Föregående dokument: Utdrag af et bref ifrån Gamla Carleby, dateradt den 18 maji 1775.
Följande dokument:
220
Skriftligt yttrande af Silahka mor till följe af den utaf henne sjelf uppgifna anledning.1
I anledning af herr doktor Chydenii yttrande och tillfrågan,2 hvad jag egentligen hafver emot hans lära, har mitt hjerta icke gifvit mig någon ro, innan jag nödgas nämna för honom min rättfärdiggörelses grund.
Menniskorna vilja icke mer låta min Anda straffa sig, ty de äro kött. 1 Mos. 6:3. Så yttrade sig fordom Herren, genom sin tjenare Moses, om menniskornas oförmögenhet att af sig sjelf åstadkomma något sådant, hvarmed den Helige Ande kallar oss till bättring. Bevisar ock Paulus detsamma, då han säger: Ett köttsligt sinne är en fiendskap emot Gud, efter det icke är Guds lag underdånigt, icke kan det heller. Rom. 8:7. Sanningen häraf kan nu en hvar sjelf klarligen finna, som tillfångatagit sitt förnuft under trones lydnad, och enfaldigt öppnat sitt hjerta för Guds Anda, och sig till vederqvickelse mot sin synda-spetelska anammat vår Herras Jesu Christi evangelium, hvarmed den Helige Ande i tron, med vårs Herras Jesu Christi kraft, afklädt allt menniskans eget verk och köttsens anslag, med hvilka vi kunna stå oss sjelfva i vägen. Ty det är omöjligt att bekomma den Hel. Andas delaktighet, och genom Jesu blod renade varda ifrån all orättfärdighet, om vi ej förut i kraft af denna kunskap äro underviste af Guds Anda i vår själ, och för Jesu skull inför Gud rättfärdige förklarade. Detsamma bevisar jemväl Simeon, då han säger om Frälsaren: Ett svärd skall gå igenom dina själ, på det många hjertans tankar skola uppenbarade varda. Luc. 2:35. Ty utom detta svärdet och ett sådant upplefvande i tron, är menniskans egen natur af sig sjelf död och alldeles blind af sin andeliga förmögenhet och mörker, som David säger: Mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan. Ps. 40:13. Men denna blindheten är bortstruken med Jesu blod och trons ljus, såsom Paulus säger, att Guds ord är kraftigt3 genom kunskapen att uppväcka i oss en lefvande kännedom af denna klarheten, och göra vårt ljus brinnande. Det be221visar ock David: Våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte. Ps. 90:8. När vår själ, i kraft af Andans helgelse, till lydnone4 och till Jesu Christi blods stänkelse, sålunda lärt försaka sig sjelf, och igenom Guds Sons tro fått, såsom ett orent kläde, aflägga den förgiftiga blindheten och sinnesförderfvet, med hvilka vårt samvete håller oss fångna genom otron, och sålunda fått spegla sig i Christi ansiktes klarhet, varde vi i sanning förnimmande den Helige Andas rätta grund i Skriften, huru Gud hafver velat, att tron straxt vid Skriftens begynnelse, öfver alla gerningar och förtjenst, skulle varda prisad.
Paulus säger väl: af lagen känner man synden Rom. 3:20; men han har dermed icke sagt, att en själ utan den Helige Ande och tron kan känna sig sjelf och sina synder; ty han säger, att då Moses läsen varder,5 hänger täckelset för deras hjertan; men om de omvända sig till Herren, varder täckelset borttaget. 2 Cor. 3:15,16. Vi vete, att lagen är andelig, men vi äro köttslige, sålde under synden, Rom. 7:14, samt att den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Anda tillhörer. 1 Cor. 2:14. Hon tillstår väl efter lagen att köttsens gerningar, såsom hor, mord, falskt vittne, hädelse och sådant mer, är synd, derföre att de äro af Gud förbjudne; men att hon sjelf i otrones tillstånd är skyldig härtill, en sådan dom kan hon icke fälla öfver sig sjelf, sålänge hon med otro får spegla sig i sitt högmod. Häraf säger Lutherus, att lagen har tu slags lärjungar120; ty de som icke kommit till nådastolen, utan umgås med sin egen falskhet, de hafva ingen del i de rikedomar, hvilka Jesus skänker oss genom trona; ty huru kan den mättas med Jesu blod, som icke i andanom hungrar; och huru kan den hungra, som icke i försakelse lärt känna sin brist, ej heller vet, hvad Paulus säger: Vi varda rättfärdige utan förskyllan af Guds nåd, genom den förlossning som i Jesu Christo skedd är, hvilken Gud hafver satt till en nådastol genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sin rättfärdighet i thy att han förlåter synderna, som blefne voro under Guds tålamod222 Rom. 3:24,25. Derföre låter Guds Anda uppmuntra oss, omgjorda våra lender6 med sanningen och emot syndasmittan rena oss i hälsobrunnen Jesu sår. Ty huru skall en själ ikläda sig Jesu rättfärdighet, som icke förut låtit Guds Anda leda sig ifrån villfarelsens väg; ty såsom reningen i Jesu blod sker af Guds blotta nåd, såväl som iklädandet af hans rättfärdighet, så är ock Guds Andas upplysning, som går förut, hans nådes verk allena.
