Föregående avsnitt: Andra budordspredikan, § 23
Följande avsnitt: Andra budordspredikan, § 25
§. 24.
Verkan af et sådant hopp för Guds1 klaga öfver förtryck och vidrigheter: nedsänkta i vällustar, hafva ingen ro, och med stora rikedomar dageligen gräma sig öfver mångt och mycket hvad dem fattas, och klaga: hvad skola vi äta, hvad skola vi dricka, eller hvad skola vi kläda oss med? Mat. 6:31. Då säger jag, förnöja sig Guds barn, at betrakta Guds oändeliga godhet emot sig i all ting, den de altid sätta i bredde med sin egen stora ovärdighet, hvarigenom alla välgärningar blifva stora och fägnande; så at de dageligen låna ord af Patriarken Jacob, och säga: Jag är för ringa till all den barmhertighet, och all den trohet, som Tu med tinom tjenare gjordt hafver. 1. M. B. 32:10. och med Propheten David: Hvad är jag? - - af Tig är det alt kommit, och af tine hand hafve vi det.2 Förty vi äre främlingar och utlänningar för tig. Tine äro rikedomar och härlighet för tig. Lofvad vare Tu Herre ifrån evighet till evighet. 1. Chron. 29:14,15,12,10. Mennisko hjertat är et stormande haf, det icke stilla vara kan, och dess vågor häfva up träck och orenlighet, säger Propheten, de ogudaktiga hafva icke frid. Es. 57:20,21. men de trogna hafva fådt hamn, och hvila tryggt i sin Frälsares skjöte, och under hans vingar, och kunna säga med David Herren är min Herde, mig skall intet fattas. Ps. 23:1. Men denna tillförsigt hos Guds barn visar sig i synnerhet i nödenes tid. Då verldenes barn hafva förlorat alt hopp, och deras Gudar intet mera kunna hjelpa eller trösta dem, just då lägga den store Gudens vänner sig fast med hoppets ankar vid Herrans oryggeliga löften, hvilka i alla lyckans väder stå fastare än berg; ty bergen skola förr vika, och högarna falla, än Guds nåd skall vika ifrån oss, eller Hans freds förbund förfalla, säger Herren vår Förbarmare. Es. 54:10. Och dömmer sjelf Älskade Åhörare! hvad lätthet, ja hvad tröst och hugsvalelse ingjuter icke et sådant fast hopp uti själen: så at om en sådan ock ibland vandrade i en mörker dahl, så fruktar han dock intet ondt; ty Herrans käpp och staf trösta honom. Ps. 23:4. Han är efter Pauli förmaning till sina Philipper, altid glad i hoppet, Rom. 12:12. och tålig i bedröfvelsen. Sidst visar denna välsignade förtröstan sin aldraförnämsta verkan i sjelfva döden. Här bäfvar mennisko hjertat, och naturen ryser för sin fiende; men de trogna gå döden frimodigt till mötes, icke med Agags förtviflade mod, 1. Sam. 15:32. icke med en förstäld eller diktad känslolöshet, utan med et gladt hopp, och innerlig åtrå, at hinna till sin här länge i trone sökta själa-brudgumme, och det hos honom förvarade eviga lifvet.
barn blifver i flera afseenden välsignad, och glädjefull. Då verldenes barn ofta under största öfverflöd äro oförnögda, då de ej hinna mätta alla sina omätteliga begär: uphögda öfver sina gelikar, och i lyckans skjöta
Föregående avsnitt: Andra budordspredikan, § 23
Följande avsnitt: Andra budordspredikan, § 25
Platser:
Personer: Agag David Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: