N:o 28 v. 1:
|
|
Doch meniskan för alla ifrigt bör. etc.
|
Apostrophen kan und wikas, och rimpluggen städs kastas bort
|
v. 2
|
|
Nu ingen kan etc.
Men hwilcken kan etc.
|
Låter något matt, wore ei bättre at fråga:
|
v. 4.
|
|
doch fadren det med löften plägar låcka
derföre må det heta
Doch fadren det med gåfwor plägar locka.
Så Gud sitt barn med lönen muntrar opp
Och styrcker det med ett oryggligt hopp
|
Ei med blotta löften, ty det wore ett slags bedrägeri
|
v. 7. sidsta strophen
|
|
Mån redan fult skall bli mitt synda mått?
|
Man får ei säga absolut, at mitt syndamått är fult
|
v. 11. i sidsta raden
|
|
Til ewig ro, jag föres til din fot
det kunde bättre heta:
då ewigt fri från lagens trug och band
Jag nådelön får i de sällas land.
|
Är ingen ren tancka
|
N:o 29. v. 4.
|
|
Din hand åt nästan läna etc.
säg hällre:
Åt nästan gierna läna
det hör en Christen til etc.
|
Är ingen mening, då det ei förklaras til hwad ända. En ny omening, at det blott hörer den swaga til at tiena sin broder
|
v. 5.
|
|
Han fåfäng plåga har. etc. säg:
Han afgrundsplåga har etc.
|
är för litet sagt.
|
Som den i skölden bar etc säg:
Som mord i skölden bar.
|
är mörkt hwarpå den syftar
|
N:o 30 v. 2.
|
|
Stor odygd innebär etc. kan hielpas:
Förderfwar Kropp och siäl
All timlig wälgång kräncker,
I lasten hiertat säncker
Förstör ett ewigt wäl.
|
Är altför matt
|
N:o 31. v. 2.
|
|
Att ditt högmod förödmiuka. rättas således:
At ditt hierta förödmiuka
|
det kan ei sägas, at högmodet skall förödmiukas utan hiertat. Lasten kan ei förbättras utan hiertat där lasten bor
|