Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: II. Predikan

Andra budordspredikan, § 2

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 2.

Den allvise Uphofsmannen hafver otvifvelaktigt haft sina vigtiga ordsaker, hvarföre Han gifvit alla tingen sin varelse och egenskaper, dem detta jordenes stoft aldrig hinner känna och utgrunda; men så mycket visar oss sjelfva förnuftets ljus, at sådant ofelbart måste skett til Hans höga Majestäts förhärligande, och därutinnan instämmer den heliga skrift med förnuftet; ty så säger David, at Himlarna förtälja Guds äro, och fästet förkunnar Hans händers värk. Intet mål eller tal är, der man deras röst icke hörer. Ps. 19:2,4. Och således lyda äfven de döda och oförnuftiga varelser sin Skapares lag. Huru mycket mera åligger det då icke dem, som af honom blifvit begåfvade med förnuft, och en fri vilja, at förhärliga sin store Uphofsmans lof; derföre upmuntrar David Herrans heliga änglar därtil, och kallar dem starke hjeltar, som uträtta Hans befallningar. Ps. 103:20. Desse voro de tusende sinom tusende, Dan. 7:10. som Daniel såg tjena honom. Menniskan är äfven en af de förnuftiga varelser, och Guds händers värk, med tydeligen föreskrefna och äfven i sjelfva naturen inplantade lagar och befallningar, hur hon skall förhålla sig emot detta Majestätiska väsende, och sit första uphof; hvem kunde hon då vara mera förbunden? Hon äger ingen ting af sig sjelf, utan alt af Honom; Han blifver då oförnekeligen äfven det första och största föremål för dess pligter.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: