Anmärkningar till provpsalmboken, s. 51v

v. 8.

Träd uti hans fotspår tätt10Psalm 31, vers 8 i sin helhet: ”Drag dig detta wäl till minnes, Att du dock må blifwa wis. Jesus ödmjuk war till sinnes, Aldrig mon om eget pris. Gör ock du på samma sätt, Träd uti hans fotspår tätt. Den sig med sin ringhet nöjer, Öfwer werlden sig förhöjer.”

i dess ställe:

Gör ock du som han har giordt,

Wara ödmiuk, det är stort.

den sig med sin ringhet nöjer,

Honom Gud ur stoftet höjer.

Twungen mening och hård för uttalet för de många consonanter.

Förhöja sig öfwer werlden är en omening

v. 9. i slutet

At här få din11Psalm 31, vers 9 i sin helhet: ”Herre Jesu, se till alla, Som af högfärd blinde gå, Att de Dig till föttren falla, Och Din nåd begära må. Deras stolta sinne späk, Deras samwets sårnad läk; Lät dem räkna sig till ära, Att här få Din smälek bära.” etc. flyter lättare

Här at få, i gamla Profpsalmboken.12Hänvisar till psalm 463, vers 9, i Af Then Swenska Prof-Psalmboken, Som, Efter Hans Kongl. Maj:ts Nådigsta Befallning, bör utgifwas. Senare Samlingen, Stockholm 1767. Versen lyder i sin helhet: ”Herre Jesu, se til alla, Som i högfärds töcken gå, At the tig til föttren falla, Och tin nåd begära må. Theras stolta sinne späk, Theras såra samwet läk. Lät them räkna sig til ära, Här at få tin smälek bära.”

bättre kunde sägas:

Lätt dem en gång hinna lära,

At i ödmiukhet är ära.

Det är för långt språng, at ifrån en Högmodig menniska, blifwa en martyr

Annors är hela denna sången icke så lyckelig som man önskade, ehuru många gångor omstöpt.

N:o 32. v. 1.

Din ande städs mig lede på din stig13Psalm 32, vers 1 i sin helhet: ”Lär mig, min Gud, Din wilja alltid göra, Din Ande städs mig lede på Din stig, Att jag allt mer må lära känna Dig, Och Dig till pris en Christlig lefnad föra. Wänd borrt min hog från werldens prakt och prål; Lät himlen bli min längtans föremål.”

bättre at säja:

Och led mig fram på dygdens trånga stig.

är altför swagt och odetermineradt sagt

Hela sången är slapp och kan ei hielpas. borde ei få rum i Nya sångerna.

N:o 33. v. 1.

Ach! Huru lätt doch är - - - -

Och under bästa hopp til afgrundsdiupet fika14Psalm 33, vers 1 i sin helhet: ”Ack! huru lätt dock är, att sjelf sig grufligt swika; Och under bästa hopp till afgrunds-djupet fika. Förderfwets wäg är bred, men himmels-porten trång. Wår tid är ganska korrt, men ewigheten lång.”

rättare må sägas:

Ach! huru lätt det är, at egen siäl beswika,

At under sällhetshopp från himla wägen wika.

Förderwets stig är bred men himla porten trång:

Wår dyra tid är kort, men ewigheten lång.

Det kan ei præcise sägas, at någon fiker15skynda, hasta til afgrunden, fast han genom lasterna mot sin wilja ledes dit.

v. 2.

Det nåde medlens bruk, som ei försummas bör16Psalm 33, vers 2 i sin helhet: ”Ej dop, ej Herrans bord, ej skenbar dygde-lefnad, Ej kunskap, kyrkegång, bewisa själens trefnad. Det nåde-medlens bruk, som ej försummas bör, Om hjertat ej är rent, till Christen ingen gör.” etc.

hielpes således:

Ei nåde medlens bruk, Gudachtighetens larf17mask, förklädnad

Kan gifwa döda lif och lasten himla arf

Är en ganska twungen mening, utan något eftertryck

Är här stället at påminna om nödwändigheten af nåde medlens bruk?

v. 3 i slutet.

Så skall det brännas upp oss Christus sielf det lär18Psalm 33, vers 3 i sin helhet: ”Om ett planteradt träd den bästa skötsel njuter; Om det bär wackra löf och många grenar skjuter; Men under allt sitt prål ej goda frukter bär, Så skall det brännas upp: oss Christus sjelf det lär.”

bör hälre heta

Så skall det huggas af, och elden det förtär

Ehuru sant detta är blir sidsta strophen en obehagelig rim-plugg och skämma bort den wakra versen.