Det är omöjligt att fröjda oss öfver Jesu blods delaktighet och syndernas förlåtelse, om vi ej förut tillegnat oss Jesu rättfärdighet, såsom David säger: Jag tvår mina händer med oskyldighet; Ps. 26:6; jag vill derföre icke bedröfva Guds Anda, och Paulus säger: - - - (saknas något ord)7 min tro på vårs Herras Jesu Christi kärlek, vetande att han hafver älskat mig förrän jag kunde älska honom. Derföre tackar jag honom innerligen, och fröjdar mig af hans kärlek; ty det är underligt, att hans barmhertighet brann öfver mig, då jag ännu var hans ovän och låg ovärdig i mitt blod.
Derföre i kraft af denna försoning försakar jag, att med egen beredelse och lagens verk framträda till Jesu nådathron och hans fullkomliga försoning, och vill icke offra med de otrogna och syndare på de ogudaktigas altare. – Gudi tackar jag genom Jesum Christum. Amen!
Dokument: Skriftligt yttrande af Silahka mor till följe af den utaf henne sjelf uppgifna anledning. Publicerat av Matthias Akiander i Historiska upplysningar om religiösa rörelserna i Finland i äldre och senare tider, del 2, 1858, s. 220–222.
Tryckeri, ort, tryckår: J. Simelii arfvingar, Helsingfors, 1858.
Datering: Sannolikt 1790-talet.
Grundtext: Depåbibliotekets i Kuopio exemplar av Matthias Akianders Historiska upplysningar om religiösa rörelserna i Finland i äldre och senare tider, del 2.
Anmärkningar: Anna Kristina Silahkas originalskrift har förkommit. Akiander uppger (Akiander 1858, s. 204, not 1) att han fått uppgifterna och de handlingar han refererar av kyrkoherden i Gamla Karleby A. W. Chydenius, d.v.s. Anders Chydenius brorson.
Chydenius svarade med en skrift som har även publicerats av Akiander.
220
Skriftligt yttrande af Silahka mor till följe af den utaf henne sjelf uppgifna anledning.8
I anledning af herr doktor Chydenii yttrande och tillfrågan,9 hvad jag egentligen hafver emot hans lära, har mitt hjerta icke gifvit mig någon ro, innan jag nödgas nämna för honom min rättfärdiggörelses grund.
Menniskorna vilja icke mer låta min Anda straffa sig, ty de äro kött. 1 Mos. 6:3. Så yttrade sig fordom Herren, genom sin tjenare Moses, om menniskornas oförmögenhet att af sig sjelf åstadkomma något sådant, hvarmed den Helige Ande kallar oss till bättring. Bevisar ock Paulus detsamma, då han säger: Ett köttsligt sinne är en fiendskap emot Gud, efter det icke är Guds lag underdånigt, icke kan det heller. Rom. 8:7. Sanningen häraf kan nu en hvar sjelf klarligen finna, som tillfångatagit sitt förnuft under trones lydnad, och enfaldigt öppnat sitt hjerta för Guds Anda, och sig till vederqvickelse mot sin synda-spetelska anammat vår Herras Jesu Christi evangelium, hvarmed den Helige Ande i tron, med vårs Herras Jesu Christi kraft, afklädt allt menniskans eget verk och köttsens anslag, med hvilka vi kunna stå oss sjelfva i vägen. Ty det är omöjligt att bekomma den Hel. Andas delaktighet, och genom Jesu blod renade varda ifrån all orättfärdighet, om vi ej förut i kraft af denna kunskap äro underviste af Guds Anda i vår själ, och för Jesu skull inför Gud rättfärdige förklarade. Detsamma bevisar jemväl Simeon, då han säger om Frälsaren: Ett svärd skall gå igenom dina själ, på det många hjertans tankar skola uppenbarade varda. Luc. 2:35. Ty utom detta svärdet och ett sådant upplefvande i tron, är menniskans egen natur af sig sjelf död och alldeles blind af sin andeliga förmögenhet och mörker, som David säger: Mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan. Ps. 40:13. Men denna blindheten är bortstruken med Jesu blod och trons ljus, såsom Paulus säger, att Guds ord är kraftigt10 genom kunskapen att uppväcka i oss en lefvande kännedom af denna klarheten, och göra vårt ljus brinnande. Det be221visar ock David: Våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte. Ps. 90:8. När vår själ, i kraft af Andans helgelse, till lydnone11 och till Jesu Christi blods stänkelse, sålunda lärt försaka sig sjelf, och igenom Guds Sons tro fått, såsom ett orent kläde, aflägga den förgiftiga blindheten och sinnesförderfvet, med hvilka vårt samvete håller oss fångna genom otron, och sålunda fått spegla sig i Christi ansiktes klarhet, varde vi i sanning förnimmande den Helige Andas rätta grund i Skriften, huru Gud hafver velat, att tron straxt vid Skriftens begynnelse, öfver alla gerningar och förtjenst, skulle varda prisad.
Paulus säger väl: af lagen känner man synden Rom. 3:20; men han har dermed icke sagt, att en själ utan den Helige Ande och tron kan känna sig sjelf och sina synder; ty han säger, att då Moses läsen varder,12 hänger täckelset för deras hjertan; men om de omvända sig till Herren, varder täckelset borttaget. 2 Cor. 3:15,16. Vi vete, att lagen är andelig, men vi äro köttslige, sålde under synden, Rom. 7:14, samt att den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Anda tillhörer. 1 Cor. 2:14. Hon tillstår väl efter lagen att köttsens gerningar, såsom hor, mord, falskt vittne, hädelse och sådant mer, är synd, derföre att de äro af Gud förbjudne; men att hon sjelf i otrones tillstånd är skyldig härtill, en sådan dom kan hon icke fälla öfver sig sjelf, sålänge hon med otro får spegla sig i sitt högmod. Häraf säger Lutherus, att lagen har tu slags lärjungar120; ty de som icke kommit till nådastolen, utan umgås med sin egen falskhet, de hafva ingen del i de rikedomar, hvilka Jesus skänker oss genom trona; ty huru kan den mättas med Jesu blod, som icke i andanom hungrar; och huru kan den hungra, som icke i försakelse lärt känna sin brist, ej heller vet, hvad Paulus säger: Vi varda rättfärdige utan förskyllan af Guds nåd, genom den förlossning som i Jesu Christo skedd är, hvilken Gud hafver satt till en nådastol genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sin rättfärdighet i thy att han förlåter synderna, som blefne voro under Guds tålamod222 Rom. 3:24,25. Derföre låter Guds Anda uppmuntra oss, omgjorda våra lender13 med sanningen och emot syndasmittan rena oss i hälsobrunnen Jesu sår. Ty huru skall en själ ikläda sig Jesu rättfärdighet, som icke förut låtit Guds Anda leda sig ifrån villfarelsens väg; ty såsom reningen i Jesu blod sker af Guds blotta nåd, såväl som iklädandet af hans rättfärdighet, så är ock Guds Andas upplysning, som går förut, hans nådes verk allena.
Det är omöjligt att fröjda oss öfver Jesu blods delaktighet och syndernas förlåtelse, om vi ej förut tillegnat oss Jesu rättfärdighet, såsom David säger: Jag tvår mina händer med oskyldighet; Ps. 26:6; jag vill derföre icke bedröfva Guds Anda, och Paulus säger: - - - (saknas något ord)14 min tro på vårs Herras Jesu Christi kärlek, vetande att han hafver älskat mig förrän jag kunde älska honom. Derföre tackar jag honom innerligen, och fröjdar mig af hans kärlek; ty det är underligt, att hans barmhertighet brann öfver mig, då jag ännu var hans ovän och låg ovärdig i mitt blod.
Derföre i kraft af denna försoning försakar jag, att med egen beredelse och lagens verk framträda till Jesu nådathron och hans fullkomliga försoning, och vill icke offra med de otrogna och syndare på de ogudaktigas altare. – Gudi tackar jag genom Jesum Christum. Amen!
220
Silahkan muorin kirjallinen lausunto hänen itse antamansa syyn johdosta.15
Herra tohtori Chydeniuksen lausunnon johdosta ja hänen kysyttyään,16 mitä minulla oikeastaan on hänen oppiaan vastaan, sydämeni ei ole antanut minulla minkäänlaista rauhaa. En siis voi olla kertomatta hänelle oman vanhurskauttamiseni perustaa.
Ihmiset eivät enää halua antaa minun Henkeni rangaista itseään, koska he ovat lihaa17 1. Moos. 6:3. Tällä tavalla Herra muinaisuudessa ilmaisi palvelijansa Mooseksen välityksellä ihmisten kyvyttömyyden saada omin voimin aikaan sellaista, minkä avulla Pyhä Henki kutsuu meitä tekemään parannusta. Paavalikin todistaa samaa sanoessaan: Lihan mieli on vihollisuus Jumalaa vastaan, sillä se ei alistu Jumalan lain alle, eikä se voikaan Room. 8:7. Totuuden tästä asiasta voi itse selvästi havaita jokainen, joka on vanginnut järkensä kuuliaisuuteen uskoa kohtaan ja viattomin mielin avannut sydämensä Jumalan Hengelle ja toipuakseen synnin spitaalistaan turvautunut meidän Herramme Jeesuksen Kristuksen evankeliumiin, jonka kautta Pyhä Henki on uskossa meidän Herramme Jeesuksen Kristuksen voimalla riisunut ihmiseltä hänen kaikki omat tekonsa ja lihan taipumukset, joiden varassa voimme olla itse itsellemme esteenä. On nimittäin mahdotonta päästä osalliseksi Pyhästä Hengestä ja puhdistua Jeesuksen veressä kaikesta epävanhurskaudesta, ellei Jumalan Henki ole tämän tiedon perusteella ensin opettanut sieluamme eikä meitä ole Jeesuksen tähden julistettu vanhurskaiksi Jumalan edessä. Saman todistaa myös Simeon sanoessaan Vapahtajasta: Myös sinun sielusi lävitse on miekka käyvä – että monen sydämen ajatukset tulisivat ilmi Luuk. 2:35. Ilman tämän miekan kokemista ja tuollaista uskonelämystä ihmisen oma luonto on itseltään kuollut ja täysin hengellisen kykenemättömyytensä ja pimeytensä sokaisema, kuten Daavid sanoo: Syntini ovat minut vanginneet, vieneet silmieni valon Ps. 40:13. Jeesuksen veri ja uskon valo pyyhkivät kuitenkin pois tämän sokeuden, kuten Paavali sanoo, että Jumalan sana on väkevä18 kyetessään herättämään meissä elävän tietoisuuden tästä kirkkaudesta ja saadessaan valomme palamaan. Tämän todistaa221 myös Daavid: Meidän pahat tekomme sinä asetat eteesi, salaiset syntimme kasvojesi valkeuteen Ps. 90:8. Kun sielumme on näin Hengen pyhityksen voimasta oppinut uhraamaan itsensä kuuliaisuudelle ja Jeesuksen Kristuksen vihmovalle verelle ja saanut Jumalan Poikaan uskomalla riisua itsestään kuin likaisen vaatteen sen myrkyllisen pimeyden ja mielen turmeluksen, joiden avulla omatuntomme pitää meitä epäuskon kahleissa, ja siten päässyt heijastamaan itseään Kristuksen kasvojen kirkkaudessa, tulemme todellakin tajuamaan Pyhän Hengen oikean Sanassa ilmoitetun perustan, sen miten Jumala on Raamatun alusta saakka halunnut asettaa uskon ylistämisen kaikkien tekojen ja ansioiden edelle.
Paavali toki sanoo: lain kautta tulee synnin tunto Room. 3:20, mutta tällä hän ei ole sanonut, että sielu kykenee ilman Pyhää Henkeä ja uskoa tuntemaan itsensä ja syntinsä, sillä hän sanoo, että kun Moosesta luetaan, on peite heidän sydämensä päällä; mutta kun heidän sydämensä kääntyy Herran tykö, otetaan peite pois 2. Kor. 3:15–16. Tiedämme, että laki on hengellinen, mutta minä olen lihallinen, myyty synnin alaisuuteen Room. 7:14, ja että luonnollinen ihminen ei ota vastaan sitä, mikä Jumalan Hengen on 1. Kor. 2:14. Ihminen toki myöntää lain mukaisesti, että lihan teot, kuten huorinteko, murha, väärän todistuksen antaminen, herjaaminen ja muut tuollaiset ovat syntiä, koska Jumala on ne kieltänyt, mutta niin kauan kuin hän kykenee epäuskossa peilailemaan itseään omassa ylpeydessään, hän ei voi langettaa itselleen sellaista tuomiota, että hän itse epäuskon tilassaan on syyllinen niihin. Luther sanoo tästä, että lailla on kahdenlaisia opetuslapsia,19 sillä niillä, jotka eivät ole tulleet armonistuimen eteen, vaan elävät elämäänsä valheellisuudessaan, ei ole mitään osuutta niihin rikkauksiin, jotka Jeesus antaa meille uskon kautta. Kuinkapa sellainen, joka ei tunne hengellistä nälkää, voi tulla kylläiseksi Jeesuksen verestä, ja kuinka nälkää voi tuntea sellainen, joka ei kieltäymyksessä eläessään ole oppinut tuntemaan puutteitaan eikä myöskään tiedä sitä, minkä Paavali sanoo: Me saamme lahjaksi vanhurskauden hänen armostaan sen lunastuksen kautta, joka on Kristuksessa Jeesuksessa, jonka Jumala on asettanut armonistuimeksi uskon kautta hänen vereensä, osoittaakseen vanhurskauttaan, koska hän oli jättänyt rankaisematta ennen tehdyt synnit jumalallisessa kärsivällisyydessään20222 Room. 3:24–25. Tämän takia Jumalan Henki suo meille rohkaisua vyöttääksemme kupeemme totuudella ja puhdistautuaksemme synnin tartunnasta Jeesuksen haavojen terveyslähteessä, sillä miten voi sielu pukeutua Jeesuksen vanhurskauteen, ellei se ole ensin antautunut Jumalan hengen johdatettavaksi pois eksytyksen polulta; sillä samoin kuin puhdistuminen Jeesuksen veressä tapahtuu pelkästään Jumalan armosta kuten pukeutuminen hänen vanhurskauteensakin, samoin on sitä edeltävä Jumalan Hengen suoma valaistuminen pelkästään hänen armotyötään.
Meidän on mahdotonta iloita osallisuudesta Jeesuksen vereen ja syntien anteeksiantamuksesta, ellemme ole sitä ennen saaneet osaksemme Jeesuksen vanhurskautta, kuten Daavid sanoo: Minä pesen käteni viattomuudessa Ps. 26:6. Tämän takia en tahdo tuottaa murhetta Jumalan Hengelle, ja Paavali sanoo: - - - [joitakin sanoja puuttuu]21 uskoni Herramme Jeesuksen Kristuksen rakkauteen, tietäen, että hän on rakastanut minua ennen kuin pystyin rakastamaan häntä. Niinpä kiitän häntä hartaasti ja iloitsen hänen rakkaudestaan; onhan ihmeellistä, että hänen laupeutensa oli palava minua kohtaan, kun vielä olin hänen vihollisensa ja makasin arvottomana omassa veressäni.
Niinpä tämän sovitustyön perusteella kieltäydyn astumasta Jeesuksen armonistuimen eteen ja saamaan hänen täydellistä sovitustaan omin päin valmistautuneena ja lain töihin turvautuen enkä tuo yhdessä epäuskoisten ja syntisten kanssa uhriani jumalattomien alttarille. – Kiitän Jumalaa Jeesuksen Kristuksen välityksellä. Aamen!
Suom. Heikki Eskelinen
Unfortunately this content isn't available in English
220
Skriftligt yttrande af Silahka mor till följe af den utaf henne sjelf uppgifna anledning.22
I anledning af herr doktor Chydenii yttrande och tillfrågan,23 hvad jag egentligen hafver emot hans lära, har mitt hjerta icke gifvit mig någon ro, innan jag nödgas nämna för honom min rättfärdiggörelses grund.
Menniskorna vilja icke mer låta min Anda straffa sig, ty de äro kött. 1 Mos. 6:3. Så yttrade sig fordom Herren, genom sin tjenare Moses, om menniskornas oförmögenhet att af sig sjelf åstadkomma något sådant, hvarmed den Helige Ande kallar oss till bättring. Bevisar ock Paulus detsamma, då han säger: Ett köttsligt sinne är en fiendskap emot Gud, efter det icke är Guds lag underdånigt, icke kan det heller. Rom. 8:7. Sanningen häraf kan nu en hvar sjelf klarligen finna, som tillfångatagit sitt förnuft under trones lydnad, och enfaldigt öppnat sitt hjerta för Guds Anda, och sig till vederqvickelse mot sin synda-spetelska anammat vår Herras Jesu Christi evangelium, hvarmed den Helige Ande i tron, med vårs Herras Jesu Christi kraft, afklädt allt menniskans eget verk och köttsens anslag, med hvilka vi kunna stå oss sjelfva i vägen. Ty det är omöjligt att bekomma den Hel. Andas delaktighet, och genom Jesu blod renade varda ifrån all orättfärdighet, om vi ej förut i kraft af denna kunskap äro underviste af Guds Anda i vår själ, och för Jesu skull inför Gud rättfärdige förklarade. Detsamma bevisar jemväl Simeon, då han säger om Frälsaren: Ett svärd skall gå igenom dina själ, på det många hjertans tankar skola uppenbarade varda. Luc. 2:35. Ty utom detta svärdet och ett sådant upplefvande i tron, är menniskans egen natur af sig sjelf död och alldeles blind af sin andeliga förmögenhet och mörker, som David säger: Mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan. Ps. 40:13. Men denna blindheten är bortstruken med Jesu blod och trons ljus, såsom Paulus säger, att Guds ord är kraftigt24 genom kunskapen att uppväcka i oss en lefvande kännedom af denna klarheten, och göra vårt ljus brinnande. Det be221visar ock David: Våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte. Ps. 90:8. När vår själ, i kraft af Andans helgelse, till lydnone25 och till Jesu Christi blods stänkelse, sålunda lärt försaka sig sjelf, och igenom Guds Sons tro fått, såsom ett orent kläde, aflägga den förgiftiga blindheten och sinnesförderfvet, med hvilka vårt samvete håller oss fångna genom otron, och sålunda fått spegla sig i Christi ansiktes klarhet, varde vi i sanning förnimmande den Helige Andas rätta grund i Skriften, huru Gud hafver velat, att tron straxt vid Skriftens begynnelse, öfver alla gerningar och förtjenst, skulle varda prisad.
Paulus säger väl: af lagen känner man synden Rom. 3:20; men han har dermed icke sagt, att en själ utan den Helige Ande och tron kan känna sig sjelf och sina synder; ty han säger, att då Moses läsen varder,26 hänger täckelset för deras hjertan; men om de omvända sig till Herren, varder täckelset borttaget. 2 Cor. 3:15,16. Vi vete, att lagen är andelig, men vi äro köttslige, sålde under synden, Rom. 7:14, samt att den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Anda tillhörer. 1 Cor. 2:14. Hon tillstår väl efter lagen att köttsens gerningar, såsom hor, mord, falskt vittne, hädelse och sådant mer, är synd, derföre att de äro af Gud förbjudne; men att hon sjelf i otrones tillstånd är skyldig härtill, en sådan dom kan hon icke fälla öfver sig sjelf, sålänge hon med otro får spegla sig i sitt högmod. Häraf säger Lutherus, att lagen har tu slags lärjungar120; ty de som icke kommit till nådastolen, utan umgås med sin egen falskhet, de hafva ingen del i de rikedomar, hvilka Jesus skänker oss genom trona; ty huru kan den mättas med Jesu blod, som icke i andanom hungrar; och huru kan den hungra, som icke i försakelse lärt känna sin brist, ej heller vet, hvad Paulus säger: Vi varda rättfärdige utan förskyllan af Guds nåd, genom den förlossning som i Jesu Christo skedd är, hvilken Gud hafver satt till en nådastol genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sin rättfärdighet i thy att han förlåter synderna, som blefne voro under Guds tålamod222 Rom. 3:24,25. Derföre låter Guds Anda uppmuntra oss, omgjorda våra lender27 med sanningen och emot syndasmittan rena oss i hälsobrunnen Jesu sår. Ty huru skall en själ ikläda sig Jesu rättfärdighet, som icke förut låtit Guds Anda leda sig ifrån villfarelsens väg; ty såsom reningen i Jesu blod sker af Guds blotta nåd, såväl som iklädandet af hans rättfärdighet, så är ock Guds Andas upplysning, som går förut, hans nådes verk allena.
Det är omöjligt att fröjda oss öfver Jesu blods delaktighet och syndernas förlåtelse, om vi ej förut tillegnat oss Jesu rättfärdighet, såsom David säger: Jag tvår mina händer med oskyldighet; Ps. 26:6; jag vill derföre icke bedröfva Guds Anda, och Paulus säger: - - - (saknas något ord)28 min tro på vårs Herras Jesu Christi kärlek, vetande att han hafver älskat mig förrän jag kunde älska honom. Derföre tackar jag honom innerligen, och fröjdar mig af hans kärlek; ty det är underligt, att hans barmhertighet brann öfver mig, då jag ännu var hans ovän och låg ovärdig i mitt blod.
Derföre i kraft af denna försoning försakar jag, att med egen beredelse och lagens verk framträda till Jesu nådathron och hans fullkomliga försoning, och vill icke offra med de otrogna och syndare på de ogudaktigas altare. – Gudi tackar jag genom Jesum Christum. Amen!
220
Silahkan muorin kirjallinen lausunto hänen itse antamansa syyn johdosta.29
Herra tohtori Chydeniuksen lausunnon johdosta ja hänen kysyttyään,30 mitä minulla oikeastaan on hänen oppiaan vastaan, sydämeni ei ole antanut minulla minkäänlaista rauhaa. En siis voi olla kertomatta hänelle oman vanhurskauttamiseni perustaa.
Ihmiset eivät enää halua antaa minun Henkeni rangaista itseään, koska he ovat lihaa31 1. Moos. 6:3. Tällä tavalla Herra muinaisuudessa ilmaisi palvelijansa Mooseksen välityksellä ihmisten kyvyttömyyden saada omin voimin aikaan sellaista, minkä avulla Pyhä Henki kutsuu meitä tekemään parannusta. Paavalikin todistaa samaa sanoessaan: Lihan mieli on vihollisuus Jumalaa vastaan, sillä se ei alistu Jumalan lain alle, eikä se voikaan Room. 8:7. Totuuden tästä asiasta voi itse selvästi havaita jokainen, joka on vanginnut järkensä kuuliaisuuteen uskoa kohtaan ja viattomin mielin avannut sydämensä Jumalan Hengelle ja toipuakseen synnin spitaalistaan turvautunut meidän Herramme Jeesuksen Kristuksen evankeliumiin, jonka kautta Pyhä Henki on uskossa meidän Herramme Jeesuksen Kristuksen voimalla riisunut ihmiseltä hänen kaikki omat tekonsa ja lihan taipumukset, joiden varassa voimme olla itse itsellemme esteenä. On nimittäin mahdotonta päästä osalliseksi Pyhästä Hengestä ja puhdistua Jeesuksen veressä kaikesta epävanhurskaudesta, ellei Jumalan Henki ole tämän tiedon perusteella ensin opettanut sieluamme eikä meitä ole Jeesuksen tähden julistettu vanhurskaiksi Jumalan edessä. Saman todistaa myös Simeon sanoessaan Vapahtajasta: Myös sinun sielusi lävitse on miekka käyvä – että monen sydämen ajatukset tulisivat ilmi Luuk. 2:35. Ilman tämän miekan kokemista ja tuollaista uskonelämystä ihmisen oma luonto on itseltään kuollut ja täysin hengellisen kykenemättömyytensä ja pimeytensä sokaisema, kuten Daavid sanoo: Syntini ovat minut vanginneet, vieneet silmieni valon Ps. 40:13. Jeesuksen veri ja uskon valo pyyhkivät kuitenkin pois tämän sokeuden, kuten Paavali sanoo, että Jumalan sana on väkevä32 kyetessään herättämään meissä elävän tietoisuuden tästä kirkkaudesta ja saadessaan valomme palamaan. Tämän todistaa221 myös Daavid: Meidän pahat tekomme sinä asetat eteesi, salaiset syntimme kasvojesi valkeuteen Ps. 90:8. Kun sielumme on näin Hengen pyhityksen voimasta oppinut uhraamaan itsensä kuuliaisuudelle ja Jeesuksen Kristuksen vihmovalle verelle ja saanut Jumalan Poikaan uskomalla riisua itsestään kuin likaisen vaatteen sen myrkyllisen pimeyden ja mielen turmeluksen, joiden avulla omatuntomme pitää meitä epäuskon kahleissa, ja siten päässyt heijastamaan itseään Kristuksen kasvojen kirkkaudessa, tulemme todellakin tajuamaan Pyhän Hengen oikean Sanassa ilmoitetun perustan, sen miten Jumala on Raamatun alusta saakka halunnut asettaa uskon ylistämisen kaikkien tekojen ja ansioiden edelle.
Paavali toki sanoo: lain kautta tulee synnin tunto Room. 3:20, mutta tällä hän ei ole sanonut, että sielu kykenee ilman Pyhää Henkeä ja uskoa tuntemaan itsensä ja syntinsä, sillä hän sanoo, että kun Moosesta luetaan, on peite heidän sydämensä päällä; mutta kun heidän sydämensä kääntyy Herran tykö, otetaan peite pois 2. Kor. 3:15–16. Tiedämme, että laki on hengellinen, mutta minä olen lihallinen, myyty synnin alaisuuteen Room. 7:14, ja että luonnollinen ihminen ei ota vastaan sitä, mikä Jumalan Hengen on 1. Kor. 2:14. Ihminen toki myöntää lain mukaisesti, että lihan teot, kuten huorinteko, murha, väärän todistuksen antaminen, herjaaminen ja muut tuollaiset ovat syntiä, koska Jumala on ne kieltänyt, mutta niin kauan kuin hän kykenee epäuskossa peilailemaan itseään omassa ylpeydessään, hän ei voi langettaa itselleen sellaista tuomiota, että hän itse epäuskon tilassaan on syyllinen niihin. Luther sanoo tästä, että lailla on kahdenlaisia opetuslapsia,33 sillä niillä, jotka eivät ole tulleet armonistuimen eteen, vaan elävät elämäänsä valheellisuudessaan, ei ole mitään osuutta niihin rikkauksiin, jotka Jeesus antaa meille uskon kautta. Kuinkapa sellainen, joka ei tunne hengellistä nälkää, voi tulla kylläiseksi Jeesuksen verestä, ja kuinka nälkää voi tuntea sellainen, joka ei kieltäymyksessä eläessään ole oppinut tuntemaan puutteitaan eikä myöskään tiedä sitä, minkä Paavali sanoo: Me saamme lahjaksi vanhurskauden hänen armostaan sen lunastuksen kautta, joka on Kristuksessa Jeesuksessa, jonka Jumala on asettanut armonistuimeksi uskon kautta hänen vereensä, osoittaakseen vanhurskauttaan, koska hän oli jättänyt rankaisematta ennen tehdyt synnit jumalallisessa kärsivällisyydessään34222 Room. 3:24–25. Tämän takia Jumalan Henki suo meille rohkaisua vyöttääksemme kupeemme totuudella ja puhdistautuaksemme synnin tartunnasta Jeesuksen haavojen terveyslähteessä, sillä miten voi sielu pukeutua Jeesuksen vanhurskauteen, ellei se ole ensin antautunut Jumalan hengen johdatettavaksi pois eksytyksen polulta; sillä samoin kuin puhdistuminen Jeesuksen veressä tapahtuu pelkästään Jumalan armosta kuten pukeutuminen hänen vanhurskauteensakin, samoin on sitä edeltävä Jumalan Hengen suoma valaistuminen pelkästään hänen armotyötään.
Meidän on mahdotonta iloita osallisuudesta Jeesuksen vereen ja syntien anteeksiantamuksesta, ellemme ole sitä ennen saaneet osaksemme Jeesuksen vanhurskautta, kuten Daavid sanoo: Minä pesen käteni viattomuudessa Ps. 26:6. Tämän takia en tahdo tuottaa murhetta Jumalan Hengelle, ja Paavali sanoo: - - - [joitakin sanoja puuttuu]35 uskoni Herramme Jeesuksen Kristuksen rakkauteen, tietäen, että hän on rakastanut minua ennen kuin pystyin rakastamaan häntä. Niinpä kiitän häntä hartaasti ja iloitsen hänen rakkaudestaan; onhan ihmeellistä, että hänen laupeutensa oli palava minua kohtaan, kun vielä olin hänen vihollisensa ja makasin arvottomana omassa veressäni.
Niinpä tämän sovitustyön perusteella kieltäydyn astumasta Jeesuksen armonistuimen eteen ja saamaan hänen täydellistä sovitustaan omin päin valmistautuneena ja lain töihin turvautuen enkä tuo yhdessä epäuskoisten ja syntisten kanssa uhriani jumalattomien alttarille. – Kiitän Jumalaa Jeesuksen Kristuksen välityksellä. Aamen!
Suom. Heikki Eskelinen
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående dokumentera: Utdrag af et bref ifrån Gamla Carleby, dateradt den 18 maji 1775.
Följande dokumentera: