N:o 68. v. 3. in medjo.
|
|
Och hans Försyn af himmelshögd
i dess ställe står bättre:
Til Gud med siäl och hierta bögd.
|
Af himmelshögd är en tilsatts för rimmets skull utan synnerlig mening.
|
N:o 69. v. 4
|
|
Och niuter skygd för wädrets wåld och ilar
det heter bättre:
I modrens famn, fast olyksstormen ilar.
|
det står ei hwarest barnet hwilar sorglöst.
|
v 5. i slutet.
|
|
Med litet nögd, man tryks ei af begär
Med litet nögd du intet mer begär
|
Mera præcise torde kunna sägas:
|
v. 6
|
|
Ty sörj ei mer etc:a
Så sörj ei mer etc.
|
Ty och ty kommer twå gångor.
|
Förkasta ei den lott dig Herren ger.
War altid nögd med hwad dig Herren ger.
|
Detta är negative sagt, jag tycker at det står bättre positive.
|
v. 7. i slutet.
|
|
Som låfwat dig en ewig frögd och ro.
Som låfwat dig och gifwer ewig ro.
|
Låfwa är godt men låfwa och hålla är bättre
|
N:o 70 v 4.
|
|
Gif til nödtorft dagligt bröd
Och wårt uppehälle. Kunde derföre sägas:
Gif til nödtorft dagligt bröd
Lifwets uppehälle etc.
|
En tydelig tavtologie, lika som dagligt bröd wore något annat än Kroppens uppehälle. de må hälre stå som synonyma, af hwilka det ena förklarar det andra.
|
v. 7. i stället för
|
|
Sörj o! Herre för etc. heter det bättre
Sörj ock Herre för min Kropp
|
|
N:o 71: v. 1.
|
|
Han är ei från oss fierran
Men oss en wiss och säker hamn.
bättre kunde sägas:
Han blifwer när och fierran
Wid ödets haf en säker hamn.
|
Är oförnekeligen något swagt
|
v. 2.
|
|
den blödiga är han huld
hielpes om man säger:
En blödig är han hull.
|
Här är en stafwelse mera än hwad i andra verser på detta ställe förekomma.
|
v. 3.
|
|
När wädrets wåld dem finner
bätre säges det
Man blomman wisnad finner
Förlorad är dess pracht
|
Är altför swag och twungen mening.
|
Så menniskan förswinner etc.
|
at undwika apostrophen.
|