Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: II. Predikan

Andra budordspredikan, § 5

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 5.

Det fjerde föremålet sade vi vara alla de andra skapade tingen, döda och lefvande, förnuftiga och oförnuftiga. Uppenbarelsen har bragt den sanning till vår kunskap, at det gifves utom menniskan förnuftiga, fast för oss osynliga kreatur, både goda och onda, Guds sändningebud och Hans bespåttare, som tjena eller förderfva oss. Vi kunne derföre ej aldeles vara utan plikter emot dem. Jag talar om Änglarne, af hvilka en del äro förordnade till vår tjenst, andre äro förstörare af vårt väl. Derföre hafva äfven flera sökt, at serskildt utstaka dessa våra skyldigheter, som likväl äro snart fattade, då vi vete, at de gode äro långt under Gud, Hans budbärare, äfven till de trognas tjenst förordnade, som med glädje deltaga i menniskoslägtets väl, som hvarken få dyrkas, eller emottaga vår tjenst, än mindre behöfva den, hvarföre vi ej eller hafve några plikter emot dem föreskrifna; men kunna dock ej annat än älskas af oss, så väl för Guds skuld, som ock deras egen helighets, och äfven för deras kärlek och välvilja emot oss. Då däremot de onde, såsom Guds och vårt slägtes fiender, böra, om ej hatas, emedan de äro Guds händers värk, och lagens fullbordan består i kärlek, dock undflys, hvilket likväl icke blifver någon plikt emot djeflarna, utan dels emot Gud, at förfäckta hans ära, och säga med David: Jag hatar ju Herre them, som tig hata, och mig förtryter om them, at the sig emot tig sätta; Ps. 139:21. dels ock emot oss sjelfve, at manneligen strida emot djefvulen, fly hans snaror, och förvara vår själ ifrån denna mördarens klor. De liflösa tingen kunna äfven brukas rätt, och missbrukas; men vi äre dem dock inga plikter skyldige. De nyttjas då rätt, när de användas till Skaparens ära, och efter Hans vilja, till vår egen och nästans sällhet, till hvilkas nyttjande de alla äro uplåtna; men det är dock icke utan, at de lefvande djuren, som vi hafve under våra händer, synas utkräfva af oss mera några plikter emot sig. Vi blifve tydeligen varse hos dem känsla och lif, äfven en slags lydna, ömhet och kärlek. Vi hafve inplantadt hos oss et naturligit medlidande, och känne en förbindelse at göra godt emot dem, då de upoffra sig til vår tjenst. Uppenbarelsen stadgar denna plikt, då det heter: Tu skalt icke binda munnen til på oxen, som tröskar. 5 Mos. B. 25:4. Och det räknas af Konung Salomo för en dygd af de Gudfruktiga, at de förbarma sig öfver sin ök,de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt. Ordspr. B. 12:10. Derföre hafva ock så väl vise hedningar, som Christne ofta yrkat på dessa plikters utöfning *); men de blifva icke svåra att igenkännas, då djuren få sitt rätta rum i vår aktning, under Gud, och alla förnuftiga varelser, men öfver de liflösa tingen. Och då vi i akttage den dyra plikten emot oss sjelfva, at styra våra sinnes rörelser, dämpa vreden och grymheten, och af vördnad för det Högsta Väsendet använda dem rätteligen till de ändamål, hvartill de synas tjena oss. I anseende till alt detta synes ej eller nödigt, at om dessa slags plikter anställa någon serskild undersökning; ty de blifva altid otvungna följder af de tre förstas redeliga utöfning; men derföre äro just de så mycket angelägnare, at i sin vidd föreställas, och vi börje billigt vid den största af dem, nemligen vår plikt emot Gud, af hvilken alla de andra äro otvungna följder. Där begynte den store Lagstiftaren sjelf, där börja ock billigt alle Christne sedolärare. Men Herren gifve oss nåd och välsignelse till detta vårt företagande. Vi böje oss förut ned i stoftet för den Allsmägtige, och bedje med vördnadsfull andakt: Fader vår &c.

 

*) Den bekante Grækiske Philosophen Plutarchus talar mycket de Officiis erga bruta.1 Af Lagkloka handlar t. e. Schilterus in Manuduct. Philos. Mor. ad Jurisprud.2 Af Theologerna Just. Chr. Schomerus i sin Theolog. Mor. Cap. 183 om denna plikt emot djuren.


  1. de Officiis erga bruta: lat. plikterna mot djuren
  2. Schilterus in Manuduct. Philos. Mor. ad Jurisprud.: åsyftar Johann Schilter, Manuductio philosophiae moralis ad veram non simulatam jurisprudentiam, 1676
  3. Just. Chr. Schomerus i sin Theolog. Mor. Cap. 18: Åsyftar troligen kapitel 16 (”De officio erga bruta”) i Justus Christoph Schomer, Doctrina Moralis, B. Dn. Iusti Christoph. Schomeri, Theologi Quondam Rostochii Primarii & Incomparabilis In Compendio, Rostock och Leipzig 1710, s. 104–106. Det verk som Chydenius hänvisar till i texten är ett annat verk av Schomer, Specimen theologiae moralis: Quo vera & naturalia omnis iuris atque honestatis principia breviter eruuntur, Quinque disputationibus in Universitate Rostochiensi propositum, Rostock 1690.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: