Anmärkningar till provpsalmboken, s. 57r

N:o 109 v. 1.

Och i wår nöd en säker hamn11Psalm 109, vers 1 i sin helhet: ”Si Jesus är ett tröstrikt namn, Och i wår nöd en säker hamn. Igenom Jesum få wi nåd, Och finne städs de bästa råd.”

Kunde sägas något starkare

Mot wredens storm en säker hamn

N:o 112 v. 5 i slutet

– – – mig gifwit lott och del12Psalm 112, vers 5 i sin helhet: ”För syndens skull har jag en dödens fånge blifwit, Men Du, o! Jesu, har mig lifwet återgifwit; Du tagit borrt min skuld, försonat mina fel, I Din rättfärdighet mig gifwit lott och del.”

den undwikes allenast man säger:

– – – mig gifwit salig del.

Lott och del är en swag synonymie utan något eftertryck.

N:o 113. v 1. i slutet

der Din Guddom röide sig13Psalm 113, vers 1 i sin helhet: ”Jesu! Du, som här på jorden Mänskors brist och synder bar! Du är äfwen frestad worden: Du wår fara pröfwat har. Uti allt oss lik befunnen, Fastän aldrig öfwerwunnen, Har Du trampat samma stig; Der Din Gudom röjde sig.”

det blir mening om man säger

der wi glada följa Dig.

denna strophe har ett swagt sammanhang med det föregående.

N:o 119. v. 6. uti slutet

den hos Dig sin hägnad finner14Psalm 119, vers 6 i sin helhet: ”Har jag Dig i hjertat inne, Godhets källa! Herre blid, Får jag styrka för mitt sinne, Äfwen i min sista strid. När jag döljer mig i Dig, Hwilken kan då skada mig? Den hos Dig sin hägnad finner, Han i döden seger winner.”

förbättras något således

den hos dig försoning finner etc.

är matt

N:o 120. v. 3.

At jag der ei skulle stanna15Psalm 120, vers 3 i sin helhet: ”Du till qwal och största plåga, Tålig, öfwerlåter Dig, Att förtaga wredens låga, Som bordt ewigt plåga mig; Att jag der ej skulle stanna, Har Du låtit Dig förbanna: Pris och ära ware Dig, Jesu! som så älskat mig.”

Jag tycker det wore bättre:

För min siäla wälfärd sanna

låter twungit och swagt

v. 4.

Jag Din mildhet rikligt rönt16Psalm 120, vers 4 i sin helhet: ”Skamligt är Du worden hädad, Och Ditt hufwud törnekrönt: När Du hörde Dig försmädad, Jag Din mildhet rikligt rönt: Att jag måtte njuta ära, Och få lifwets krona bära: Pris och ära ware Dig, Jesu! som så älskat mig.”

Lättare säges:

Jag Din mildhet ofta rönt

är hårdt för de många consonanter.

v. 7. försök til förbättring17Psalm 120, vers 7 i sin helhet: ”Med förnedring har Du pliktat, För min stolthets öfwermod; Mig med ewig sällhet riktat, I den död Dig förestod. Allt det hån Du måste bära, Länder mig till ewig ära: Pris och ära ware Dig, Jesu! som så älskat mig.”

Med Din ringhet har du plichtat

För min stolthets öfwermod

I din smälek siälen riktadt

Med en himmelsk ärestod. etc.

Döden förestod honom ei mera, ty det står i föregående vers, at han redan smakat döden

N:o 121. v. 1.

Hur man om din bane stridit18Psalm 121, vers 1 i sin helhet: ”Jesu, lär mig rätt besinna Dina plågor, qwal och nöd, Hur Du låtit blodet rinna, Lidit swår och pinsam död. Hur man om Din bane stridit, Törnekrönt och hädadt Dig, Och hur allt, Du tålig, lidit: Att Du måtte frälsa mig.”

det torde wara bättre:

Huru du har manligt stridit

Låtit törne kröna dig etc

Strida om någons bane är ingen Swenska, eller någon ren mening.

N:o 122 v. 3

Hans smärta all min glädje är19Psalm 122, vers 3 i sin helhet: ”Men Han ifrån mig rycker Den börda, som mig trycker, Och sjelf den samma bär. Då Han förbannad blifwer, Wälsignelse Han gifwer; Hans smärta all min glädje är.”

rättare är at säga:

Hans smärta glädje mig förär.

det kan ei sägas at hans smärta är wår glädje, utan at den förskaffar oss glädje

N:o 129. v. 1.

At mig förwärfwa20Psalm 129, vers 1 i sin helhet: ”Kom, hjerta, tankar, själ och sinne, Från werlden till Gethsemane, Att wi oss troget där påminne Den kärlek, Jesus då lät se, När Han sin Faders wrede bär, När Han om natten suckar, klagar, Att mig förwärfwa sälla dagar: Kom, lät oss skåda Jesum här!” etc. säg:

At oss förwärfwa sälla dagar

I hela versen står pluralis.