komma i dagsljuset; äfwen som ock Censor Librorum ägde at i thet nogaste besörja en likhet öfwer alt uti sielfwa ortographien eller stafningssättet til Swenska språkets redighet och prydnad.

Men Utskottet har ock tillika warit omtänkt, om icke, någon annan mera beqwäm och med en fri Nations säkerhet närmare öfwerensstämmande utwäg måtte kunna widtagas, hwarigenom samma ändamål säkrare kunde winnas, mera ljus i Nationen utspridas, Litteraturen5 lättas och befordras, samt thet som hufwudsakeligast är, sjelfwa Nationens samt hwar medborgares rätt och frihet bäst förwaras.

I thetta afseende har Utskottet i synnerhet tagit i öfwerwägande, om man icke så wid Skrifters utgifwande, som alla andra göromål borde hålla sig förnämligast til uphofsmannen, och låta en hwar för sine arbeten stadna i answar, dock så, at han ej mindre i thetta än alla andra mål finge laga och Swensk man tilständig6 rättegång til godo njuta.

I gemen kan man icke neka, at under förflutne tiders stränga censure ej något sådant utkommit, som kunnat uttryckeligen sägas wara emot Religionen, Staten och goda seder stridande, emedan thet just warit Censor tillika med Kongl. Cancellie Collegium, hwilka endast ägt rättighet, the inkomne arbeten, efter som them godt synts, antaga eller ogilla, samt emot Auctorer wara tillika anklagare och domare, hwarigenom skedt, at flere slika arbeten sedermera fått namn af tillåtna eller ock skadeliga, fast än med then skillnad, at i Kongl. CancellieCollegio hafwa dock orsakerne til förbudet under tiden7 något närmare blifwit uti protocollerne anförde, när theremot Censor, blott med wägrande af sin underskrift, ett och samma kunnat uträtta. Men at thetta ofta gångor ej ägt annan bättre grund än wälbehag och godtycko, kan aldrig bestridas, tå man eftersinnar, at Censor förbudit Skrifters tryckande, them Kongl. Cancellie Collegium ansedt oskyldiga, och twert om Collegium förhindradt sådane, som Censor til tryckning frigifwit, samt at också thet arbete, hwilket, wid sine tillfällen, uppå bägge ­theras bifall kommit at genom trycket utgå, icke thess mind­re efteråt blifwit antingen af Censor eller Cancellie Collegium, såsom skadeligt indragit. Andre manuscripter äro åter en tid hållne i mörker, men åter på en annan för Allmänhetens ögon framsläppte. Somlige äro med Censors imprimatur8 gillade, men tå the än legat under prässen, likwäl förbudne, oacktat under alt thetta sanningarne ej kunnat wara föränderlige, och hwarken lagar eller Regeringssätt undergåt några omskiften.

När ock Utskottet ser in i sielfwa saken, förekommer ytterligare, hurusom näppeligen någon Skrift kan så warsamt författas, at then icke kan sägas gifwa anledning til ett eller annat ondt emot Regeringssättet, eller peka på personer, och således få namn af förförisk, onyttig och farlig; hwilka äro the wanlige talesätt, hwarmed så wäl Censores som Kongl. CancellieCollegium qwäft många arbeten; och at ingen lag kan blifwa så tydelig, som icke på hundrade sätt kan wrängas och misstydas tå then är i åklagarens hand, som tillika sitter domare i saken.

Lagar och theras efterlefnad äro wäl ofta bland människor underkastade godtycko, men, at öfwerlemna Nationens ljus, Frihetens ögnasten, under en endas tilsyn, kan ej annat än blifwa äfwentyrligt. Människors förmonsrätt för the oskyldiga djuren, som består uti tankars meddelande inbördes, jemte medborgerliga rättigheten at uplysa Nationen, synas så­ledes under censuren ej wara tilbörligen förwarade.

Hwad thernäst beträffar Censoris öfwerseende af Utländska Böcker, bör Utskottet therwid förmäla, at the härtils warande Censores icke fördt några utländska correspondencer, hwarigenom the kunnat inhämta nödig kunskap om hwarjehanda utländska Böckers innehåll; ej eller blifwer thet i någor måtto möjeligt, tå the i Packhuset visiteras9 eller i Boklådorna i Censors öfwerwaru uptagas, at i Exemplar genomläsa them alla, hwaraf thet äfwen händt, at åtskillige lättfärdiga skrifter på främmande språk utifrån inkommit, the ther til förargelse stundom blifwit utsålde innan Censor thet anmärkt, och stundom icke förr än under sielfwa försäljningen af Censor och Kongl. CancellieCollegio förbudne, hwilket äfwentyr på thet wanliga sättet swårligen kan hindras: Härtil kommer äfwen thet, at Censor librorum som wistas i Stockholm, omöjeligen kan hindra skadeliga böckers införande i the öfriga Rikets Stapelstäder, och öfwer andra Rikets gräntsor til Städer, thär inga Consistorier, Academier och Gymnasier äro, och komma således ibland af nog oförfarna upsyningsmän at öfwerses.

Och widkommande Censors inseende öfwer Bibliothequerne i Riket, blifwer thet för honom aldeles ogörligt at wid andra, utom thet här i Stockholm warande Kongl. Bibliotequet, på ett eller annat sätt lägga handen; hwilket dock af Censorerne minst blifwit wårdadt, men therjemte ock icke saknar nödig betjening för them som i någor måtto wilja nyttja thet samma.

Widare är Utskottet obekant, huruwida några ämnen blifwit af Censor til Auctores efter snillewal til utarbetning utdelte, hwad framgång thet haft, såsom ock hwad nytta publicum theraf tillflutit; Men thet får Utskottet försäkra, at hos Swenska Nationen aldrig tryta lärde och skarpsinnige Auctores i hwarje wettenskap, allenast Litteraturen ej hålles fängslad under en eller få personer, och så framt Bokhandeln lättas, tå then kan blifwa lönande, samt Auctorerne i samma mon winna några förmoner, och utmärkte snillen se sine namn blifwa odödelige. Men ett inskränkt utrymme för tankar och förnuft, jemte uselhet och förakt, göra lärde och nitiske män sällsynta ibland oss, theras bästa werk til halfgoda arbeten, Nationen blifwer dålig och sömnsjuk, och wäckes af en Censor förgäfwes utur sin dwala förr än orsaken till thess siukdom uphörer.

Sanningarne hafwa en intagande kraft på människohjertat, allenast the fritt och otwungit få bestråla thet samma, men mörker och fördomar lemna thet känslolöst.

Sist hwad angår Stafningssättets och Swenska språkets reglerande af Censor, bör Utskottet erinra, först at sådant aldrig härtils blifwit af Censor i akt tagit, hwarom alla inkomne10 Swenska Skrifter bära ett ojäfwaktigt wittne; Och i sanning synes Förmynderskapet öfwer Rikets modersmål skrif- och stafsätt, wara för en Censor i hela Riket nästan för stort, tå andre wittre män ännu ej kunnat sig therom förena, utan häldre en wettenskaps eller witterhets Academie tillständigt, tå stafningen kunde med tiden winna then stadga som wederbör: Utom thess blifwer ock en sådan tillsyn i sig sielf omöjelig, emedan tiden för en Censor aldeles icke tillåter at så noga nagelfara bokstäfwerne uti the från hela Riket inkommande manuscripter, och än mindre wid correcturet hand lägga, hwarutom likwäl thetta ändamål aldeles icke står at winna.

I anseende til alt thetta kan altså Utskottet för sin del icke finna, at thet som med Censurens inrättande blifwit påsyftadt, therigenom fullkomligen kunnat ernås, eller thess widare bestånd längre wara nödigt.

Dock har Utskottet icke blott stadnadt härwid, utan widare wändt sin upmärksamhet til the skadeliga följder som med then wanliga censuren för Litteraturen samt Riket och friheten ju äro förknippade; hwilka följder förekomma Utskottet så mycket mer ömande, som thet med wisshet kan försäkra, orsakerne till Rikets nu warande slätta belägenhet förnemligast igen finnas i mörker och hemligheter, men ingalunda i brist på Auctorer som welat Nationen uplysa; Ty thet blifwer en ofelbar sanning, at, om trycket warit fritt, hade aldrig thet onda kunnat hända, som satt wårt Rike i obestånd, och hwars orsaker kostat Riksens höglofl. Ständer wid thenna Riksdag så mycken tid at upsöka, och bryderi at afhjelpa.

Emedan skiljaktige tankesätt och partier11 äro i fria Stater nästan oundwikelige, och Censor således ej annat kan än wara etthera partiet mera tillgifwen; blifwer thet icke mindre wisst, at han ock mera måste favorisera the arbetens utgifwande som med thess tankesätt instämma, än the hwar­igenom felen hos thet Partie, til hwilket han sig slagit,12 för Nationens ögon läggas.

Så länge altså en Censor äger rättighet at öfwerse och granska alla genom trycket utkommande arbeten i Riket, är han altid i stånd, antingen genom förbud, eller ändringar i Auctorers Skrifter, eller ock blott genom upskof af them som ej med thess smak äro enlige, at qwäfja många nyttiga sanningar.

Thetta blifwer altid för en Stat så mycket farligare hwar så skulle hända, at ministéren13 hade i ett eller annat mål med Nationen ett stridande interesse.

At sådant händt, och således ännu kan hända, therom gifwa alla fria Staters historier tydeligaste wedermälen;14 och är thet bekant, at tå Engelska ministéren wille undertrycka Nationens frihet, beslöt thensamma at med en Censors tillsättande lägga grunden thertil, och therföre med all flit arbetade therpå, hwilket ej eller slagit felt, therest icke någre uplyste och behjertade Patrioter lagt följderne theraf för Parlamentets ögon, och ther­igenom motadt ett så äfwentyrligt försök.

Then berömde Maboth i England,15 som en tid beklädde Censors Ämbetet, wisar thet samma uttryckeligen wid thetta sitt Ämbetes nedläggande för Parlamentet, och säger sig ingalunda göra thet blott therföre, at han såg sin syssla wara öfwerflödig, emedan han wäl wisste at Censors Ämbetet ej war i England thet enda, som ansågs af mycken wigt men icke thess mindre war onyttigt; utan förnemligast therföre, at han fann thet så för Auctorer som sielfwa Nationen skadeligt, och at emot sådant then heder och myndighet han therwid ägde at wara domare öfwer hela Nationens tankar och förnuft, intet kunde smickra eller förmå honom, at med sin Nations skada behålla thet längre.

Thet har ej eller kunnat undgå Utskottets upmärksamhet, at ju högre äreställe16 en Censor wore satter til, och ju friare tilgång han hade til ministérens och Ämbetsmäns handlingar och innersta wärf, ju angelägnare woro the i sådant fall, at, genom hwad medel som hälst, winna honom på sin sida, och hade han åter så mycket mindre swårighet at göra ett med them, som han just therigenom säkrast kunde hålla sig ryggen fri emot Auctorers åklagan, såsom hwilken emot en så förenad styrka slätt intet kunde uträtta: At i så fatta17 omständigheter, och tå thesse bägge makters interessen så lätt kunna förenas, tro Nationens frihet blott genom Censors personliga egenskaper och oweldughet wara wäl förwarad, kan ej annat än blifwa wådeligt i en tid tå skälig klagan öfwer högre och lägre Ämbetsmän äger så ögonskenligen18 rum.

Utskottet har härwid wäl förestäldt sig, huru undersåtare ibland ett fritt folk böra äga sin säkerhet i goda och tydeliga lagar, men theremot af alla tiders handlingar blifwit therom öfwertygadt, at Lagarnes werkställighet förnemligast beror på en någorlunda jemnlikhet eller reciprocité19 emellan befallande och lydande, emedan i händelse then förra ägde en mångdubbelt större styrka än then senare, werkställigheten äfwen altid blefwe til then mäktigares förmon och then swagares olycka.

Lagarne äro ej annat än ord och meningar, men röra aldrig sjelfwa någon; therföre kunna the af en Öfwermakt antingen förklaras efter godtycko, eller blifwa utan werkställighet, eller ock utan äfwentyr aldeles förändras.

Utskottet har wäl icke så egenteligen igenkändt något sådant i Swea Rike; men har dock i en så wigtig fråga som rörer Nationens uplysning och frihet, för höglofl. Stora Deputationen ej welat dölja så stora betänkelig­heter, tå en lag för framtiden skal komma at stadgas.

Lika olyckeliga följder ser Utskottet blifwa oundwikelige, om förbrytelser emot then projecterade20 Förordningen komma at wid en enda wiss utnämd domstol, sådan som Kongl. CancellieCollegium härtils warit, at ransakas och afdömas, och om Auctorerne blifwa immediate21 dragne för högre domstolar, och ej så i thetta som alla andra mål få njuta beneficia juris et processus22 til godo.

Utskottet har therföre uphäfwit alla förut utkomne Stadgar, Bud och Förordningar i thetta mål, genom hwilka någon oreda och förtydning kunde äga rum, och therjemte projecterat Förordningen om hwad som bör anses lofligt at trycka, eller ej, så kort och enfaldig, at thet ej allenast bör falla en Auctor lätt at therefter mönstra sin Skrift, utan fast mera23 för en domare wid the wanlige Underdomstolarne i Riket lätt at döma therefter, såsom the therefter mångfaldige mera mörke lagar komma at afsluta flere inweklade mål, the ther röra medborgares wälfärd, lif och egendom.

Yttermera har Utskottet eftersinnadt, hwad säkerhet Nationen uti Censor haft, eller framdeles hafwa kan, emot skadlige Skrifters utspridande i publiquen, och hurudant thess answar kunde blifwa.

Thet är en onekelig sanning, at så wäl Censor som K. CancellieCollegium förbudit och sequestreradt24 wissa censurerade tryckta Skrifter, utan at Censor stadnadt i answar för sin censure, eller på minsta sätt ersat Auctoren eller Boktryckaren theras lidande; och i fall lagen aldrig så hårdt skärpte straffet för en Censor i en dylik händelse, blifwer thet icke mindre påtageligt, at Auctor eller Boktryckare förgäfwes söka komma åt honom, om han hos ministéren och Ämbetsmän äger ett fullkomligt ryggwärn.25

Om Censor åter på andra sidan, antingen af slummeraktighet eller weld,26 från hwilka at wara befriad ej ofta blifwer dödeligas lott, släpper fram bitande Skrifter emot wissa personer, och Auctorerne få bakom Censor hålla sig undan answaret, äro the icke allenast djerfware at wåga, utan ock får then angripne en sak med Censor, som i thet förr supponerade27 fallet, efter lång och äfwentyrlig process, torde lemna honom en så liten satisfaction,28 som han föga kan wara betjent med; hwaremot, efter Utskottets project, Auctoren kommer på samma sätt som i alla andra brottmål at af then förolämpade, wid then domstol hwarunder han lyder, at efter thenna förordning tiltalas, och til plikt befordras.

Bland the medel som på ett märkeligt29 sätt befordra ljus och Litterature i Nation, är ofelbart thet, at Auctorerne hafwa något för sin möda, och Böckerne likwäl ej oskäligen stiga i pris, och Bokhandeln följakteligen med större förmon in- och utrikes fortsättes. I anseende hwartil äfwen alt thet som onödigt wis upstegrar ett arbete, med thet samma hindrar Skrifters tryckning och afsättning; Men som Förläggare eller Auctorer, för öfwerseendet och gillandet af theras Skrifter warit föranlåtne, at, utom then lön Censor på staten30 åtnjuter, särskildt wedergälda honom för sitt beswär, har sådant ingalunda utan gravation31 på Litteraturen kunnat aflöpa, eller kan sådant med bibehållandet af Censors Ämbetet förekommas, så länge Auctorerne med sina Skrifters utgifwande til trycket, äro i en eller annan måtto nödsakade at se en Censor uti händerne;32 hwilket hinder uti Swens­ka Bokhandeln Utskottet äfwen trodt sig böra afhielpa.

Ändteligen kan Utskottet ock icke obemält lemna, huru sielfwa witter­leken33 och Swenska språkets upodling icke litet hindras therigenom, när en enda person, om thet ock wore then wittraste,34 äger inseende öfwer alla utkommande arbeten, hwarigenom the alla i thet hufwudsakeligaste lika som stöpas i en form, och Auctorers skiljaktiga tanke- och utförningsgåfwor som under friheten täfla med hwarandra, at hwar på sitt sätt öfwertyga och intaga, icke litet inskränkas, och thet så mycket mera, ju nogare Censor rättar them efter sin smak. Man torde elljest hafwa swårt at framte någon tilräckelig orsak, hwarföre Swenska witterleken til wåra tider mera liknat ett lindebarn än en stadgad kropp; och är thet icke ännu afgiordt, om icke thess tillwäxt i senare åren kan härledas ifrån någon lindrighet uti Censuren, än then granskning then thymedels undergåt: Åtminstone är thet säkert, at ju friare prässen35 i en Nation warit, ju skarpsinnigare arbeten hafwa therifrån utkommit, hwarpå i synnerhet the Engelske bära ojäfaktigt wittne.

Så många, och, efter Utskottets tanka, ganska36 wigtige orsaker, hafwa ej annat kunnat än fulleligen öfwertyga thet samma om skadan af then wanliga censuren i en fri Nation, och at, hwad författningar thermed ock framdeles må tagas, hwarken lärdom, witterlek eller sielfwa friheten, kunna under censuren wara wäl förwarade. I öfwerwägande hwaraf Utskottet med all trygghet höglofl. Stora Deputationen wördsammast tillstyrker, at censuren eller Censors Ämbetet såsom onyttigt, onödigt och skadeligt, hädanefter aldeles måtte uphöra, och Censors lönen, så snart then nu warande Censor Regius,37 antingen genom befordran eller genom döden afgår, indragas, Staten til besparing.

I 1:sta Artic. af thenna förordning38 som wunnit höglofl. Stora Deputationens bifall, är redan en efter hwarje brotts beskaffenhet lämpad plikt them ålagd, som några skadeliga Skrifter utgifwa eller till tryck befordra; hwilken, i händelse at en Censor en sådan rättighet genom sitt imprimatur skulle tillhöra, med ingen billighet af Auctoren eller Utgifwaren, utan af Censor borde utfordras.

Förmonerne af en så beskaffad Skrif- och tryck-frihet, blifwa, af hwad redan anfördt är, så mycket handgripeligare, som just therigenom, och på intet annat sätt, Nationens frihet kan förwaras, och kärleken til wårt lycke­liga Regeringssätt uplifwas, emedan alla tiders förfarenhet bär therom wittne, at ett fritt folk aldrig förr kastat sig i Enwäldets armar, än thet blifwit förment at få beklaga sin nöd, samt mörker och twång giordt thet förtwif­ladt. Tå först fingo Swenske Män i skyggd under lagen uplysa hwarannan om Rikets sannskylliga interesse, många fördomar fördrifwas som under censuren lika såsom rotade blifwit, och the ther gjordt en god del af sielfwa högsta Maktens författningar waklande: Tå skulle wett och snillen slippa sine otjenlige ledband, och få ett widare fält at upöfwa hwarannan: Skadeliga och lastbara Skrifter kunde tå med större answar, och, utan at tillika förqwäfja thet goda, genom straffet hållas tilbaka: Oskulden ägde tå i lagen wid alla domstolar sitt förswar, och hämdeanden hade ej så lätt at med sin makt influera öfwer hela Riket, som wid en enda domstol, och then reciprocité som Utskottet projecterat emellan kärande och swarande, wore bäst i stånd med thenna lag förena en obrottslig efterlefnad.

Utskottet finner wäl thetta i wår Nation ännu winna mycken motsägelse, men har therföre ingalunda kunnat dölja sakens sannskylliga sammanhang, tå thet sjelf om nyttan och nödwändigheten theraf äger så fullkommelig öfwertygelse.

Nationens frihet är altid proportionerad med thess tryck-frihet, så at ingenthera utom then andra kan äga bestånd: I then mon som en Nation är fri, blifwer ock altid thess tryckfrihet sådan, men twert om hwar prässen tillslutes under något slags förmynderskap, är thet ett oswikeligt tecken til Nationens bojor, emedan man blifwer warse, at under sielfwa enwålds­regeringar thär Skrif- och talfrihet tålas, njuta undersåtare mera af sina medborgerliga rättigheter, än i wissa stater hwarest man lagdt band, på tankar och förnuft genom ett inskränkt tryck, ehuru the annars bära namn af fria.

Utskottet har wid undersökningen af thetta ämne ej eller förgätit at taga the förnämsta39 inkast som emot Censurens uphörande kunna anföras, i öfwerwägande, såsom: at thet ej torde kunna utan största äfwentyr aflöpa, när en Nation som härtils ståt under en Censor, skulle på en gång från all tilsyn endtledigas, tå then ej wore ännu nog öfwad och försigtig at rätt nyttja en sådan frihet, som snart kunde förwandlas i sielfswåld, eller ock Auctorer och Boktryckare genom answaret afskräckas ifrån nyttiga arbetens utgifwande. Men Utskottet ser härwid ej någotthera wara at befara, tå straffet efter en tydelig Förordning måste göra Auctorerne mera försigtige, än förut så länge the blott wågadt uppå Censors påskrift utan några stadgade lagar, och på andra sidan Riksens höglofl. Ständer sielfwe wid thenne Riksdag genom åtskillige utkomne Skrifter i allahanda ämnen öpnadt them wägen, at, utan farhåga, få anföra, hwad the till sanningens förswar trodt sig wara berättigade.

At bibehålla Censors Ämbetet therföre, at Nationen ännu är owan och oförfaren, är thet samma som at underhålla orsaken hwarföre hon härtils warit sådan, och at hindra henne hädanefter blifwa bättre. Och änskönt några små oordenteligheter, efter censurens uphäfwande, skulle wid the utkommande Skrifter förelöpa, så blifwer thet wisst, at the härtils ej kunnat undwikas, fast the under skyggd af ett högre namn ej så lätt fåt widröras: Men tå ett större ändamål, som är Nationens frihet, genom tryckfriheten bör winnas, blifwer ingalunda tid, at til undwikande af små olägenheter, som i människligheten aldrig kunna förebyggas, förlora en för Rikets och frihetens bestånd så högst angelägen sak, emedan thet för Riksens höglofl. Ständer synes blifwa farligt at längre lemna Riket och friheten efter sig uti äfwentyr, tå flyttningen af Censuren ifrån Kongl. Cancellie Collegio til Censor allena, ej wore annat, än at ifrån ett mångwälde flytta makten i en enda människas hand; och hwad werkan och efterlefnad man tå af the bästa lagar bör wänta, kan en och hwar lätt begripa.

Om man åter til förekommande af dylika olägenheter och på thet en Censor ej finge gilla och undertrycka hwad Skrifter och arbeten han behagade, wille påstå, thet Censors myndighet ej bör sträcka sig så långt, at han något skulle positive40 kunna hindra från trycket; utan allenast gå Auctorerne med goda råd tilhanda, och wäl äga rättighet at med uttryckeliga ord gilla eller ogilla något i en skrift, men dock ej hafwa makt at hindra thess tryckning, om Auctor sådant påstår;41 i hwilket fall tryckningen äfwen komme at stadna på Auctorens men ej Censors answar, bör Utskottet therwid påminna, at äfwen ett sådant inseende wore dels onyttigt, dels ock skadeligt.

Onyttigt wore thet, emedan en Auctor som wågar på egen risque trycka thet som Censor ogilladt, och therföre stadnar i äfwentyr, han tå fast lättare med thet samma kan swara för thet som af Censor blifwit ansedt för oanstöteligt. Hade Censor ingen makt at förbjuda något från trycket, kunde honom ej eller något answar påläggas för thet han råder; hwarföre han therwid så mycket friare kunde ledas af godtycko, och thess improbation42 blefwe ett wisst slags band på domaren at göra honom til wiljes emot en wärnlös Auctor: Och ehuruwäl goda råd aldrig böra föraktas, och för­nuft­ige Auctorer aldrig lära försaka them, ehwad the gifwas af then som beklädt Censors Ämbetet eller någon annan; gifwes dock ingen orsak hwarföre just en enda person i hela Riket skulle blifwa alla andras rådgifware, eller hwarföre icke andre lärda och redeliga män likawäl få äga samma rättighet. Man har therföre orsak at häldre befara flere skadeliga följder genom en sådan rättighet för en Censor; ty tå kunde lärda och wittra män therigenom bringas at häldre afhålla sig ifrån Skrifters utgifwande genom trycket, än wilja emottaga råd och underwisningar af then the i lärdom och förfarenhet trodde sig wara sig wuxne;43 hwarutinnan Utskottet så mycket mindre kan misstaga sig, som thet med säkerhet kan berätta, at flere lärda män redan wägradt underkasta sine arbeten Censors öfwerseende, och therföre, ehuru mot Censure lagarne, utan thess påskrift låtit här i Stockholm trycka flere uplagor af them, men genom förnyandet af thetta twång, lätt kunde afhållas at hedra och gagna Fäderneslandet. Litteraturen skulle äfwen här­igenom på lika sätt som förut, genom afgift til Censor graveras, och kunde icke genom något förbud förekommas; hinder och uppehåll af thet som i någor måtto wore stridande antingen emot Censors interesse, eller thess tankesätt, skulle utom thess ofelbart blifwa många Skrifters öde; och i fall ändteligen Auctorers brott wid någon wiss domstol kommo at dömas, som med Censor wore af enahanda tankesätt eller interesse, eller på något sätt kunde influera på hwarandra, wore Skrif-friheten blott till namnet i behåll.

Utskottet tror therföre thenna tidspunct för wårt kära Fädernesland wara så mycket angelägnare at anwända til Censurens afskaffande men förswar af friheten, som försynen sielf på ett utmärkt sätt just nu banat wägen thertil, emedan elljest snart kunde hända, at Nationen faller i ny töken,44 tå thet som nu wore lätt, blifwer en annan gång platt omöjeligt at werkställa. År och dag, som förr skrifwit står.

Uppå Riksens Ständers Stora Deputations Tredje Utskotts wägnar:

Ut in Protocollo,45

C: von Kochen.46   And: H: Forssenius.

L: de la Rose.   Johan Andersson.


  1. förslag
  2. Censor Librorum: lat. censor över böckerna
  3. Regements Constitutionen: landets konstitution, författningen
  4. författare, skriftställare
  5. Med ”litteratur” avses här själva skrivandet som verksamhet, skönlitteratur såväl som ­vetenskapliga texter och deras författare.
  6. tillhörig, rättmätig
  7. under tiden: tidvis, ibland
  8. lat. ”må tryckas”; tryckningstillstånd
  9. granskas
  10. skall sannolikt vara ”utkomne”
  11. Det i Sverige existerande partiväsendet var sedan länge en känslig fråga i den samtida politiska diskussionen, då en dylik tudelning och motsättning skar sig mot ett äldre politiskt åskådningssätt som utgick från endräkt och en för alla gällande sanning, och inte från intressemotsättningar. Erkännandet av partiväsendet som oundvikligt i fria stater återspeglar alltså ett mycket modernt tänkesätt i sin samtid.
  12. sällat, anslutit
  13. regeringen, landets ledning
  14. bevis
  15. Then berömde Maboth i England: Gilbert Mabbot var parlamentets censor i England. I maj 1649 avsade han sig sin tjänst, enligt Chydenius av principiella och politiska orsaker, men det är lika sannolikt att han blev avsatt. Han hann verka som censor i endast två år 1647–1649. I Englands presshistoria får man söka efter omnämnanden av Gilbert Mabbot och hans nedläggelse av censorämbetet. Han har inte iklätts någon hjälteroll eller ens någon avgörande betydelse. Han skymtar som en bland många andra publicistiska aktörer i de oroliga år av inbördeskrig och revolution som ledde fram till att monarkin avskaffades och kungen avrättades och till Oliver Cromwells protektorat, en republikansk regim som inte medgav någon pressfrihet.
  16. ärofull position
  17. så fatta: sådana
  18. tydligt, uppenbart
  19. ömsesidighet, inbördes balans
  20. föreslagna
  21. genast, direkt
  22. beneficia juris et processus: lat. lagens och rättsprocessens förmåner; avser de rättigheter som var och en i processrättsligt hänseende åtnjuter
  23. fast mera: i ännu högre grad, framför allt
  24. beslagtagit
  25. beskydd, bistånd, medhåll
  26. slummeraktighet eller weld: försumlighet eller partiskhet
  27. antagna
  28. ersättning, gottgörelse
  29. märkbart, betydande
  30. på staten: här: ur de statliga medlen, ur statskassan
  31. belastning, olägenhet
  32. se en Censor uti händerne: vara beroende av en censors hjälp eller välvilja
  33. skönlitteraturen
  34. mest lärda
  35. åsyftar tryckverksamheten (inte tidningspressen)
  36. mycket
  37. Censor Regius: lat. kunglig censor
  38. se Betänkande om tryckfriheten 1765
  39. främsta
  40. handgripligen
  41. kräver
  42. ogillande
  43. then the [...] trodde sig wara wuxne: den de trodde sig vara överlägsna eller mera erfarna än
  44. dimma, mörker
  45. Ut in Protocollo: lat. enligt protokollet
  46. Christoffer von Kochen fungerade som ordförande i tredje utskottet i ett avgörande skede under behandlingen av tryckfrihetsfrågan när den egentliga ordföranden Gustaf Gottfrid Reuterholm var förhindrad att närvara.

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: